12 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

Petra Lundgren: I topp hamnade mina skosnören

Eftersom jag tycker att alla hundar ska ha en frisbee så köpte jag en till Hamlet i julklapp. Han och frisbeen är i stort sett lika stora, han är bara lite mindre rund.

När jag öppnade paketet så tittade han frågande på den blå plastbiten som låg där i. Sedan kastade jag i väg den en bit och den damp ner i golvet med ett klafs som fick Hamlet att hoppa högt och skrika:

– Hjälp!

Sedan tittade han på mig som ett stort frågetecken varpå jag sa:

– Hamlet, hämta den då!

Det gjorde han inte, men han vågade sig i alla fall fram för att nosa lite på den.

Ett par veckor senare lade jag honom i frisbee-träning utomhus. Jag ljuger om jag säger att det gick bra. Men han är i alla fall inte rädd för frisbeen längre. Han hämtar den fortfarande inte, inte heller fångar han den i luften. Men han försöker hämta den, det är det som räknas. Han börjar förstå. Även om han försvårar för sig själv genom att stå på frisbeen när han ska plocka upp den från marken.

Träning ger färdighet. Så ett par dagar efter första passet vidtog pass två. Även det med blandat resultat. Det finns ju så mycket annat som är intressant. Här kommer topplistan.

Som nummer ett hamnar mina skosnören i kängorna. Mest populärt under träningspasset var nämligen när jag hoppade i sidled så att skosnörena också hoppade upp och ner.

– Kul, tyckte Hamlet, hoppade med och lyckades dra upp skosnörena.

På plats två kom mina vantar. Jag hade lagt dem på marken och Hamlet bara:

– Aha! och vips hade han sprungit i väg med en och jag efter så då sprang han ännu snabbare.

En blå ganska prasslig plastkruka knep tredje plats. Vet inte om det är för att den är mjuk, nästan går att spela fotboll med eller för att den låter när han tuggar i den. Men den har definitivt sett sina bästa dagar nu.

Fjärde plats går till en gulsvart liten boll. Hamlet har fotbollstalang och dribblar fint. Tror inte någon tvåbent fotbollspelare hade kunnat spela så snyggt om de haft en för sin kropp jättestor boll.

Länge trodde jag att frisbeen i alla fall skulle hamna på femte plats. Men det fanns en konkurrent: axelbandet till min kamera. Hamlet satt och lurpassade vid den och hojtade:

– Ska du inte fota mera?

Jodå tänkte jag och fick slita en stund med att få loss kameran från hans sylvassa små tänder. Hamlet skrattade helt rått och öppet över att ha lurat mig så bra. Sedan tog jag några snygga närbilder på honom och sa:

– Till våren kommer du tycka att frisbeen är roligast!

Hur han tog det? Han brydde sig inte nämnvärt. Han såg ju mina skosnören.

Hiss

Te. Märkligt nog, för dem som vet att jag inte gillar mango, så har jag fastnat för en sort med just mango i.

Diss

Att tåget är värsta smittohärden så här års med folk som nyser och hostar till höger och vänster.

När jag öppnade paketet så tittade han frågande på den blå plastbiten som låg där i. Sedan kastade jag i väg den en bit och den damp ner i golvet med ett klafs som fick Hamlet att hoppa högt och skrika:

– Hjälp!

Sedan tittade han på mig som ett stort frågetecken varpå jag sa:

– Hamlet, hämta den då!

Det gjorde han inte, men han vågade sig i alla fall fram för att nosa lite på den.

Ett par veckor senare lade jag honom i frisbee-träning utomhus. Jag ljuger om jag säger att det gick bra. Men han är i alla fall inte rädd för frisbeen längre. Han hämtar den fortfarande inte, inte heller fångar han den i luften. Men han försöker hämta den, det är det som räknas. Han börjar förstå. Även om han försvårar för sig själv genom att stå på frisbeen när han ska plocka upp den från marken.

Träning ger färdighet. Så ett par dagar efter första passet vidtog pass två. Även det med blandat resultat. Det finns ju så mycket annat som är intressant. Här kommer topplistan.

Som nummer ett hamnar mina skosnören i kängorna. Mest populärt under träningspasset var nämligen när jag hoppade i sidled så att skosnörena också hoppade upp och ner.

– Kul, tyckte Hamlet, hoppade med och lyckades dra upp skosnörena.

På plats två kom mina vantar. Jag hade lagt dem på marken och Hamlet bara:

– Aha! och vips hade han sprungit i väg med en och jag efter så då sprang han ännu snabbare.

En blå ganska prasslig plastkruka knep tredje plats. Vet inte om det är för att den är mjuk, nästan går att spela fotboll med eller för att den låter när han tuggar i den. Men den har definitivt sett sina bästa dagar nu.

Fjärde plats går till en gulsvart liten boll. Hamlet har fotbollstalang och dribblar fint. Tror inte någon tvåbent fotbollspelare hade kunnat spela så snyggt om de haft en för sin kropp jättestor boll.

Länge trodde jag att frisbeen i alla fall skulle hamna på femte plats. Men det fanns en konkurrent: axelbandet till min kamera. Hamlet satt och lurpassade vid den och hojtade:

– Ska du inte fota mera?

Jodå tänkte jag och fick slita en stund med att få loss kameran från hans sylvassa små tänder. Hamlet skrattade helt rått och öppet över att ha lurat mig så bra. Sedan tog jag några snygga närbilder på honom och sa:

– Till våren kommer du tycka att frisbeen är roligast!

Hur han tog det? Han brydde sig inte nämnvärt. Han såg ju mina skosnören.

Hiss

Te. Märkligt nog, för dem som vet att jag inte gillar mango, så har jag fastnat för en sort med just mango i.

Diss

Att tåget är värsta smittohärden så här års med folk som nyser och hostar till höger och vänster.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.