15 okt 2014 04:00

23 jan 2015 15:52

Johanna Beijbom: I´m singing in the rain, eller inte

Visst kan det ändå vara rätt mysigt när det regnar ute. Man kan sitta inne under en filt framför en bra film eller bara ligga och lyssna till dropparnas smattrande mot fönsterrutan. Det är ju alldeles, alldeles underbart. Eller okej, jag ska vara helt ärlig. Jag hatar när det regnar. Har alltid gjort. Tror mitt ogillande kommer från mina traumatiska upplevelser på förskolan när jag var liten. Alla som någon gång burit galonbyxor eller så kallade galonisar, jag lider med er. Kommer ihåg att om jag vaknade på morgonen och det regnade ute grät jag hela vägen till förskolan för att jag visste vad som väntade mig. Ett par kalla, obehagliga, klumpiga brallor som gjorde mig till en orörlig Michelingubbe.

Jag verkligen vägrade att ta på mig dessa. Visst är de jättepraktiska och fullkomligt genialiska men ändå min värsta fiende. Jag ville känna mig rörlig och fri. Vet att jag även ibland gömde mina så att fröknarna inte skulle hitta dem. Oftast hade jag oturen att det fanns ett par lånegalonisar. Då var det bara att bita ihop och stå ut någon timme. Men sen kan jag faktiskt tala om att de kan vara väldigt bra i vissa situationer. Till och med rädda någon från att kunna göra sig riktigt illa.

Min lillebror kan stå för ett sådant exempel. Detta var under hans tid på förskolan. Eftersom han var vilddjuret själv och älskade att klättra så hände det ofta att fröknarna bokstavligt talat fick klippa ner honom från träden ute på lekplatsen då han förmodligen tappat taget och hängde dinglandes upp och ner. Tack vare att han hade dessa förskräckliga byxor på sig så räddade de honom från att falla olyckligt genom att trassla in hängslena i grenar eller dylikt.

Det här med regn är även väldigt jobbigt om man håller på mycket med hästar. Tror att alla hästmänniskor känner igen sig i detta då fällningsperioden och regn inte är en bra kombo. Hår precis överallt som klibbar fast och är nästintill omöjliga att få bort. Har man inte lyckan att ha ett ridhus så är det även väldigt oskönt att vara ute och rida i rusket.

Min älskade och oerhört saknade häst Hot Shot avskydde dåligt väder. Detta är rätt komiskt, men han gick baklänges i hagen när det regnade ute. Tänk, innan vi förstod varför han gjorde det var det mycket googlande och samtal till veterinärer. Det var bara så enkelt att han var livrädd för att få vatten i öronen. Så då löste han det så smidigt med att lägga dem bakåt och backa mot vädret. Smart kille!

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska börja tycka att det är mysigt med piskande kalla droppar, tyvärr tror jag att det är galonisarnas fel alltihop. De ger mig fortfarande kalla kårar och så fort det regnar ute påminns jag direkt om detta hemska plagg. Och så fel tror jag inte att jag har eftersom det faktiskt heter, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Visst kan det ändå vara rätt mysigt när det regnar ute. Man kan sitta inne under en filt framför en bra film eller bara ligga och lyssna till dropparnas smattrande mot fönsterrutan. Det är ju alldeles, alldeles underbart. Eller okej, jag ska vara helt ärlig. Jag hatar när det regnar. Har alltid gjort. Tror mitt ogillande kommer från mina traumatiska upplevelser på förskolan när jag var liten. Alla som någon gång burit galonbyxor eller så kallade galonisar, jag lider med er. Kommer ihåg att om jag vaknade på morgonen och det regnade ute grät jag hela vägen till förskolan för att jag visste vad som väntade mig. Ett par kalla, obehagliga, klumpiga brallor som gjorde mig till en orörlig Michelingubbe.

Jag verkligen vägrade att ta på mig dessa. Visst är de jättepraktiska och fullkomligt genialiska men ändå min värsta fiende. Jag ville känna mig rörlig och fri. Vet att jag även ibland gömde mina så att fröknarna inte skulle hitta dem. Oftast hade jag oturen att det fanns ett par lånegalonisar. Då var det bara att bita ihop och stå ut någon timme. Men sen kan jag faktiskt tala om att de kan vara väldigt bra i vissa situationer. Till och med rädda någon från att kunna göra sig riktigt illa.

Min lillebror kan stå för ett sådant exempel. Detta var under hans tid på förskolan. Eftersom han var vilddjuret själv och älskade att klättra så hände det ofta att fröknarna bokstavligt talat fick klippa ner honom från träden ute på lekplatsen då han förmodligen tappat taget och hängde dinglandes upp och ner. Tack vare att han hade dessa förskräckliga byxor på sig så räddade de honom från att falla olyckligt genom att trassla in hängslena i grenar eller dylikt.

Det här med regn är även väldigt jobbigt om man håller på mycket med hästar. Tror att alla hästmänniskor känner igen sig i detta då fällningsperioden och regn inte är en bra kombo. Hår precis överallt som klibbar fast och är nästintill omöjliga att få bort. Har man inte lyckan att ha ett ridhus så är det även väldigt oskönt att vara ute och rida i rusket.

Min älskade och oerhört saknade häst Hot Shot avskydde dåligt väder. Detta är rätt komiskt, men han gick baklänges i hagen när det regnade ute. Tänk, innan vi förstod varför han gjorde det var det mycket googlande och samtal till veterinärer. Det var bara så enkelt att han var livrädd för att få vatten i öronen. Så då löste han det så smidigt med att lägga dem bakåt och backa mot vädret. Smart kille!

Ja, jag vet inte riktigt hur jag ska börja tycka att det är mysigt med piskande kalla droppar, tyvärr tror jag att det är galonisarnas fel alltihop. De ger mig fortfarande kalla kårar och så fort det regnar ute påminns jag direkt om detta hemska plagg. Och så fel tror jag inte att jag har eftersom det faktiskt heter, det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.