23 dec 2014 04:00

23 jan 2015 15:56

Alf Ehn: I väntan på den goda julmaten

Jag gillar mat och julen är självklart en högtid.

Men det gäller att vara smart. Det går ju inte att vara trött på skinka, grynkorv och dopp i grytan när det äntligen blivit julafton.

Veckorna före jul är det hausse i julbordsbranschen. Så gott som alla krogar och restauranger serverar fina och dignande julbord. Annonseringen börjar tidigt och många matglada hinner med både två och tre julbord.

Alla gör som de vill och jag klandrar ingen, men jag föredrar att vänta med att ta mig an läckerheterna. Jag vill äta julmat på julafton. Då smakar den allra bäst. Jag minns ett år för länge sedan, då blev det ett julbord på herrgård med familjen samt några med jobbet i samband med kundträffar. Jag åt rejält varje gång, försökte variera men naturligtvis åt jag allra mest av mina favoriträtter. Skinka med stark senap, köttbullar, grynkorv och Janssons förekom mest på min tallrik. Ofta var jag mer än behagligt mätt när jag lämnade julbordet. Ibland handlade det mer om attack än om att inta en måltid. För mycket och för snabbt, med andra ord.

När det äntligen var julafton och jag skulle äta julmat hemma hos min mamma fick jag dåligt samvete; läckerheterna som fanns framför mig var inte lika lockande som tidigare. Det kunde lika gärna ha varit en portion med blodpudding och korvkaka serverad i mitten av mars, om ni förstår hur jag menar.

Jag njöt ändå av julmaten men fick en nyttig tankeställare. Jag tog ett beslut. I framtiden skulle mina julbordsbesök bli färre, även om jag aldrig oartigt skulle tacka nej.

Så har det blivit och sedan dess har maten på julafton varit en höjdare. Inte minst då jag genom åren har lärt mig att uppskatta sill i alla dess former.

I år har det blivit julmat en gång; den smakade utmärkt men sedan har det fått vara bra.

Under helgen var vi i Göteborg och då käkade vi indiskt. Jag hade inga större problem att passera ställena som erbjöd fina - och säkert väldigt goda - jultallrikar.

I morgon är det dags.

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Hiss:

De svenska handbollsdamernas EM-brons lyste upp decembermörkret.

Diss:

Köphysterin som tyvärr många drabbas av i väntan på tomten.

Jag gillar mat och julen är självklart en högtid.

Men det gäller att vara smart. Det går ju inte att vara trött på skinka, grynkorv och dopp i grytan när det äntligen blivit julafton.

Veckorna före jul är det hausse i julbordsbranschen. Så gott som alla krogar och restauranger serverar fina och dignande julbord. Annonseringen börjar tidigt och många matglada hinner med både två och tre julbord.

Alla gör som de vill och jag klandrar ingen, men jag föredrar att vänta med att ta mig an läckerheterna. Jag vill äta julmat på julafton. Då smakar den allra bäst. Jag minns ett år för länge sedan, då blev det ett julbord på herrgård med familjen samt några med jobbet i samband med kundträffar. Jag åt rejält varje gång, försökte variera men naturligtvis åt jag allra mest av mina favoriträtter. Skinka med stark senap, köttbullar, grynkorv och Janssons förekom mest på min tallrik. Ofta var jag mer än behagligt mätt när jag lämnade julbordet. Ibland handlade det mer om attack än om att inta en måltid. För mycket och för snabbt, med andra ord.

När det äntligen var julafton och jag skulle äta julmat hemma hos min mamma fick jag dåligt samvete; läckerheterna som fanns framför mig var inte lika lockande som tidigare. Det kunde lika gärna ha varit en portion med blodpudding och korvkaka serverad i mitten av mars, om ni förstår hur jag menar.

Jag njöt ändå av julmaten men fick en nyttig tankeställare. Jag tog ett beslut. I framtiden skulle mina julbordsbesök bli färre, även om jag aldrig oartigt skulle tacka nej.

Så har det blivit och sedan dess har maten på julafton varit en höjdare. Inte minst då jag genom åren har lärt mig att uppskatta sill i alla dess former.

I år har det blivit julmat en gång; den smakade utmärkt men sedan har det fått vara bra.

Under helgen var vi i Göteborg och då käkade vi indiskt. Jag hade inga större problem att passera ställena som erbjöd fina - och säkert väldigt goda - jultallrikar.

I morgon är det dags.

Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.

Hiss:

De svenska handbollsdamernas EM-brons lyste upp decembermörkret.

Diss:

Köphysterin som tyvärr många drabbas av i väntan på tomten.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.