05 dec 2014 04:00

23 jan 2015 15:55

Flemming Mouritsen: Det föll några stenar från axlarna

Efter att i snart sexton år ha delat bostad med två egensinniga, egoistiska, lömska och grälsjuka bröder har de båda etablerat sig i fästmöns och mitt hjärta så till den milda grad att tanken på en tillvaro utan dem nästintill är otänkbar.

Därför tog det andan ur oss när fästmöns katt Osiris (kallad Ossie) gick ner för räkning för några veckor sedan och betedde sig som om han tänkte lämna detta jordeliv. Men då jag sett katter spela upp dramatiska dödsscener förr och sedan repat sig mirakulöst efter några dagar så tyckte jag att vi skulle vänta lite med att låta veterinären titta på honom. Och visst repade han sig, för att kort efter bli sämre än någonsin, sedan piggnade han till igen... för att åter sjunga svanesången strax efter.

Efter någon vecka på detta sätt gav vi upp och jag åkte in med honom för provtagning. Resultaten visade starkt förhöjda levervärden och misstänkt höga sköldkörtelvärden så katten sattes på specialdiet, vilket innebar att min katt fick äta samma mat. Men de gillade den och Ossie blev långsamt bättre.

Men innan katten hann in på återbesök så åkte han väl på blåskatarr (visade det sig, vi trodde att det var stopp i blåsan och att den skulle spricka) och fick en dos medicin för det. Medicin som typiskt nog inte var bra för levern.

Det har skurit i hjärtat att se hur katten har lidit under den här tiden. Nej, jag menar inte på grund av sjukdomen, utan för att fästmön på grund av dieten inte fått sticka till honom ostbitar och andra gottisar på det sätt han är van vid när han har suttit och tiggt vid bordet. Katten har nästan exploderat av ren frustration och lidandet har varit monumentalt.

Nu i veckan åkte vi äntligen till veterinären för en ny provtagning och då katten lämnat ifrån sig någon liter blod vidtog en orolig väntan på provsvaren. Efter en stund kom veterinären med resultatet.

Efteråt, när fästmön och jag pratade om det, var vi tacksamma över att veterinären inte körde med tekniken programledarna på tv använder när de skall tala om vilka deltagare som har gått vidare i någon tävling:

-Och kattens provsvar visar... (låång paus) ...att... (jättelååång paus)...

Det skulle kunna knäcka vilken orolig djurägare som helst.

Nej, veterinären gick leende fram till oss och sa omedelbart:

-Osiris är friskförklarad! Värdena är normala.

Det föll några stenar från axlarna och kinden blev lite våt. Det kändes fint att få det beskedet. Det tyckte Ossie också för redan samma kväll fick han en ostbit för första gången på flera veckor.

Nu är allt som det ska, det tiggs febrilt och slagsmålen avlöser varandra.

Hiss: Jag känner mig fantasilös, men en frisk katt bara måste hissas.

Diss: Politik, regering, Sd, allians, budget, nyval... tja, hela den där soppan.

Därför tog det andan ur oss när fästmöns katt Osiris (kallad Ossie) gick ner för räkning för några veckor sedan och betedde sig som om han tänkte lämna detta jordeliv. Men då jag sett katter spela upp dramatiska dödsscener förr och sedan repat sig mirakulöst efter några dagar så tyckte jag att vi skulle vänta lite med att låta veterinären titta på honom. Och visst repade han sig, för att kort efter bli sämre än någonsin, sedan piggnade han till igen... för att åter sjunga svanesången strax efter.

Efter någon vecka på detta sätt gav vi upp och jag åkte in med honom för provtagning. Resultaten visade starkt förhöjda levervärden och misstänkt höga sköldkörtelvärden så katten sattes på specialdiet, vilket innebar att min katt fick äta samma mat. Men de gillade den och Ossie blev långsamt bättre.

Men innan katten hann in på återbesök så åkte han väl på blåskatarr (visade det sig, vi trodde att det var stopp i blåsan och att den skulle spricka) och fick en dos medicin för det. Medicin som typiskt nog inte var bra för levern.

Det har skurit i hjärtat att se hur katten har lidit under den här tiden. Nej, jag menar inte på grund av sjukdomen, utan för att fästmön på grund av dieten inte fått sticka till honom ostbitar och andra gottisar på det sätt han är van vid när han har suttit och tiggt vid bordet. Katten har nästan exploderat av ren frustration och lidandet har varit monumentalt.

Nu i veckan åkte vi äntligen till veterinären för en ny provtagning och då katten lämnat ifrån sig någon liter blod vidtog en orolig väntan på provsvaren. Efter en stund kom veterinären med resultatet.

Efteråt, när fästmön och jag pratade om det, var vi tacksamma över att veterinären inte körde med tekniken programledarna på tv använder när de skall tala om vilka deltagare som har gått vidare i någon tävling:

-Och kattens provsvar visar... (låång paus) ...att... (jättelååång paus)...

Det skulle kunna knäcka vilken orolig djurägare som helst.

Nej, veterinären gick leende fram till oss och sa omedelbart:

-Osiris är friskförklarad! Värdena är normala.

Det föll några stenar från axlarna och kinden blev lite våt. Det kändes fint att få det beskedet. Det tyckte Ossie också för redan samma kväll fick han en ostbit för första gången på flera veckor.

Nu är allt som det ska, det tiggs febrilt och slagsmålen avlöser varandra.

Hiss: Jag känner mig fantasilös, men en frisk katt bara måste hissas.

Diss: Politik, regering, Sd, allians, budget, nyval... tja, hela den där soppan.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.