18 okt 2014 04:00

23 jan 2015 15:52

Petra Lundgren: De små oväntade överraskningarna ...

Jag och Skrållan i Saltkråkan har minst två saker gemensamt. Vi binder båtar hemskt dåligt (Jag har aldrig ens försökt, men det har hon och det vet ni som sett filmen/tv-serien) och vi får konstiga presenter när vi fyller år. (Jag var dock inte strandsatt på en ö utan på Folkteatern i Göteborg).

Där hojtade Emma:

– Jag har köpt en rulle mint till dig. Men den är öppnad. Jag tog två för jag smakade så illa i munnen. Förlåt!

Anton ville inte vara sämre. Av honom fick jag ett halvätet äpple.

– Den här kan du också få, sa han och tog fram en tom tuggummipåse.

Daniel stod och grävde i sina fickor och halade fram en lapp från vår förra föreställning. En repliklapp som han ödmjukt lämnade över.

Jag skrattade för det var fantastiskt roligt.

Sedan tyckte Kristofer att de skulle sjunga för mig och skulle just dra i gång Ja må hon leva när jag öppnade munnen och sa:

– Jag vill hellre höra den om krokodilen som körde runt i en bil.

Så då fick jag det.

Om man spolar tillbaka en dag till när jag egentligen fyllde år så hittade jag ett paket i brevlådan hemma. Det var från vännerna i Huskvarna.

– Åh, vad roligt, tänkte jag och rev snabbt upp det.

Jag hittade tre par strumpor med skelett på. Otäck present stod det och lite ursäktande:

– Vi tänkte på att du ska bli PT.

Går man tillbaka några timmar samma dag så fick jag en stor klase bananer, apelsiner och en proteindricka samt två inbjudningar till lunch. Därtill ett sms när jag gått hem att det fanns något på jobbet när jag kom tillbaka. Det visade sig vara en Triss-lott och jag gjorde som jag brukar: Jag la den i plånboken och inbillade mig att jag var miljonär i några timmar. Det höll fram till att jag skrapade den och jublande insåg att jag vunnit 60 kronor. Två nya lotter. Vinst igen: 60 kronor. Två nya lotter. Nitlotter. Så kan det gå. Men det var roligt så länge det varade.

Det är ju så att jag blivit såpass gammal att jag egentligen har allt jag behöver. Det jag inte har kan jag köpa själv. Därför blir sådana här små oväntade överraskningar roliga. De går ju (nästan) inte att köpa själv.

Hiss

Att träffa roliga positiva människor, då blir jag glad!

Diss

När man tvingas brotta med sin nya mixer klockan sex på morgonen och inte får den att fungera.

Jag och Skrållan i Saltkråkan har minst två saker gemensamt. Vi binder båtar hemskt dåligt (Jag har aldrig ens försökt, men det har hon och det vet ni som sett filmen/tv-serien) och vi får konstiga presenter när vi fyller år. (Jag var dock inte strandsatt på en ö utan på Folkteatern i Göteborg).

Där hojtade Emma:

– Jag har köpt en rulle mint till dig. Men den är öppnad. Jag tog två för jag smakade så illa i munnen. Förlåt!

Anton ville inte vara sämre. Av honom fick jag ett halvätet äpple.

– Den här kan du också få, sa han och tog fram en tom tuggummipåse.

Daniel stod och grävde i sina fickor och halade fram en lapp från vår förra föreställning. En repliklapp som han ödmjukt lämnade över.

Jag skrattade för det var fantastiskt roligt.

Sedan tyckte Kristofer att de skulle sjunga för mig och skulle just dra i gång Ja må hon leva när jag öppnade munnen och sa:

– Jag vill hellre höra den om krokodilen som körde runt i en bil.

Så då fick jag det.

Om man spolar tillbaka en dag till när jag egentligen fyllde år så hittade jag ett paket i brevlådan hemma. Det var från vännerna i Huskvarna.

– Åh, vad roligt, tänkte jag och rev snabbt upp det.

Jag hittade tre par strumpor med skelett på. Otäck present stod det och lite ursäktande:

– Vi tänkte på att du ska bli PT.

Går man tillbaka några timmar samma dag så fick jag en stor klase bananer, apelsiner och en proteindricka samt två inbjudningar till lunch. Därtill ett sms när jag gått hem att det fanns något på jobbet när jag kom tillbaka. Det visade sig vara en Triss-lott och jag gjorde som jag brukar: Jag la den i plånboken och inbillade mig att jag var miljonär i några timmar. Det höll fram till att jag skrapade den och jublande insåg att jag vunnit 60 kronor. Två nya lotter. Vinst igen: 60 kronor. Två nya lotter. Nitlotter. Så kan det gå. Men det var roligt så länge det varade.

Det är ju så att jag blivit såpass gammal att jag egentligen har allt jag behöver. Det jag inte har kan jag köpa själv. Därför blir sådana här små oväntade överraskningar roliga. De går ju (nästan) inte att köpa själv.

Hiss

Att träffa roliga positiva människor, då blir jag glad!

Diss

När man tvingas brotta med sin nya mixer klockan sex på morgonen och inte får den att fungera.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.