13 nov 2014 05:00

23 jan 2015 15:53

Linus Hellman: Italien och Berlusconi som vanligt

Klockan har slagit midnatt men Las Vegas sover inte, ty hur skulle det se ut om denna metropol för underhållning och spel skulle få för sig att gå och lägga sig. Jag befinner mig på lyxhotellet Ceasars Palaces bottenvåning och sitter vid en av alla barer som står till förfogande när några italienare etablerar kontakt. Diskussionen börjar med fotboll och Milan men slutar med Silvio Berlusconi.

Ständigt detta Italien hinner jag tänka ännu en gång. För mig är det ett synnerligen vackert land som jag bevistade för första gången någon gång i min något tidigare ungdom, ty det var faktiskt dit min första bilresa i Europa gick. Jag minns det som om det vore igår. Jag badade i Adriatiska havet, käkade massor av pizza och pasta och hann dessutom bland annat med ett besök i fascinerande Venedig som håller på att sjunka bort.

Italien är intimt förknippat med fotboll som där nästan är att betrakta som religion. Jag erinrar mig en annan bilresa till just Italien. Året var 2006 och landet hade precis blivit världsmästare igen i sin egen nationalsport för första gången sedan 1982. Men tiderna förändras verkligen.

I år är det 2014 och för några månader sedan var det istället ett italienskt trauma med en tidig sorti redan i gruppspelet. Den här sommaren befann jag mig i stället mitt i underbara USA och jag sympatiserade med de stackars italienarnas öde. Den avgörande gruppspelsmatchen som beseglade deras öde efterlämnande en bitter eftersmak efter Uruguays Luis Surarez bett på Giorgio Chiellini som redan har gått till historien.

När jag träffar några italienare på mäktiga Ceasar Palace i Las Vegas några månader efter att fotbolls-VM är över ter diskussionen sig given och vi hinner gå igenom italiensk fotbollshistoria under de senaste 20 åren som jag någorlunda kan överblicka.

När en av italienarna avslöjar att han håller på Milan kommer samtalet istället in på klubbens ägare Silvio Berlusconi. Honom har alla åsikter om. Det har snart gått tre år sedan den italienska premiärministern tvingades lämna ifrån sig makten. Sedan dess har landet bytt regeringschef i närmast samma takt som folk byter skjortor i största allmänhet. Teknokraten Mario Monti tog över men i valet på våren 2013 där inget block vann egen majoritet tog socialisten Enrico Letta över för att tidigare i år ersättas av hans partikamrat Matteo Renzi.

När jag förklarar för en av de italienska ungdomarna att jag kommer ifrån Sverige ser han av förståliga skäl närmast avundsjuk ut. Italien är en stor ekonomi i Europa men samtidigt också ett sorgebarn med en korrupt och ineffektiv statsapparat. De har en ekonomi med bristande konkurrens och en skyhög statskuld och det finns mycket kvar att jobba med. Hans framtidstro var relativt begränsad för att uttrycka sig milt och genast framstod de problem jag såg i Sverige som petitesser i sammanhanget.

När Italien inte ens lyckas på fotbollsplanen är det illa. Då är det istället lättare att förenas i en skrattsalva över en avdankad politiker som sedan länge är passé även om berlusconismen lever vidare i Italien.

Allt är som vanligt men nu undrar jag hur det ska gå med liret?

HISSA – Håkan Hellströms spelning på Ullevi hamnar på bioduken.

DISSA – Höjda skatter på tobak och alkohol. De är redan höga.

Ständigt detta Italien hinner jag tänka ännu en gång. För mig är det ett synnerligen vackert land som jag bevistade för första gången någon gång i min något tidigare ungdom, ty det var faktiskt dit min första bilresa i Europa gick. Jag minns det som om det vore igår. Jag badade i Adriatiska havet, käkade massor av pizza och pasta och hann dessutom bland annat med ett besök i fascinerande Venedig som håller på att sjunka bort.

Italien är intimt förknippat med fotboll som där nästan är att betrakta som religion. Jag erinrar mig en annan bilresa till just Italien. Året var 2006 och landet hade precis blivit världsmästare igen i sin egen nationalsport för första gången sedan 1982. Men tiderna förändras verkligen.

I år är det 2014 och för några månader sedan var det istället ett italienskt trauma med en tidig sorti redan i gruppspelet. Den här sommaren befann jag mig i stället mitt i underbara USA och jag sympatiserade med de stackars italienarnas öde. Den avgörande gruppspelsmatchen som beseglade deras öde efterlämnande en bitter eftersmak efter Uruguays Luis Surarez bett på Giorgio Chiellini som redan har gått till historien.

När jag träffar några italienare på mäktiga Ceasar Palace i Las Vegas några månader efter att fotbolls-VM är över ter diskussionen sig given och vi hinner gå igenom italiensk fotbollshistoria under de senaste 20 åren som jag någorlunda kan överblicka.

När en av italienarna avslöjar att han håller på Milan kommer samtalet istället in på klubbens ägare Silvio Berlusconi. Honom har alla åsikter om. Det har snart gått tre år sedan den italienska premiärministern tvingades lämna ifrån sig makten. Sedan dess har landet bytt regeringschef i närmast samma takt som folk byter skjortor i största allmänhet. Teknokraten Mario Monti tog över men i valet på våren 2013 där inget block vann egen majoritet tog socialisten Enrico Letta över för att tidigare i år ersättas av hans partikamrat Matteo Renzi.

När jag förklarar för en av de italienska ungdomarna att jag kommer ifrån Sverige ser han av förståliga skäl närmast avundsjuk ut. Italien är en stor ekonomi i Europa men samtidigt också ett sorgebarn med en korrupt och ineffektiv statsapparat. De har en ekonomi med bristande konkurrens och en skyhög statskuld och det finns mycket kvar att jobba med. Hans framtidstro var relativt begränsad för att uttrycka sig milt och genast framstod de problem jag såg i Sverige som petitesser i sammanhanget.

När Italien inte ens lyckas på fotbollsplanen är det illa. Då är det istället lättare att förenas i en skrattsalva över en avdankad politiker som sedan länge är passé även om berlusconismen lever vidare i Italien.

Allt är som vanligt men nu undrar jag hur det ska gå med liret?

HISSA – Håkan Hellströms spelning på Ullevi hamnar på bioduken.

DISSA – Höjda skatter på tobak och alkohol. De är redan höga.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.