22 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:55

"Julen har tappat sin charm"

Jag har funnit det att tappa sin charm, det här med julen. Trots att det är otroligt underbart att få träffa min familj och släkt så fattar jag inte riktigt själva grejen.

För det första, var är min snö? Det är lerigt, blött och blåsigt. Sedan fryser det på under natten och gör varenda gata i Skövde till en tillfällig curling-plan, så att det är sådär alldeles lagom livsfarligt att cykla till skolan. För det andra så spelas det julmusik. Helt jävla överallt. Jag är så fundamentalt trött på julmusik så det finns inte, som min mormor brukar säga.

För det tredje så kulminerar konsumtionshetsen som driver det här samhället i tomtenatta, rabatter, förlängda öppettider och ett proppfullt Commerce alla tider på dygnet. Och jag bara känner hur jag är så förbaskat trött på alltihop. Personligen är jag värdelös på att komma på presenter, så jag går mest runt och har ångest över att hitta den där klappen som gör att personen som ska få den förstår hur mycket den betyder för mig.

Det handlar inte heller om att jag inte är tacksam över de klappar jag får, verkligen inte. Men jag tycker att det blir så skevt att vi har bestämt att nu! Nu ska vi visa för alla vi håller kära att vi uppskattar vad de gör för oss. Men jag har så svårt att visa det genom en present, jag skriver hellre ett brev i så fall. Eller ett rim, för ord är roliga.

Mina vänner kallar mig för Grinchen. De brukar fråga om det blir någon jul i år och jag svarar att jag dessvärre inte har tid att åka runt och stjäla alla klappar, så det får nog bli det trots allt. Men det är viktigt att vi alla kommer ihåg att julen är en långt ifrån underbar tid för alla. För människor vars familjerelationer har mer att önska och för barn som har föräldrar som inte tänker ha någon vit jul, i någon bemärkelse. För de som kanske inte passar in i vårt heteronormativa samhälle eller inte identifierar sig som cis-personer som måste stå ut med alla frågor och kommentarer från släktingar. För de som måste spendera sin första jul utan sin käresta vid sin sida.

Julen brukar målas upp som den mest fantastiska tiden på året och det är den för vissa. Men vi måste fortsätta prata om de problem den också faktiskt kan orsaka. Vi måste finnas där för varandra. Så om du vet att någon i din närhet har en tuff jul, slå hen en pling och kolla läget. Och på det sättet kanske vi alla kan få en god jul.

För det första, var är min snö? Det är lerigt, blött och blåsigt. Sedan fryser det på under natten och gör varenda gata i Skövde till en tillfällig curling-plan, så att det är sådär alldeles lagom livsfarligt att cykla till skolan. För det andra så spelas det julmusik. Helt jävla överallt. Jag är så fundamentalt trött på julmusik så det finns inte, som min mormor brukar säga.

För det tredje så kulminerar konsumtionshetsen som driver det här samhället i tomtenatta, rabatter, förlängda öppettider och ett proppfullt Commerce alla tider på dygnet. Och jag bara känner hur jag är så förbaskat trött på alltihop. Personligen är jag värdelös på att komma på presenter, så jag går mest runt och har ångest över att hitta den där klappen som gör att personen som ska få den förstår hur mycket den betyder för mig.

Det handlar inte heller om att jag inte är tacksam över de klappar jag får, verkligen inte. Men jag tycker att det blir så skevt att vi har bestämt att nu! Nu ska vi visa för alla vi håller kära att vi uppskattar vad de gör för oss. Men jag har så svårt att visa det genom en present, jag skriver hellre ett brev i så fall. Eller ett rim, för ord är roliga.

Mina vänner kallar mig för Grinchen. De brukar fråga om det blir någon jul i år och jag svarar att jag dessvärre inte har tid att åka runt och stjäla alla klappar, så det får nog bli det trots allt. Men det är viktigt att vi alla kommer ihåg att julen är en långt ifrån underbar tid för alla. För människor vars familjerelationer har mer att önska och för barn som har föräldrar som inte tänker ha någon vit jul, i någon bemärkelse. För de som kanske inte passar in i vårt heteronormativa samhälle eller inte identifierar sig som cis-personer som måste stå ut med alla frågor och kommentarer från släktingar. För de som måste spendera sin första jul utan sin käresta vid sin sida.

Julen brukar målas upp som den mest fantastiska tiden på året och det är den för vissa. Men vi måste fortsätta prata om de problem den också faktiskt kan orsaka. Vi måste finnas där för varandra. Så om du vet att någon i din närhet har en tuff jul, slå hen en pling och kolla läget. Och på det sättet kanske vi alla kan få en god jul.

  • Lisa Andersson

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.