29 dec 2014 06:00

23 jan 2015 15:56

Tänk vad man kan lära sig av en liten bok

Eftersom alla har allting eller köper allt de vill ha själva så spelar vi tärning om klapparna på jul. Man köper en för hundra kronor och en för femtio.

Dessa julklappar lägger man sedan på ett bord som man samlas omkring. Sedan kan spelet börja. Nästan. Första rundan är inte så hård, den går bara ut på att med tärningskast avgöra vem som får börja. I år var det Henrik som lyckades bäst där.

Man slår sedan två tärningar, en etta och/eller en sexa innebär att man får ta paket. När alla julklappar är tagna öppnas de och sedan börjar det riktiga spelet.

I år tyckte jag vi skulle hotta upp spelet lite. Jag hade nämligen läst att man när tärningen visar en etta flyttar alla saker man fått ett steg åt höger eller vänster. Det skulle ju göra att spelet blev mindre säkert.

– Näääää! Men vi kan flytta en sak, sa pappa och fick medhåll från flera andra som inte ville förlora hela sin hög.

Vi satte klockan på tio minuter och började spela. Jag hade tre saker, varav en väldigt pompös filt, i utgångsläget. Sara hade inget alls.

Vinflaskor brukar byta ägare så fort tillfälle ges. Men i år kändes de lite undanskuffade till förmån för en termos med dubbla koppar och en prickig sopskyffel. En stor påse mormorsgodis flyttade också runt rätt mycket och inte att förglömma en burk (Sara köper alltid en burk, det är tradition) som flyttade runt.

– Den har nästan blivit bucklig nu, sa Kajsa.

I början gick det här spelet väldigt bra för mig. Ju längre tiden led desto sämre gick det. Tärningarna visade varken etta eller sexa. Likadant var det för Kajsa som satt bredvid mig.

– Bordet måste luta, sa jag lite halvt på skämt.

Mina tre grejor blev två. Två blev en. (Alla måste få en, har man inget när spelet är slut får man ta från den som har mest. Någon rättvisa får det faktiskt vara när det är jul.)

Just som klockan ringde slog jag tärningarna. Det blev en etta och en sexa. Men vad hjälpte det när tiden var ute.

– Vilken utdelning, sa jag och höll stolt upp en slags burköppnare i plast för olika sorters lock.

Känns som en bra grej att ha om man öppnar många burkar. Lock kan ju sitta rätt hårt. Men om man som mig öppnar ganska få lock, så är det en rätt onödig grej.

– Jag får spara den tills jag blir äldre och blir svag i händerna, sa jag.

Pappa däremot fick rätt många grejor och var frikostig nog att ge bort en kalender han inte ville ha. Faktakalender 2015. Vad som inte står i den är nog inte värt att veta. Arbetslösa efter ålder från 1996. Basbelopp enligt lagen om allmän försäkring från 1966. Hur många (få) det bodde i Sverige 1810. Gamla svenska mått och vikter. Hade aldrig hört talas om knäpp förrän nu. Garnlängden i härvan. 1739 skulle en knäpp omfatta hundra trådar.

Tänk vad man kan lära sig av en liten bok. Nu ska jag läsa vidare och se om det står något om hur man öppnat burklock genom tiderna.

Gott nytt år!

Hiss: Att springa ute på vintern, inte jobbigt varmt

Diss: Is under snön, kan bli överraskande

Dessa julklappar lägger man sedan på ett bord som man samlas omkring. Sedan kan spelet börja. Nästan. Första rundan är inte så hård, den går bara ut på att med tärningskast avgöra vem som får börja. I år var det Henrik som lyckades bäst där.

Man slår sedan två tärningar, en etta och/eller en sexa innebär att man får ta paket. När alla julklappar är tagna öppnas de och sedan börjar det riktiga spelet.

I år tyckte jag vi skulle hotta upp spelet lite. Jag hade nämligen läst att man när tärningen visar en etta flyttar alla saker man fått ett steg åt höger eller vänster. Det skulle ju göra att spelet blev mindre säkert.

– Näääää! Men vi kan flytta en sak, sa pappa och fick medhåll från flera andra som inte ville förlora hela sin hög.

Vi satte klockan på tio minuter och började spela. Jag hade tre saker, varav en väldigt pompös filt, i utgångsläget. Sara hade inget alls.

Vinflaskor brukar byta ägare så fort tillfälle ges. Men i år kändes de lite undanskuffade till förmån för en termos med dubbla koppar och en prickig sopskyffel. En stor påse mormorsgodis flyttade också runt rätt mycket och inte att förglömma en burk (Sara köper alltid en burk, det är tradition) som flyttade runt.

– Den har nästan blivit bucklig nu, sa Kajsa.

I början gick det här spelet väldigt bra för mig. Ju längre tiden led desto sämre gick det. Tärningarna visade varken etta eller sexa. Likadant var det för Kajsa som satt bredvid mig.

– Bordet måste luta, sa jag lite halvt på skämt.

Mina tre grejor blev två. Två blev en. (Alla måste få en, har man inget när spelet är slut får man ta från den som har mest. Någon rättvisa får det faktiskt vara när det är jul.)

Just som klockan ringde slog jag tärningarna. Det blev en etta och en sexa. Men vad hjälpte det när tiden var ute.

– Vilken utdelning, sa jag och höll stolt upp en slags burköppnare i plast för olika sorters lock.

Känns som en bra grej att ha om man öppnar många burkar. Lock kan ju sitta rätt hårt. Men om man som mig öppnar ganska få lock, så är det en rätt onödig grej.

– Jag får spara den tills jag blir äldre och blir svag i händerna, sa jag.

Pappa däremot fick rätt många grejor och var frikostig nog att ge bort en kalender han inte ville ha. Faktakalender 2015. Vad som inte står i den är nog inte värt att veta. Arbetslösa efter ålder från 1996. Basbelopp enligt lagen om allmän försäkring från 1966. Hur många (få) det bodde i Sverige 1810. Gamla svenska mått och vikter. Hade aldrig hört talas om knäpp förrän nu. Garnlängden i härvan. 1739 skulle en knäpp omfatta hundra trådar.

Tänk vad man kan lära sig av en liten bok. Nu ska jag läsa vidare och se om det står något om hur man öppnat burklock genom tiderna.

Gott nytt år!

Hiss: Att springa ute på vintern, inte jobbigt varmt

Diss: Is under snön, kan bli överraskande

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.