20 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:54

Linus Hellman: När samarbete är det väsentliga

Fred, frihet och försoning.
Samarbete, säkerhet och stabilitet.
Det är passande sammanfattningar av den Europeiska unionen.
Ett samarbete som har haft stor betydelse för Europa och som vi i Sverige blev en del av för 20 år sedan efter en folkomröstning.

I november 1994 röstade svenskarna ja till EU-medlemskapet efter en intensiv och hård valrörelse där tonläget bitvis var högt uppskruvat. Den som kan sin historia vet att drygt 52 procent av rösterna hamnade på ja-sidan.

Det var ett delat Sverige som gick med i EU men under de gånga 20 åren har den svenska EU-opinionen blivit mer positiv. Även om vi kanske inte är några entusiaster ser vi ändå EU som en självklarhet, något som vi tar för givet. Idag är det dessutom bara två ytterkantspartier, V och SD, som kräver att Sverige ska lämna EU.

Medlemskapet var nödvändigt och det är omöjligt att i dessa dagar tänka oss ett utanförskap. Att efter två förödande världskrig och nästan ett halvt sekel med kallt krig ställa oss utanför EU framstår också som en orimlig tanke. Medlemskapet har förändrat Sverige i grunden. De flesta politiska beslut som fattas idag bottnar i EU, ty vår lagstiftning måste anpassas till olika EU-direktiv.

Det gäller dock att se möjligheter och inte låta problem och utmaningar skymma framtidssikten. Det finns mycket kvar att göra och flera frågor att ta tag i men unionens grundprinciper är fortsatt centrala. De fyra friheterna omfattande varor, tjänster, kapital och människor utgör alltjämt kärnan och har betytt mycket.

I en alltmer globaliserad värld som bara blir alltmer globaliserad krävs det mer av samarbete. Det är inte minst viktigt för ett litet och extremt exportberoende land som Sverige.

Jag förstår att det kan vara lockande att raljera kring EU och dess öde. Men skrattet fastnar lätt i halsen för vi är alla beroende av ett fungerande Europa. Det är snarare något tragiskt över sådana ironier som saknar varje form av förståelse, sympati och insikt, ty EU är så förbålt viktigt att sarkasmer av det slaget framstår som smaklösa.

Det finns dock problem med EU. Engagemanget är tyvärr ofta bristfälligt, den grundläggande pedagogiken är dålig och diskussionerna sker många gånger bara utifrån nationella villkor. EU framstår som obegripligt, komplicerat och svårt för folk att ta till sig. Det finns ett glapp, ett demokratiskt underskott, mellan väljare och Bryssel som måste tas på allvar. Det krävs mer av debatt om EU-frågor.

Kärnfråga i EU är inte heller löst. Är vi på väg mot en federation av stater eller är det ett samarbete mellan fria och självständiga stater? Den frågan och konflikten rycker allt närmare inte minst genom EMU-samarbetet.

Ingen vet hur utvecklingen kommer att bli och exakt hur EU utvecklas men Europasamarbetet är i varje tänkbart hänseende avsevärt mycket bättre än alternativet.

Ensam är inte stark. Det är bara tillsammans med andra som vi kan bygga och forma en bättre värld. Jag erinrar mig den franske författaren Alexandre Dumas klassiska roman ”De tre musketörerna” och dess bevingade valspråk som är lika relevant idag: En för alla, alla för en.

HISSA – Alla dessa vackra platser som Europa har att erbjuda.

DISSA – Det fortsatta meningslösa dödandet i Mellanöstern.

I november 1994 röstade svenskarna ja till EU-medlemskapet efter en intensiv och hård valrörelse där tonläget bitvis var högt uppskruvat. Den som kan sin historia vet att drygt 52 procent av rösterna hamnade på ja-sidan.

Det var ett delat Sverige som gick med i EU men under de gånga 20 åren har den svenska EU-opinionen blivit mer positiv. Även om vi kanske inte är några entusiaster ser vi ändå EU som en självklarhet, något som vi tar för givet. Idag är det dessutom bara två ytterkantspartier, V och SD, som kräver att Sverige ska lämna EU.

Medlemskapet var nödvändigt och det är omöjligt att i dessa dagar tänka oss ett utanförskap. Att efter två förödande världskrig och nästan ett halvt sekel med kallt krig ställa oss utanför EU framstår också som en orimlig tanke. Medlemskapet har förändrat Sverige i grunden. De flesta politiska beslut som fattas idag bottnar i EU, ty vår lagstiftning måste anpassas till olika EU-direktiv.

Det gäller dock att se möjligheter och inte låta problem och utmaningar skymma framtidssikten. Det finns mycket kvar att göra och flera frågor att ta tag i men unionens grundprinciper är fortsatt centrala. De fyra friheterna omfattande varor, tjänster, kapital och människor utgör alltjämt kärnan och har betytt mycket.

I en alltmer globaliserad värld som bara blir alltmer globaliserad krävs det mer av samarbete. Det är inte minst viktigt för ett litet och extremt exportberoende land som Sverige.

Jag förstår att det kan vara lockande att raljera kring EU och dess öde. Men skrattet fastnar lätt i halsen för vi är alla beroende av ett fungerande Europa. Det är snarare något tragiskt över sådana ironier som saknar varje form av förståelse, sympati och insikt, ty EU är så förbålt viktigt att sarkasmer av det slaget framstår som smaklösa.

Det finns dock problem med EU. Engagemanget är tyvärr ofta bristfälligt, den grundläggande pedagogiken är dålig och diskussionerna sker många gånger bara utifrån nationella villkor. EU framstår som obegripligt, komplicerat och svårt för folk att ta till sig. Det finns ett glapp, ett demokratiskt underskott, mellan väljare och Bryssel som måste tas på allvar. Det krävs mer av debatt om EU-frågor.

Kärnfråga i EU är inte heller löst. Är vi på väg mot en federation av stater eller är det ett samarbete mellan fria och självständiga stater? Den frågan och konflikten rycker allt närmare inte minst genom EMU-samarbetet.

Ingen vet hur utvecklingen kommer att bli och exakt hur EU utvecklas men Europasamarbetet är i varje tänkbart hänseende avsevärt mycket bättre än alternativet.

Ensam är inte stark. Det är bara tillsammans med andra som vi kan bygga och forma en bättre värld. Jag erinrar mig den franske författaren Alexandre Dumas klassiska roman ”De tre musketörerna” och dess bevingade valspråk som är lika relevant idag: En för alla, alla för en.

HISSA – Alla dessa vackra platser som Europa har att erbjuda.

DISSA – Det fortsatta meningslösa dödandet i Mellanöstern.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.