13 okt 2014 06:00

23 jan 2015 15:52

Stina Kinnerbäck: Jag vill ju göra allt

Jag vill ha tre barn. Jag vill bo i Danmark. Jag vill bli journalist. Jag vill bli artist. Jag vill vara en ensamstående mamma med ett barn. Jag vill bo i Göteborg. Jag vill bli fotograf.

Jag vill sitta i raggsockar med en cobratelefon i handen och gråta över olycklig kärlek. Jag vill vara arbetsnarkoman. Jag vill sitta med en Starbucks-mugg samt med mitt livs kärlek på en parkbänk under en julaftonskväll. Jag vill bli en professionell skejtare. Jag vill vara en av de som sitter med en cigarett och en bandana kring huvudet på en festival och inte vet hur morgondagen kommer se ut. Jag vill bo i ett kollektiv med flera andra människor och arbeta övertid i stort sett varje dag.

I vanliga fall så brukar hetsen gälla bristen på planer, bristen på kunskaper om vad en ska ägna sig åt under morgondagen för oss kommande studenter. Paradoxalt nog har jag istället brist på kunskap om hur jag ska hinna med alla mina planer. Jag är ganska mycket tvärtom. Kontroversiell.

Enligt min livsfilosofi lever jag bara en gång och jag måste hinna med allt. Allt. Men det är så mycket jag vill göra och jag är ett stenkast från den berömda väggen på grund av allt jag tar på mig redan vid 18 års ålder. Jag hinner inte ens med en förkylning! Min kalender är full och så fort jag får en lucka ser jag till att den fylls.

Jag antar att jag bara är en sådan person. Men det kan jag leva med det. Förmodligen vore det mest realistiskt att jag avslutar den här krönikan med att förvandlas till en moralfilosof som på ett flummigt sätt berättar om hur jag måste lära mig att slappna av. Men jag kan inte göra det, för jag trivs inte med att slappna av. Jag trivs med att aldrig hinna kippa efter andan och ha en kalender tjockare än lagboken. Jag trivs med att aldrig vara hemma. Folk pratar om hur stress kan leda till håravfall, övervikt, depression och så vidare. Min stora förebild i mitt liv, som jag råkar ha en hel del gemensamt med, är en fyrtioårig rockstjärna med den ballaste livssynen jag vet.

Han drabbades av håravfall som en följd av hans hektiska år 2013. Folk har frågat om han hellre tar tillbaka sitt svarta, stripiga hår som gav honom hans yttre image istället för att ha upplevt allt det magiska som orsakade håravfallet. Hans svar var att det inte fanns en jävla chans att han hellre skulle ta tillbaka håret. Jag skulle kanske inte dela hans kontroversiella reaktion men vi är ändå så lika, han och jag.

Personligen tror jag att vi två löper större risk att drabbas av depression om vi slappnar av och skapar luckor i kalendern.

Jag vill sitta i raggsockar med en cobratelefon i handen och gråta över olycklig kärlek. Jag vill vara arbetsnarkoman. Jag vill sitta med en Starbucks-mugg samt med mitt livs kärlek på en parkbänk under en julaftonskväll. Jag vill bli en professionell skejtare. Jag vill vara en av de som sitter med en cigarett och en bandana kring huvudet på en festival och inte vet hur morgondagen kommer se ut. Jag vill bo i ett kollektiv med flera andra människor och arbeta övertid i stort sett varje dag.

I vanliga fall så brukar hetsen gälla bristen på planer, bristen på kunskaper om vad en ska ägna sig åt under morgondagen för oss kommande studenter. Paradoxalt nog har jag istället brist på kunskap om hur jag ska hinna med alla mina planer. Jag är ganska mycket tvärtom. Kontroversiell.

Enligt min livsfilosofi lever jag bara en gång och jag måste hinna med allt. Allt. Men det är så mycket jag vill göra och jag är ett stenkast från den berömda väggen på grund av allt jag tar på mig redan vid 18 års ålder. Jag hinner inte ens med en förkylning! Min kalender är full och så fort jag får en lucka ser jag till att den fylls.

Jag antar att jag bara är en sådan person. Men det kan jag leva med det. Förmodligen vore det mest realistiskt att jag avslutar den här krönikan med att förvandlas till en moralfilosof som på ett flummigt sätt berättar om hur jag måste lära mig att slappna av. Men jag kan inte göra det, för jag trivs inte med att slappna av. Jag trivs med att aldrig hinna kippa efter andan och ha en kalender tjockare än lagboken. Jag trivs med att aldrig vara hemma. Folk pratar om hur stress kan leda till håravfall, övervikt, depression och så vidare. Min stora förebild i mitt liv, som jag råkar ha en hel del gemensamt med, är en fyrtioårig rockstjärna med den ballaste livssynen jag vet.

Han drabbades av håravfall som en följd av hans hektiska år 2013. Folk har frågat om han hellre tar tillbaka sitt svarta, stripiga hår som gav honom hans yttre image istället för att ha upplevt allt det magiska som orsakade håravfallet. Hans svar var att det inte fanns en jävla chans att han hellre skulle ta tillbaka håret. Jag skulle kanske inte dela hans kontroversiella reaktion men vi är ändå så lika, han och jag.

Personligen tror jag att vi två löper större risk att drabbas av depression om vi slappnar av och skapar luckor i kalendern.

  • Stina Kinnerbäck

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.