28 nov 2014 06:00

23 jan 2015 15:54

Jag stirrar argt på de ondsinta papperen

Så befinner vi oss då åter igen i en del av månaden som jag har en mycket ambivalent relation till. Dels har vi fått lön, de av oss som får sådant och det är gott och väl. Nu kan man lyxa till det lite och köpa det där plagget eller boken man funderat på. En bukett blommor till fästmön kan också sitta bra för det skadar aldrig att ligga lite på plus.

Ja det är en glädje att se bankkontot göra ett litet skutt uppåt och ge illusionen av att man har tillgång till en hyfsat rejäl skvätt pengar och det gäller att glädja sig åt den känslan så länge man kan.

För det är bara en illusion.

Alldeles för få dagar efter att lönen glatt ens konto inser man att det är dags för den där andra händelsen som återkommer varje månad. Den förträngda högen med räkningar som legat undanskuffade på skrivbordet ropar högt att det är dags att de blir betalda.

Jamen, nu när jag äntligen har fått in lite pengar, hur rättvist är det då att de skall tas ifrån mig omedelbart? Den här månaden är hyfsat ok för då förfaller inte de stora räkningarna. De skall hanteras varje kvartalsskifte, men ändå!

Jag stirrar argt på de ondsinta papperen och funderar på att ignorera dem totalt. Det är ju mina pengar så jag borde kunna göra vad jag vill med dem. Men samtidigt vet jag att det jag gör, eller inte gör, ger konsekvenser som jag får hantera längre fram. Det är lika bra att bita i den sura fakturan och betala hela klabbet. Tusan också!

Nu är det ju så att detta ständigt återkommande dilemma är hanterbart så länge man inte hej vilt springer iväg och handlar på sig saker på avbetalning, utan faktiskt tar lite hänsyn till vad man kan vänta sig för inkomster och anpassar sig därefter. Gud vad tråkigt det är att vara vuxen ibland!

Jag hade en äldre bekant när jag gick på gymnasiet som hade en helt egen relation till det där. Detta var på den tiden när de första kreditkorten hade börjat dyka upp och han tyckte att det var en strålande idé att glatt handla för pengar som man först skulle lämna ifrån sig flera månader senare. Han hade massor av sådana kort. Om lönen sedan räckte till alla avbetalningar var ingenting som bekymrade honom. Han skrattade bara och sa att det säkert skulle ordna sig. Lägenhetshyran såg han dessutom som en oförutsedd utgift.

Ibland önskar jag att jag kunde ta lika lätt på utgifterna som han gjorde, men då skulle jag nog sitta djupt i skuldfällan via SMS-lån och andra liknande sätt att lura sig själv och där vill ju ingen hamna.

Så jag har redan betalat månadens räkningar... mycket motvilligt.

Ja det är en glädje att se bankkontot göra ett litet skutt uppåt och ge illusionen av att man har tillgång till en hyfsat rejäl skvätt pengar och det gäller att glädja sig åt den känslan så länge man kan.

För det är bara en illusion.

Alldeles för få dagar efter att lönen glatt ens konto inser man att det är dags för den där andra händelsen som återkommer varje månad. Den förträngda högen med räkningar som legat undanskuffade på skrivbordet ropar högt att det är dags att de blir betalda.

Jamen, nu när jag äntligen har fått in lite pengar, hur rättvist är det då att de skall tas ifrån mig omedelbart? Den här månaden är hyfsat ok för då förfaller inte de stora räkningarna. De skall hanteras varje kvartalsskifte, men ändå!

Jag stirrar argt på de ondsinta papperen och funderar på att ignorera dem totalt. Det är ju mina pengar så jag borde kunna göra vad jag vill med dem. Men samtidigt vet jag att det jag gör, eller inte gör, ger konsekvenser som jag får hantera längre fram. Det är lika bra att bita i den sura fakturan och betala hela klabbet. Tusan också!

Nu är det ju så att detta ständigt återkommande dilemma är hanterbart så länge man inte hej vilt springer iväg och handlar på sig saker på avbetalning, utan faktiskt tar lite hänsyn till vad man kan vänta sig för inkomster och anpassar sig därefter. Gud vad tråkigt det är att vara vuxen ibland!

Jag hade en äldre bekant när jag gick på gymnasiet som hade en helt egen relation till det där. Detta var på den tiden när de första kreditkorten hade börjat dyka upp och han tyckte att det var en strålande idé att glatt handla för pengar som man först skulle lämna ifrån sig flera månader senare. Han hade massor av sådana kort. Om lönen sedan räckte till alla avbetalningar var ingenting som bekymrade honom. Han skrattade bara och sa att det säkert skulle ordna sig. Lägenhetshyran såg han dessutom som en oförutsedd utgift.

Ibland önskar jag att jag kunde ta lika lätt på utgifterna som han gjorde, men då skulle jag nog sitta djupt i skuldfällan via SMS-lån och andra liknande sätt att lura sig själv och där vill ju ingen hamna.

Så jag har redan betalat månadens räkningar... mycket motvilligt.

  • Flemming Mouritsen

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.