30 dec 2014 04:00

23 jan 2015 15:56

Flemming Mouritsen: Snart ett år med nya förhoppningar

Så blir det strax 2015. Ett nytt år med nya förhoppningar och nya orosmoment. En sak som vi tydligen inte behöver oroa oss för är att gå till val igen.

Man förhandlade visst fram en överenskommelse i elfte timman som gjorde att Löfvén kan regera vidare. Dock har det inte direkt rört upp applåder från alla håll utan en hel del röster har höjts om att detta på sikt skulle kunna innebära ett hot mot den form av demokrati som vi byggt upp i landet under många år.

Hur det är med den saken vågar jag inte yttra mig om, mer än att jag tycker att det är rätt skönt att statskassan inte skall belastas med de kostnader som ett val för med sig, för att sedan troligen resultera i ungefär samma parlamentariska läge som innan. Dessutom får jag som inte är svensk medborgare inte rösta i riksdagsvalet och därmed känns hela grejen överflödig för min del.

Alla som funderar över utvecklingen i vårt samhälle kan förmodligen se olika former av hot mot vår demokrati och alla har vi väl våra favorithot som vi ständigt för på tal och tråkar ut våra omgivningar med. Mina omgivningar har börjat sucka när jag plockar fram min käpphäst och rider några varv i rummet på den, men jag menar allvar, det är ett stort hot.

Om ni minns den intensiva diskussionen om skolan och elevresultaten som föregick valet i höstas (och som är som bortblåst nu) så minns ni kanske att bland annat Reinfeldt summerade vilka områden inom skolan som borde prioriteras och bland dem nämnde han extra satsningar på att lära barn med utländsk påbrå svenska. Inget fel i det, men han och alla andra som yttrade sig tvärsäkert om skolfrågorna hade missat en väsentlig punkt, nämligen att barn med äktsvensk påbrå inte kan svenska längre.

De uppväxande generationerna har ett mycket litet ordförråd, de kan inte läsa och förstå längre texter, de läser inga böcker (i stort sett) och tidningsartiklar orkar de bara läsa rubrikerna på, eventuellt ingressen. Brödtexter läser man bara om det handlar om något man är extremt intresserad av, om ens då.

Vi håller på att fostra en befolkning som bara förstår ett språk med enkla ord. Hur skall de kunna värdera politiska budskap, som verkligen behöver nyanseras för att kunna förstås, när allt de förstår är braskande rubriker med enkla budskap? Helst sådana som påstås ha en enkel lösning också.

Detta tror jag är det största hotet mot den svenska demokratin på sikt.

Skolans viktigaste uppgift i framtiden, enligt mig, är att genom hela skolan fortsätta det arbete som redan sker i de små klasserna, att ständigt fylla på elevernas ordförråd och kontinuerligt (varje dag) träna dem i att läsa och förstå allt längre texter. Om inte annat så för demokratins skull.

Min nyårsönskan är att denna utveckling tar fart under 2015.

Hiss: Att barnen äntligen får åka pulka.

Diss: Nä! Ingen diss! Vi firar nyår i stället.

Man förhandlade visst fram en överenskommelse i elfte timman som gjorde att Löfvén kan regera vidare. Dock har det inte direkt rört upp applåder från alla håll utan en hel del röster har höjts om att detta på sikt skulle kunna innebära ett hot mot den form av demokrati som vi byggt upp i landet under många år.

Hur det är med den saken vågar jag inte yttra mig om, mer än att jag tycker att det är rätt skönt att statskassan inte skall belastas med de kostnader som ett val för med sig, för att sedan troligen resultera i ungefär samma parlamentariska läge som innan. Dessutom får jag som inte är svensk medborgare inte rösta i riksdagsvalet och därmed känns hela grejen överflödig för min del.

Alla som funderar över utvecklingen i vårt samhälle kan förmodligen se olika former av hot mot vår demokrati och alla har vi väl våra favorithot som vi ständigt för på tal och tråkar ut våra omgivningar med. Mina omgivningar har börjat sucka när jag plockar fram min käpphäst och rider några varv i rummet på den, men jag menar allvar, det är ett stort hot.

Om ni minns den intensiva diskussionen om skolan och elevresultaten som föregick valet i höstas (och som är som bortblåst nu) så minns ni kanske att bland annat Reinfeldt summerade vilka områden inom skolan som borde prioriteras och bland dem nämnde han extra satsningar på att lära barn med utländsk påbrå svenska. Inget fel i det, men han och alla andra som yttrade sig tvärsäkert om skolfrågorna hade missat en väsentlig punkt, nämligen att barn med äktsvensk påbrå inte kan svenska längre.

De uppväxande generationerna har ett mycket litet ordförråd, de kan inte läsa och förstå längre texter, de läser inga böcker (i stort sett) och tidningsartiklar orkar de bara läsa rubrikerna på, eventuellt ingressen. Brödtexter läser man bara om det handlar om något man är extremt intresserad av, om ens då.

Vi håller på att fostra en befolkning som bara förstår ett språk med enkla ord. Hur skall de kunna värdera politiska budskap, som verkligen behöver nyanseras för att kunna förstås, när allt de förstår är braskande rubriker med enkla budskap? Helst sådana som påstås ha en enkel lösning också.

Detta tror jag är det största hotet mot den svenska demokratin på sikt.

Skolans viktigaste uppgift i framtiden, enligt mig, är att genom hela skolan fortsätta det arbete som redan sker i de små klasserna, att ständigt fylla på elevernas ordförråd och kontinuerligt (varje dag) träna dem i att läsa och förstå allt längre texter. Om inte annat så för demokratins skull.

Min nyårsönskan är att denna utveckling tar fart under 2015.

Hiss: Att barnen äntligen får åka pulka.

Diss: Nä! Ingen diss! Vi firar nyår i stället.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.