14 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:53

Flemming Mouritsen: Jag avslöjade hans framtidsplaner

I bland ordnar bekymmer upp sig långt innan de ens uppstått. Som till exempel nu i onsdags då jag fick svar på hur kommande års sjukvård skall lösa sig för mig.

Jag satt inne på ett kontor och pratade med en ung man som jag råkat stöta ihop med. Efter en stunds trivsamt samtal frågade jag honom vad han hade för planer för livet framöver.

Han flinade lite och sa att han nog tänkte sig läsa till läkare.

– Ja, det kan man nästan se, sa jag.

Han såg lite undrande ut över kommentaren så jag förklarade att hans pose skvallrade om att talangen fanns där. Han satt nämligen bekvämt tillbakalutad på en kontorsstol med ena benet i kors över det andra. I ena handen lekte han med en penna och huvudet låg lite på sned när han tittade på mig. Det enda som saknades var en vit rock och ett stetoskop.

– Precis så sitter läkare när de pratar med patienter, sa jag till honom.

– Ja, jo det gör de nog, höll han med.

– Hur ser underarmarna ut? frågade jag.

Han tittade undrande på mig men drog upp ena ärmen lite och visade upp en tämligen hårig underarm och nu var saken i stort sett klar. Tandläkare och läkare har i stort sett alltid håriga underarmar. I alla fall de manliga.

– Jag har en i stort sett oläslig handstil också, sa han med ett leende, och i värsta fall kan jag börja skriva med vänsterhanden. Då kommer ingen att kunna läsa det jag skriver.

– Den har du inte så stor nytta av, sa jag, för journalerna och alla recept skrivs ut via datorer numera.

Han såg lite besviken ut över detta bakslag så jag bestämde mig för att spinna iväg åt ett annat håll.

– Du spelar väl golf? frågade jag.

– Nä. Just det, det måste jag lära mig.

– Ja, om du skall bli en bra läkare måste ju alla fördomar uppfyllas. Det går ju inte att gå in halvhjärtat för det. Varenda gång någon söker dig för en akut blindtarm måste du stå på tolfte green och vara på väg att sänke en birdie. Som du missar för att du måste sticka på stört.

Han höll med om att det bara var gå all-in som det så käckt heter nuförtiden.

Mycket nöjd utsåg jag honom på stående fot till att bli den läkare som får behandla mig framöver när ålderns krämpor börjar sätta in på allvar.

Dessutom planerar jag att bli mycket gammal så han kan glömma att slippa ifrån mig under hela sin karriär. Men då jag inte har fyllt sextio än så tar det nog förhoppningsvis ett antal år innan jag behöver ha tillgång till honom dagligen och det passar bra för ärligt talat så räcker det faktiskt inte med att han ser ut som en läkare. Han bör nog få lite tid att utbilda sig en smula också.

Hiss: Svensk sjukvård. Den är faktiskt himla bra.

Diss: Fästmöns katt är sjuk. Det skär i själen.

Jag satt inne på ett kontor och pratade med en ung man som jag råkat stöta ihop med. Efter en stunds trivsamt samtal frågade jag honom vad han hade för planer för livet framöver.

Han flinade lite och sa att han nog tänkte sig läsa till läkare.

– Ja, det kan man nästan se, sa jag.

Han såg lite undrande ut över kommentaren så jag förklarade att hans pose skvallrade om att talangen fanns där. Han satt nämligen bekvämt tillbakalutad på en kontorsstol med ena benet i kors över det andra. I ena handen lekte han med en penna och huvudet låg lite på sned när han tittade på mig. Det enda som saknades var en vit rock och ett stetoskop.

– Precis så sitter läkare när de pratar med patienter, sa jag till honom.

– Ja, jo det gör de nog, höll han med.

– Hur ser underarmarna ut? frågade jag.

Han tittade undrande på mig men drog upp ena ärmen lite och visade upp en tämligen hårig underarm och nu var saken i stort sett klar. Tandläkare och läkare har i stort sett alltid håriga underarmar. I alla fall de manliga.

– Jag har en i stort sett oläslig handstil också, sa han med ett leende, och i värsta fall kan jag börja skriva med vänsterhanden. Då kommer ingen att kunna läsa det jag skriver.

– Den har du inte så stor nytta av, sa jag, för journalerna och alla recept skrivs ut via datorer numera.

Han såg lite besviken ut över detta bakslag så jag bestämde mig för att spinna iväg åt ett annat håll.

– Du spelar väl golf? frågade jag.

– Nä. Just det, det måste jag lära mig.

– Ja, om du skall bli en bra läkare måste ju alla fördomar uppfyllas. Det går ju inte att gå in halvhjärtat för det. Varenda gång någon söker dig för en akut blindtarm måste du stå på tolfte green och vara på väg att sänke en birdie. Som du missar för att du måste sticka på stört.

Han höll med om att det bara var gå all-in som det så käckt heter nuförtiden.

Mycket nöjd utsåg jag honom på stående fot till att bli den läkare som får behandla mig framöver när ålderns krämpor börjar sätta in på allvar.

Dessutom planerar jag att bli mycket gammal så han kan glömma att slippa ifrån mig under hela sin karriär. Men då jag inte har fyllt sextio än så tar det nog förhoppningsvis ett antal år innan jag behöver ha tillgång till honom dagligen och det passar bra för ärligt talat så räcker det faktiskt inte med att han ser ut som en läkare. Han bör nog få lite tid att utbilda sig en smula också.

Hiss: Svensk sjukvård. Den är faktiskt himla bra.

Diss: Fästmöns katt är sjuk. Det skär i själen.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.