18 nov 2014 06:00

07 jan 2015 10:23

Lena Jonsson: I sista sekunden...

Det kom ett brev från Trafikverket. Eftersom jag inte alls kunde föreställa mig vad de ville lät jag helt enkelt brevet ligga. Dumt? Ja visst, men så blir det när man har brevskräck, eller i alla fall inte tycker om att öppna brev så där plötsligt. Brev från myndigheter, när jag inte förstår vad de vill, blir ofta liggande.

Brevet från Trafikverket låg oöppnat ett par veckor tills någon annan öppnade det och jag förstod då vad de ville – det var dags att göra ett nytt körkort. Mitt gamla gick ut om ungefär en och en halv månad. Den typen av tidsfrister är inte bra för mig, när jag inte känner stressen att något måste göras på momangen, då blir det inte gjort.

Så var det med körkortet. Egentligen är det ju en ganska simpel sak att fixa – ett kort, en namnteckning, ner i ett kuvert, skicka iväg till Trafikverket och göra en inbetalning. Men sådana enkla moment kan växa sig till berg i mina ögon.

Jag fick tips av vänliga vänner att man kunde åka till Trafikverket i Skövde, där förarproven görs, och på plats fotograferas och fixa allt det andra – snabbt och enkelt. Det lät bra och jag försökte ta reda på hur det gick till, men även det blev till, om inte ett berg, så i alla fall en väldigt jobbig kulle. Alltså, tiden gick och mitt körkort började ta slut på allvar.

Och det var också just det som till slut fick mig att agera. När bara en vecka var kvar ordnade jag allt. Jag hade nämligen fått väldigt klart för mig att det inte är alls bra när körkortets bäst-före-datum passeras. Jag insåg att det skulle vara så mycket värre och besvärligare än att ordna det. Som sagt, jag arbetar bäst under press.

Bild togs, handlingen skickades iväg och det kändes väldigt onödigt att jag inte hade gjort det tidigare. Nu oroade jag mig i stället för om det skulle bli klart i tid.

Datumet kom och passerades med en dag när jag fick ett meddelande att körkortet var klart. Jag förstod att det kunde bli krångligt att hämta ut körkortet när det gamla hade gått ut och förmodligen inte längre gällde som legitimation. Men på uthämtningsstället gick allt bra – och jag sade givetvis inget om passerade datum – och när kvinnan lämnade över körkortet till mig sade hon: ”Det var precis i sista sekund. I morgon går körkortet ut.”

”Va? I morgon? Då hade jag ju inte behövt ha så bråttom med att fixa detta”, var min första reaktion. Den kanske borde ha varit: ”Sicken tur att mitt oändliga slarv inte krånglade till det mer...”

Hiss: Brittiska kriminalserier – så bra!

Diss: Ojämlika fotbollsgalan! Hur tänkte TV4?

Brevet från Trafikverket låg oöppnat ett par veckor tills någon annan öppnade det och jag förstod då vad de ville – det var dags att göra ett nytt körkort. Mitt gamla gick ut om ungefär en och en halv månad. Den typen av tidsfrister är inte bra för mig, när jag inte känner stressen att något måste göras på momangen, då blir det inte gjort.

Så var det med körkortet. Egentligen är det ju en ganska simpel sak att fixa – ett kort, en namnteckning, ner i ett kuvert, skicka iväg till Trafikverket och göra en inbetalning. Men sådana enkla moment kan växa sig till berg i mina ögon.

Jag fick tips av vänliga vänner att man kunde åka till Trafikverket i Skövde, där förarproven görs, och på plats fotograferas och fixa allt det andra – snabbt och enkelt. Det lät bra och jag försökte ta reda på hur det gick till, men även det blev till, om inte ett berg, så i alla fall en väldigt jobbig kulle. Alltså, tiden gick och mitt körkort började ta slut på allvar.

Och det var också just det som till slut fick mig att agera. När bara en vecka var kvar ordnade jag allt. Jag hade nämligen fått väldigt klart för mig att det inte är alls bra när körkortets bäst-före-datum passeras. Jag insåg att det skulle vara så mycket värre och besvärligare än att ordna det. Som sagt, jag arbetar bäst under press.

Bild togs, handlingen skickades iväg och det kändes väldigt onödigt att jag inte hade gjort det tidigare. Nu oroade jag mig i stället för om det skulle bli klart i tid.

Datumet kom och passerades med en dag när jag fick ett meddelande att körkortet var klart. Jag förstod att det kunde bli krångligt att hämta ut körkortet när det gamla hade gått ut och förmodligen inte längre gällde som legitimation. Men på uthämtningsstället gick allt bra – och jag sade givetvis inget om passerade datum – och när kvinnan lämnade över körkortet till mig sade hon: ”Det var precis i sista sekund. I morgon går körkortet ut.”

”Va? I morgon? Då hade jag ju inte behövt ha så bråttom med att fixa detta”, var min första reaktion. Den kanske borde ha varit: ”Sicken tur att mitt oändliga slarv inte krånglade till det mer...”

Hiss: Brittiska kriminalserier – så bra!

Diss: Ojämlika fotbollsgalan! Hur tänkte TV4?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.