24 nov 2014 04:00

23 jan 2015 15:54

Julmust och glass? Jodå!

Halv elva på kvällen kom jag på hur gott det vore med julmust. Kanske med maränger i. För det har jag aldrig testat. Så jag skrev väl det på sociala medier och fick genast gehör för min tokiga idé.

– Jag är på, skrev Peter från skogen.

Sedan kom jag på att det kanske var ännu godare med julmust med glass i.

– Varför inte julmustglass, skrev Peter från skogen.

– Man kanske kan frysa in julmust och ha vaniljglass runt om, funderade jag och övervägde att ta fram min glassmaskin.

Det gjorde jag inte. Däremot haglade andra knasiga idéer in. Som att ha ostbågar i julmusten (Låter jätteäckligt!) Och hade jag provat jello med skirat smör? (Nej!) Blir det en krönika? (Ja, det blev det Tony!)

På väg till jobbet nästa dag gick jag in i affären. Jag köpte julmust, glass och maränger. På jobbet ställde jag mig i största hemlighet i köket, så gott som i hemlighet i alla fall för jag var inte helt ensam, och fyllde två stycken glas med vad man kan kalla efterrätt.

Ett glas med julmust och några maränger som genast blev lite saggigt bruna. Ett glas med julmust och en rejäl sked glass. Den pyste upp och nästan över på ett skojigt sätt.

Sedan gick jag för att leta upp Peter från skogen. Han bara skrattade när jag gav honom två glas.

Han högg in direkt på glaset med julmust och maränger. Smackade både belåtet och rynkade samtidigt lite på näsan över konstigheten. Betyget blev gott. Bäst tyckte han ändå om glassen.

Efter att ha konstaterat att han överlevt gjorde jag en laddning till mig och Annapanna till fikat på kvällen.

– Otippat gott, sa hon om julmust med glass.

Själv tyckte jag det var väldigt gott och hävde i mig mitt glas.

– Det här kan nog vara det nya, sa jag.

Maränger är snudd på det bästa jag vet. Jag avslutade därför mitt eget test med glass och ett rejält lass med maränger. Jag vill inte blöta ner dem med julmust. Så hur min ursprungsidé med julmust och maränger smakar får jag nog aldrig veta.

Hiss: Att november snart är över.

Diss: Mitt dåliga tålamod, det klarar inte att vänta på vanlig snigelpost.

– Jag är på, skrev Peter från skogen.

Sedan kom jag på att det kanske var ännu godare med julmust med glass i.

– Varför inte julmustglass, skrev Peter från skogen.

– Man kanske kan frysa in julmust och ha vaniljglass runt om, funderade jag och övervägde att ta fram min glassmaskin.

Det gjorde jag inte. Däremot haglade andra knasiga idéer in. Som att ha ostbågar i julmusten (Låter jätteäckligt!) Och hade jag provat jello med skirat smör? (Nej!) Blir det en krönika? (Ja, det blev det Tony!)

På väg till jobbet nästa dag gick jag in i affären. Jag köpte julmust, glass och maränger. På jobbet ställde jag mig i största hemlighet i köket, så gott som i hemlighet i alla fall för jag var inte helt ensam, och fyllde två stycken glas med vad man kan kalla efterrätt.

Ett glas med julmust och några maränger som genast blev lite saggigt bruna. Ett glas med julmust och en rejäl sked glass. Den pyste upp och nästan över på ett skojigt sätt.

Sedan gick jag för att leta upp Peter från skogen. Han bara skrattade när jag gav honom två glas.

Han högg in direkt på glaset med julmust och maränger. Smackade både belåtet och rynkade samtidigt lite på näsan över konstigheten. Betyget blev gott. Bäst tyckte han ändå om glassen.

Efter att ha konstaterat att han överlevt gjorde jag en laddning till mig och Annapanna till fikat på kvällen.

– Otippat gott, sa hon om julmust med glass.

Själv tyckte jag det var väldigt gott och hävde i mig mitt glas.

– Det här kan nog vara det nya, sa jag.

Maränger är snudd på det bästa jag vet. Jag avslutade därför mitt eget test med glass och ett rejält lass med maränger. Jag vill inte blöta ner dem med julmust. Så hur min ursprungsidé med julmust och maränger smakar får jag nog aldrig veta.

Hiss: Att november snart är över.

Diss: Mitt dåliga tålamod, det klarar inte att vänta på vanlig snigelpost.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.