05 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

Petra Lundgren: En liten fin gest gör att jag kommer tillbaka

Så kom då snön och lade sig som ett täcke över bilen. Den var ju rätt kvickt bortsopad. Värre var det med isen. Den finns för det mesta på rutorna inne i bilen eftersom min bil bor utomhus och aldrig hinner torka upp ordentligt inuti. Då får man ta till isskrapa och fula ord. Runt i hela bilen och över hela mig haglar isflagor likt stora mjäll.

– Åååååååååhhhhhhhhhhhhhhhh! sa jag mycket irriterat.

Den här dagen var det inte bara snö och is som var det jobbiga med bilen. Det var ju ingen som tankat den. (Helt mitt eget fel, men ändå irriterande). Plingplong sa bensinlampan i bilen och meddelade mig att det gick att köra 66 kilometer innan tanken var tom. Jag skulle längre än så och körde därför till närmaste bensinmack. En obemannad sådan. Där satte jag nyckeln i tanklocket och sedan hände det inte så mycket mer.

– Åååååååååhhhhhhhhhh! sa jag ännu mer irriterat och hoppade lite upp och ner av ilska.

Sedan ringde jag min kompis som jag skulle till och sa.

– Tanklocket har frusit! Jag kan bara köra sex mil, jag får väl ta tåget då!

Rådet jag fick var att blåsa på låset i hopp om att det skulle få bort isen. Jag blåste och blåste och blåste och blåste. Men det hände ingenting. Så jag ringde pappa.

– Blås med hårtorken, sa han.

– Men jag är ju på macken, sa jag.

– Kom hit då, sa han.

– Fast då kan jag ju lika gärna åka hem, det är närmare. Jag åker till en bemannad mack i stället och köper låsspray.

Så då gjorde jag det. Åkte till macken alltså. Låsspray kunde jag inte köpa. Lådan där den skulle finnas ekade mycket tom.

– Mitt tanklock har frusit och låssprayen är slut. Det är väldigt svårt att tanka då, sa jag lite allmänt hjälplöst till bensinstationsbiträdet.

Då hände det som man sällan tror är möjligt nu när de flesta bensinmackar mer är livsmedelsaffärer än just bensinmackar.

– Det kan vi lösa på ett mycket billigare sätt, sa han och ryckte till sig en plastpåse.

Mäkta imponerad följde jag efter honom till kaffeapparaten. Där han tappade varmt vatten i en påse. Sedan tågade vi ut i samlad tropp till min bil och där lade han påsen med det varma vattnet mot mitt tanklock. Efter en stund och efter att han flyttat sina händer typ en miljard gånger för att slippa bränna sig på den varma påsen, började vatten rinna från tanklocket. Det ångade fint när det kalla mötte det varma och simsalabim så gick tanklocket att öppna igen. Jag kunde tanka. Hade jag sagt Åååååååååhhhhhh! då så hade det varit av tacksamhet. Inte av irritation.

Det var en liten fin gest från hans sida. Helt klart ett mervärde för mig som kund. Service jag kommer ihåg. Service som gör att jag kommer att komma tillbaka.

Hiss

Våren är visserligen en bit bort, men den kommer närmare för varje dag.

Diss

Mitt jag-ska-bara-vila-lite-på-soffan-trick, det slutar aldrig väl.

– Åååååååååhhhhhhhhhhhhhhhh! sa jag mycket irriterat.

Den här dagen var det inte bara snö och is som var det jobbiga med bilen. Det var ju ingen som tankat den. (Helt mitt eget fel, men ändå irriterande). Plingplong sa bensinlampan i bilen och meddelade mig att det gick att köra 66 kilometer innan tanken var tom. Jag skulle längre än så och körde därför till närmaste bensinmack. En obemannad sådan. Där satte jag nyckeln i tanklocket och sedan hände det inte så mycket mer.

– Åååååååååhhhhhhhhhh! sa jag ännu mer irriterat och hoppade lite upp och ner av ilska.

Sedan ringde jag min kompis som jag skulle till och sa.

– Tanklocket har frusit! Jag kan bara köra sex mil, jag får väl ta tåget då!

Rådet jag fick var att blåsa på låset i hopp om att det skulle få bort isen. Jag blåste och blåste och blåste och blåste. Men det hände ingenting. Så jag ringde pappa.

– Blås med hårtorken, sa han.

– Men jag är ju på macken, sa jag.

– Kom hit då, sa han.

– Fast då kan jag ju lika gärna åka hem, det är närmare. Jag åker till en bemannad mack i stället och köper låsspray.

Så då gjorde jag det. Åkte till macken alltså. Låsspray kunde jag inte köpa. Lådan där den skulle finnas ekade mycket tom.

– Mitt tanklock har frusit och låssprayen är slut. Det är väldigt svårt att tanka då, sa jag lite allmänt hjälplöst till bensinstationsbiträdet.

Då hände det som man sällan tror är möjligt nu när de flesta bensinmackar mer är livsmedelsaffärer än just bensinmackar.

– Det kan vi lösa på ett mycket billigare sätt, sa han och ryckte till sig en plastpåse.

Mäkta imponerad följde jag efter honom till kaffeapparaten. Där han tappade varmt vatten i en påse. Sedan tågade vi ut i samlad tropp till min bil och där lade han påsen med det varma vattnet mot mitt tanklock. Efter en stund och efter att han flyttat sina händer typ en miljard gånger för att slippa bränna sig på den varma påsen, började vatten rinna från tanklocket. Det ångade fint när det kalla mötte det varma och simsalabim så gick tanklocket att öppna igen. Jag kunde tanka. Hade jag sagt Åååååååååhhhhhh! då så hade det varit av tacksamhet. Inte av irritation.

Det var en liten fin gest från hans sida. Helt klart ett mervärde för mig som kund. Service jag kommer ihåg. Service som gör att jag kommer att komma tillbaka.

Hiss

Våren är visserligen en bit bort, men den kommer närmare för varje dag.

Diss

Mitt jag-ska-bara-vila-lite-på-soffan-trick, det slutar aldrig väl.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.