09 dec 2014 04:00

23 jan 2015 15:55

Högste chefen visste ingenting

Massor av media bevakade onsdagshändelserna i den kungliga huvudstaden då budgetförslaget från S och MP röstades ned, vilket medförde att statsminister Stefan Löfven utlyste nyval. Via tv, radio och massor av sociala medier präntades budskapet in i sinnet hos alla, vare sig man ville eller inte.

Nu vet de flesta vad som sker den 22 mars nästa år.

Det var skillnad en iskall fredag i februari 2011 då den vanligtvis anonyma valprövningsnämnden, efter ett otal sammanträden, kom fram till att regionvalet i Västra Götaland skulle göras om. Misstagen - och de sker alltid - som gjorts under röstningen och sammanräkningen var för många. De kunde ha betydelse för resultatet.

Under flera månader innan, alltsedan ett antal centerpartistiska valsedlar kommit bort på vägen mellan Skultorp och Trollhättan, hade jag kollat med nämnden om och när det skulle tas beslut. Nämndens tålamodsfyllda sekreterare förklarade varje gång att ledamöterna tittat på ärendet, men att fler uppgifter och åsikter skulle plockas fram, innan det kunde ta beslut.

Ingen trodde att det skulle bli ett omval, inte minst med tanke på de kostnader proceduren förde med sig, men politiken är ju möjligheternas konst.

Först hände ingenting, sedan ingenting, men sedan brakade det loss.

Efter lunchen den fredagen ringde jag och kollade om det tagits beslut, men jag fick inget svar på kansliet. Då anande jag att något var på gång, i synnerhet då ingen av ledamöterna svarade på sina mobiler.

Strax efter halv fyra kom beskedet, via nyhetschefen som fått ett tips: det skulle bli omval.

Det var bara att lägga allt annat åt sidan och köra igång. Jag fick uppgiften bekräftad, sedan gällde det att få kommentarer.

Regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson (S) stod självklart högst upp på listan. Första gången jag ringde hans mobil nådde jag bara telefonsvararen.

Nästa gång gick det bättre. Han satt i bilen på en glashal väg i trakterna kring Borås.

Andersson var uppåt, det var ju helg och ännu en vecka var avklarad.

Då förstod jag.

Han visste ingenting.

När jag hade talat om vad som bestämts och fått en kort kommentar, ursäktade sig S-ledaren och bad, nästan med darr på rösten, om att få ringa upp om en stund.

Jag jobbade vidare, fick de uppgifter och kommentarer jag behövde, skrev klart och gick hem.

Några timmar senare, när jag ätit en god middag och druckit ett glas vin, slog det mig.

Gert-Inge ringde ju aldrig!

Hiss:

Lars Bill Lundholms senaste bok ”Citymorden” är en godbit i den svenska deckarfloden.

Diss:

Visst ska det bli spännande med ett nyval, men det känns väldigt onödigt.

Nu vet de flesta vad som sker den 22 mars nästa år.

Det var skillnad en iskall fredag i februari 2011 då den vanligtvis anonyma valprövningsnämnden, efter ett otal sammanträden, kom fram till att regionvalet i Västra Götaland skulle göras om. Misstagen - och de sker alltid - som gjorts under röstningen och sammanräkningen var för många. De kunde ha betydelse för resultatet.

Under flera månader innan, alltsedan ett antal centerpartistiska valsedlar kommit bort på vägen mellan Skultorp och Trollhättan, hade jag kollat med nämnden om och när det skulle tas beslut. Nämndens tålamodsfyllda sekreterare förklarade varje gång att ledamöterna tittat på ärendet, men att fler uppgifter och åsikter skulle plockas fram, innan det kunde ta beslut.

Ingen trodde att det skulle bli ett omval, inte minst med tanke på de kostnader proceduren förde med sig, men politiken är ju möjligheternas konst.

Först hände ingenting, sedan ingenting, men sedan brakade det loss.

Efter lunchen den fredagen ringde jag och kollade om det tagits beslut, men jag fick inget svar på kansliet. Då anande jag att något var på gång, i synnerhet då ingen av ledamöterna svarade på sina mobiler.

Strax efter halv fyra kom beskedet, via nyhetschefen som fått ett tips: det skulle bli omval.

Det var bara att lägga allt annat åt sidan och köra igång. Jag fick uppgiften bekräftad, sedan gällde det att få kommentarer.

Regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson (S) stod självklart högst upp på listan. Första gången jag ringde hans mobil nådde jag bara telefonsvararen.

Nästa gång gick det bättre. Han satt i bilen på en glashal väg i trakterna kring Borås.

Andersson var uppåt, det var ju helg och ännu en vecka var avklarad.

Då förstod jag.

Han visste ingenting.

När jag hade talat om vad som bestämts och fått en kort kommentar, ursäktade sig S-ledaren och bad, nästan med darr på rösten, om att få ringa upp om en stund.

Jag jobbade vidare, fick de uppgifter och kommentarer jag behövde, skrev klart och gick hem.

Några timmar senare, när jag ätit en god middag och druckit ett glas vin, slog det mig.

Gert-Inge ringde ju aldrig!

Hiss:

Lars Bill Lundholms senaste bok ”Citymorden” är en godbit i den svenska deckarfloden.

Diss:

Visst ska det bli spännande med ett nyval, men det känns väldigt onödigt.

  • ALF EHN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.