02 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:51

Linus Hellman: Tiden går men kritiken består

Jag kan inte glömma vad August Strindberg (1849–1912) en gång uttryckte: "Monarkin demoraliserar överallt där den finns". Hans ord och tankar bör vi ta på yttersta allvar även i dessa tider. Vi behöver ett nytt och modernt statsskick.

En annan författargigant är Vilhelm Moberg (1898–1973) och i hans fenomenala agitationsskrift ”Därför är jag republikan” får vi lära oss att det framförallt föreligger tre skäl för att avskaffa monarkin.

För det första ska inte rikets högsta ämbete besättas genom börd eller arv.

För det andra därför grundlagens stadgar om att konungens gärningar ska vara fredade från åtal innebär att vårt demokratiska rättsamhälle upphävs.

För det tredje därför att monarkin framkallar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper såsom den böjda ryggen inför överheten och allsköns fjäsk.

Det är inget fel på Mobergs föresatser. Det är en sylvass konfrontation med monarkin och en svidande kritik över Kungamakten. Mobergs bok har gjort starkt intryck på mig och jag vill påstå att hans kritik biter lika hårt idag som för 60 år sedan.

Personuppsättningen har visserligen förändrats genom åren och vi har fått en ny grundlag sedan boken utkom. Men kritiken är den samma och det finns i alla fall gott om nya måltavlor så att det räcker för samma kritik.

Vissa saker förändras aldrig, brukar det heta. Men ändå förändras de till det bättre, ty inget undgår tidens tand. Det verkar som om de flesta svenskar tycker att det högsta ämbetet i Sverige inte ska gå i arv men vanans makt är stor och inget är svårare än förändring.

Idag lever vi i ett helt annat samhälle och vi måste sluta att förhålla oss till monarkin som det handlade om att förvalta en tradition. Om 1900-talet blev seklet där vi fick allmän och lika rösträtt för kvinnor och män ska vi låta 2000-talet bli seklet där vi fulländar vår demokrati genom att avskaffa den sista reliken från det gamla klassamhället: Konungamakten.

Torekovskompromissen från 1970-talet, där partierna från höger till vänster blev överens om att behålla monarkin i gengäld av att den förlorade all politisk makt, var bara ett steg.

Sverige är de facto en republik redan idag med ett parlamentariskt system där vi har ett kungahus som en slags dekoration. Med en monark som därmed bara är kvar som en symbol och det är extra viktigt är att denne inte säger något och framför allt inget som kan uppfattas strida mot regeringens linje.

Frågan som håller alla republikaner vakna om nätterna är att ge en eventuell president politiska befogenheter men det gives även en tredje möjlighet. Tanken har framförts på att låta Talmannen, som har varit i ropet under de senaste veckorna efter riksdagsvalet, ta över de ceremoniella uppgifter som åligger monarken. Därmed skulle vi kunna bli först i världen utan att behöva ha någon kung eller president.

Avslutningsvis kommer jag att tänka på George Orwell (1903–1950) som skrev det dystopiska mästerverket ”1984”. Hans satiriska roman ”Djurfarmen” faller även mig i smaken och jag erinrar mig ett uttryck som har etsat sig fast på min näthinna: ”Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra”.

En annan författargigant är Vilhelm Moberg (1898–1973) och i hans fenomenala agitationsskrift ”Därför är jag republikan” får vi lära oss att det framförallt föreligger tre skäl för att avskaffa monarkin.

För det första ska inte rikets högsta ämbete besättas genom börd eller arv.

För det andra därför grundlagens stadgar om att konungens gärningar ska vara fredade från åtal innebär att vårt demokratiska rättsamhälle upphävs.

För det tredje därför att monarkin framkallar och utvecklar några av människans mest förödmjukande egenskaper såsom den böjda ryggen inför överheten och allsköns fjäsk.

Det är inget fel på Mobergs föresatser. Det är en sylvass konfrontation med monarkin och en svidande kritik över Kungamakten. Mobergs bok har gjort starkt intryck på mig och jag vill påstå att hans kritik biter lika hårt idag som för 60 år sedan.

Personuppsättningen har visserligen förändrats genom åren och vi har fått en ny grundlag sedan boken utkom. Men kritiken är den samma och det finns i alla fall gott om nya måltavlor så att det räcker för samma kritik.

Vissa saker förändras aldrig, brukar det heta. Men ändå förändras de till det bättre, ty inget undgår tidens tand. Det verkar som om de flesta svenskar tycker att det högsta ämbetet i Sverige inte ska gå i arv men vanans makt är stor och inget är svårare än förändring.

Idag lever vi i ett helt annat samhälle och vi måste sluta att förhålla oss till monarkin som det handlade om att förvalta en tradition. Om 1900-talet blev seklet där vi fick allmän och lika rösträtt för kvinnor och män ska vi låta 2000-talet bli seklet där vi fulländar vår demokrati genom att avskaffa den sista reliken från det gamla klassamhället: Konungamakten.

Torekovskompromissen från 1970-talet, där partierna från höger till vänster blev överens om att behålla monarkin i gengäld av att den förlorade all politisk makt, var bara ett steg.

Sverige är de facto en republik redan idag med ett parlamentariskt system där vi har ett kungahus som en slags dekoration. Med en monark som därmed bara är kvar som en symbol och det är extra viktigt är att denne inte säger något och framför allt inget som kan uppfattas strida mot regeringens linje.

Frågan som håller alla republikaner vakna om nätterna är att ge en eventuell president politiska befogenheter men det gives även en tredje möjlighet. Tanken har framförts på att låta Talmannen, som har varit i ropet under de senaste veckorna efter riksdagsvalet, ta över de ceremoniella uppgifter som åligger monarken. Därmed skulle vi kunna bli först i världen utan att behöva ha någon kung eller president.

Avslutningsvis kommer jag att tänka på George Orwell (1903–1950) som skrev det dystopiska mästerverket ”1984”. Hans satiriska roman ”Djurfarmen” faller även mig i smaken och jag erinrar mig ett uttryck som har etsat sig fast på min näthinna: ”Alla djur är jämlika, men några är jämlikare än andra”.

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.