14 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

När vi var strömlösa i 2,5 dygn

Så har Egon varit och härjat loss i vårt avlånga land. Efter varningarna man fick innan så förberedde vi oss rejält här hemma på vår lilla hästgård. Tappade upp massa dunkar med vatten och lagade mat i god tid som även skulle kunna gå att äta kall.

För på landet är det bara att räkna med att strömmen försvinner när det börjar vina lite runt husknuten. Vi tog fram värmeljus och massa ficklampor och sen var det bara att invänta stormen.

Tänk när en sådan här varning går ut i till exempel USA, då räcker det inte med att plocka in lite spadar från gården som kan blåsa iväg och sen kunna kura ner sig i soffan med en filt. Nej, där får man förbereda sig på att det verkligen kan gälla liv eller död. Oerhört läskigt. Självklart kan sådana hemska saker hända här i Sverige också, men tack och lov det är ju inte så vanligt.

Under kvällen satt vi och kollade på film och hörde hur Egon bara blev starkare och starkare. Det riktigt knakade i väggarna och vid några tillfällen kändes det som att hela huset skulle lyfta. På balkongen hade vi våra utemöbler kvar och helt plötsligt ser vi hur det massiva matbordet lyfter från golvet och vänder sig i luften för att sedan braka ner och landa med bordskivan nedåt. Helt sjukt.

Katten sprang och gömde sig under sängen och vägrade komma fram. Tänker på alla de stackars djuren i skogen som förmodligen var helt skräckslagna. Här i Sverige stänger vi in våra djur för att skydda dem. Men som i Florida när Katrina for fram berättade en vän att de släppte ut alla sin boskap för att de förmodligen då klarade sig bättre än att olyckligtvis kunna stryka med om ladugårdarna föll ihop.

När stormen Gudrun var 2005 så fick vi verkligen se baksidan av att bo på landet med el-ledningar som inte var nedgrävda. Vi var strömlösa i hela 2,5 dygn. Vet att det var andra som var utan el ännu längre tid, men detta räckte gott och väl för oss.

Pappa tog tillfället i akt att berätta lite historia om hur våra förfäder levde. De klarade sig alldeles utmärkt utan el och lagade all mat över öppen eld. Trevligt för dem tänkte vi andra i familjen och packade väskorna för att åka in till centrum för att sova hos farmor som både hade ström och varm mat. Pappa vägrade följa med då han ville vara hemma och grilla korv i den öppna spisen. Han tyckte att det skulle bli lugnt och skönt att bara få sitta inne och lyssna på vinden och kanske lösa lite sudoku. Efter några timmar ringde pappa till oss som låg nedstoppade i gästsängen och kollade på filmen Dum dummare. Han sa att vi nog längtade efter honom nu och att han behövde komma för att se att vi hade det bra. Tror nog att grillkorven inte smakade så gott ensam och att sudokun var lite extra svår just den kvällen. Gudrun är nog den stormen som tog mest på oss och gården för när vi kom hem låg hela vårt stora glasväxthus enbart i glassplitter och flera träd hade gått av eller vält helt.

Resultatet av Egons framfart blev inte mer än en strömlös natt, trädgårdsmöbler utspridda på gräsmattan, ett avbrutet träd och en vettskrämd katt.

Hiss: Att alla elledningar runt om oss nu är nedgrävda vilket gör att vi inte blir strömlösa för minsta lilla.

Diss: När man har typ 100 ficklampor men inga batterier.

För på landet är det bara att räkna med att strömmen försvinner när det börjar vina lite runt husknuten. Vi tog fram värmeljus och massa ficklampor och sen var det bara att invänta stormen.

Tänk när en sådan här varning går ut i till exempel USA, då räcker det inte med att plocka in lite spadar från gården som kan blåsa iväg och sen kunna kura ner sig i soffan med en filt. Nej, där får man förbereda sig på att det verkligen kan gälla liv eller död. Oerhört läskigt. Självklart kan sådana hemska saker hända här i Sverige också, men tack och lov det är ju inte så vanligt.

Under kvällen satt vi och kollade på film och hörde hur Egon bara blev starkare och starkare. Det riktigt knakade i väggarna och vid några tillfällen kändes det som att hela huset skulle lyfta. På balkongen hade vi våra utemöbler kvar och helt plötsligt ser vi hur det massiva matbordet lyfter från golvet och vänder sig i luften för att sedan braka ner och landa med bordskivan nedåt. Helt sjukt.

Katten sprang och gömde sig under sängen och vägrade komma fram. Tänker på alla de stackars djuren i skogen som förmodligen var helt skräckslagna. Här i Sverige stänger vi in våra djur för att skydda dem. Men som i Florida när Katrina for fram berättade en vän att de släppte ut alla sin boskap för att de förmodligen då klarade sig bättre än att olyckligtvis kunna stryka med om ladugårdarna föll ihop.

När stormen Gudrun var 2005 så fick vi verkligen se baksidan av att bo på landet med el-ledningar som inte var nedgrävda. Vi var strömlösa i hela 2,5 dygn. Vet att det var andra som var utan el ännu längre tid, men detta räckte gott och väl för oss.

Pappa tog tillfället i akt att berätta lite historia om hur våra förfäder levde. De klarade sig alldeles utmärkt utan el och lagade all mat över öppen eld. Trevligt för dem tänkte vi andra i familjen och packade väskorna för att åka in till centrum för att sova hos farmor som både hade ström och varm mat. Pappa vägrade följa med då han ville vara hemma och grilla korv i den öppna spisen. Han tyckte att det skulle bli lugnt och skönt att bara få sitta inne och lyssna på vinden och kanske lösa lite sudoku. Efter några timmar ringde pappa till oss som låg nedstoppade i gästsängen och kollade på filmen Dum dummare. Han sa att vi nog längtade efter honom nu och att han behövde komma för att se att vi hade det bra. Tror nog att grillkorven inte smakade så gott ensam och att sudokun var lite extra svår just den kvällen. Gudrun är nog den stormen som tog mest på oss och gården för när vi kom hem låg hela vårt stora glasväxthus enbart i glassplitter och flera träd hade gått av eller vält helt.

Resultatet av Egons framfart blev inte mer än en strömlös natt, trädgårdsmöbler utspridda på gräsmattan, ett avbrutet träd och en vettskrämd katt.

Hiss: Att alla elledningar runt om oss nu är nedgrävda vilket gör att vi inte blir strömlösa för minsta lilla.

Diss: När man har typ 100 ficklampor men inga batterier.

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.