06 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:55

Långström Vinge: Politisk kris i Sverige!

Två infallsvinklar på situationen med den politiska krisen vill jag delge läsekretsen. Den första är allvarlighetsgraden i denna kris. När tv-program bryts för presskonferenser, när löpsedelsrubrikerna blir större och svartare för varje upplaga och när statsvetare och pensionerade politiker jagas upp som vore de sjuksköterskor i nyupptäckt ebolasmittad by, vill jag ändå reflektera över hur pass allvarlig den här krisen är.

Alla de risker och störningar som uppkommer av läget ska inte underskattas. Men seriöst? 87 procent av väljarna vill ha en generös flyktingpolitik. Än så länge har vi inte hört någon av parterna i konflikten hota med begäran av assistans från NATO. Alliansen har inte hackat in sig på regeringens datorer (vad vi vet), och Sverigedemokraterna har inga ubåtar placerade i vattnet utanför Rosenbad. Än så länge har ingen sökt asyl i annat land, och de sociala bekymmer som fanns för två veckor kommer också att finnas nästa vecka. Vill vi prata politisk, allvarlig, kris, bör vi rikta blicken mot Mellanöstern, Ukraina, Eritrea med flera platser.

Min andra infallsvinkel har något med den första att göra, och den handlar om vilka ordval som väljs när krisen ska beskrivas. Jag reagerar kraftfullt mot att kalla den uppkomna situationen som lekstuga eller sandlåda. Det är nu 25 år sedan Barnkonventionen antogs och det finns flera krafter som arbetar för att den ska inkorporeras i svensk lag. Men som jag ser det handlar det inte bara om barnens rättigheter utan också om vuxnas attityd mot barn. Att då beskriva politikers ageranden med tydligt negativa referenser till barns lek är som jag ser det inte okej. Lekstugor och sandlådor är primärt inte platser för vuxnas politiska förehavanden utan platser för kreativitet och utveckling. Samarbete, byggande och olika former för lärande. Självklart uppstår konflikter, det behöver man inte vara utbildad förskollärare för att begripa, men också konflikten är en del av det demokratiska spelet.

Jag har rätt att bli sur och gå hem, utan att min familj blir avrättad. Jag har rätt att vägra samarbeta med ett parti vars åsikter jag avskyr, utan att bli kallad mobbare. Och jag kan inte ställas till svars för om någon jag inte gillar, råkar gilla vad jag säger. Det är sådana här värden som bör beaktas och bevakas. Vi befinner oss i en politisk kris, men det är en demokratisk politisk kris. Och jag hoppas att den kan lösas som vore den i en sandlåda.

Hiss: Demokratiska värden

Diss: Hur mycket kostar egentligen ett extraval?

Alla de risker och störningar som uppkommer av läget ska inte underskattas. Men seriöst? 87 procent av väljarna vill ha en generös flyktingpolitik. Än så länge har vi inte hört någon av parterna i konflikten hota med begäran av assistans från NATO. Alliansen har inte hackat in sig på regeringens datorer (vad vi vet), och Sverigedemokraterna har inga ubåtar placerade i vattnet utanför Rosenbad. Än så länge har ingen sökt asyl i annat land, och de sociala bekymmer som fanns för två veckor kommer också att finnas nästa vecka. Vill vi prata politisk, allvarlig, kris, bör vi rikta blicken mot Mellanöstern, Ukraina, Eritrea med flera platser.

Min andra infallsvinkel har något med den första att göra, och den handlar om vilka ordval som väljs när krisen ska beskrivas. Jag reagerar kraftfullt mot att kalla den uppkomna situationen som lekstuga eller sandlåda. Det är nu 25 år sedan Barnkonventionen antogs och det finns flera krafter som arbetar för att den ska inkorporeras i svensk lag. Men som jag ser det handlar det inte bara om barnens rättigheter utan också om vuxnas attityd mot barn. Att då beskriva politikers ageranden med tydligt negativa referenser till barns lek är som jag ser det inte okej. Lekstugor och sandlådor är primärt inte platser för vuxnas politiska förehavanden utan platser för kreativitet och utveckling. Samarbete, byggande och olika former för lärande. Självklart uppstår konflikter, det behöver man inte vara utbildad förskollärare för att begripa, men också konflikten är en del av det demokratiska spelet.

Jag har rätt att bli sur och gå hem, utan att min familj blir avrättad. Jag har rätt att vägra samarbeta med ett parti vars åsikter jag avskyr, utan att bli kallad mobbare. Och jag kan inte ställas till svars för om någon jag inte gillar, råkar gilla vad jag säger. Det är sådana här värden som bör beaktas och bevakas. Vi befinner oss i en politisk kris, men det är en demokratisk politisk kris. Och jag hoppas att den kan lösas som vore den i en sandlåda.

Hiss: Demokratiska värden

Diss: Hur mycket kostar egentligen ett extraval?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.