16 dec 2014 05:00

23 jan 2015 15:55

De små, fina gesterna ...

Ibland kan små gester människor emellan, mitt i vardagen som visar att vi bryr oss om andra, få mig att bli rörd och glad. Bara den senaste veckan har jag faktiskt sett några sådana gester som har fått mig att le.

En regnig dag i centrum. En kvinna kommer utfarande från köpcentrumet. Snabbt plockar hon fram ett cigarettpaket, men hon har stora problem att tända cigaretten. Hon lyckas och sätter den till munnen, drar ett halsbloss, väldigt efterlängtat. Hon blundar och drar in röken. Nej, detta handlar inte om att försköna rökningen, helst skulle jag se att alla rökare lägger av nu. Det handlar om det som sedan händer. En man som inte ser helt pigg ut kommer gående och frågar om han kan få en cigarett. ”Ja visst”, svarar kvinnan utan tvekan. Hon ler och ger den tända cigaretten den till mannen, som blir så glad och förvånad över hennes vänlighet. Så oväntat, en gest som inte bara värmde mannen, utan också mig.

Nästa dag. En kvinna sitter utanför köpcentrumet och hoppas att någon ska lägga en slant i den mugg hon ställt framför sig. Hon ser olycklig och frusen ut. Så kommer en kvinna, invirad i luva och halsduk, ung av kläderna att döma. Med sig har hon en full kaffemugg och en macka, köpt inne i köpcentrumet. Hon går snabbt fram till kvinnan, ger henne kaffet och mackan och försvinner. Kvinnan håller upp gåvan som för att visa alla andra vad hon fått. Hon ler stort och försöker tacka den unga kvinnan, men hinner inte.

I livsmedelsbutiken upplever jag också två sköna händelser. En liten tant når inte i de höga varuhyllorna och vänder sig till den människa som står närmast, en tuff kille i 20-årsåldern.

– Skulle du kunna hjälpa mig? Han vänder sig hastigt om, en sekund tror jag att han inte ens tänker svara. Men så:

– Självklart, behöver du hjälp med något annat också?

Och just utanför kassan samma dag upplever jag nästa gest som gör mig extra glad. Två systrar, kanske tre och fem år gamla, har fått lördagsgodis. Ivrigt dyker de ner i påsen för de har fått lov att ta varsin klubba. Men lillasyster är för ivrig och tappar klubban. Den går i tusen bitar och hon sätter sig på huk. Inga problem att äta det som legat på golvet. Mamman får syn på det hela och stoppar henne, säger att man inte kan äta det. Gråten kommer snabbt och högt. På en sekund tar då storasyster sin klubba och sätter i handen på den lilla. ”Du får min”, säger hon.

Systrarna ler mot varandra. Jag ler, och ytterligare ett par personer som ser och hör ler också. Behöver man säga mer?

Hiss:

Pubertal trofépolitik – kul uttryck av Göran Persson

Diss:

Människor som jagar efter makt

En regnig dag i centrum. En kvinna kommer utfarande från köpcentrumet. Snabbt plockar hon fram ett cigarettpaket, men hon har stora problem att tända cigaretten. Hon lyckas och sätter den till munnen, drar ett halsbloss, väldigt efterlängtat. Hon blundar och drar in röken. Nej, detta handlar inte om att försköna rökningen, helst skulle jag se att alla rökare lägger av nu. Det handlar om det som sedan händer. En man som inte ser helt pigg ut kommer gående och frågar om han kan få en cigarett. ”Ja visst”, svarar kvinnan utan tvekan. Hon ler och ger den tända cigaretten den till mannen, som blir så glad och förvånad över hennes vänlighet. Så oväntat, en gest som inte bara värmde mannen, utan också mig.

Nästa dag. En kvinna sitter utanför köpcentrumet och hoppas att någon ska lägga en slant i den mugg hon ställt framför sig. Hon ser olycklig och frusen ut. Så kommer en kvinna, invirad i luva och halsduk, ung av kläderna att döma. Med sig har hon en full kaffemugg och en macka, köpt inne i köpcentrumet. Hon går snabbt fram till kvinnan, ger henne kaffet och mackan och försvinner. Kvinnan håller upp gåvan som för att visa alla andra vad hon fått. Hon ler stort och försöker tacka den unga kvinnan, men hinner inte.

I livsmedelsbutiken upplever jag också två sköna händelser. En liten tant når inte i de höga varuhyllorna och vänder sig till den människa som står närmast, en tuff kille i 20-årsåldern.

– Skulle du kunna hjälpa mig? Han vänder sig hastigt om, en sekund tror jag att han inte ens tänker svara. Men så:

– Självklart, behöver du hjälp med något annat också?

Och just utanför kassan samma dag upplever jag nästa gest som gör mig extra glad. Två systrar, kanske tre och fem år gamla, har fått lördagsgodis. Ivrigt dyker de ner i påsen för de har fått lov att ta varsin klubba. Men lillasyster är för ivrig och tappar klubban. Den går i tusen bitar och hon sätter sig på huk. Inga problem att äta det som legat på golvet. Mamman får syn på det hela och stoppar henne, säger att man inte kan äta det. Gråten kommer snabbt och högt. På en sekund tar då storasyster sin klubba och sätter i handen på den lilla. ”Du får min”, säger hon.

Systrarna ler mot varandra. Jag ler, och ytterligare ett par personer som ser och hör ler också. Behöver man säga mer?

Hiss:

Pubertal trofépolitik – kul uttryck av Göran Persson

Diss:

Människor som jagar efter makt

  • Lena Jonsson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.