15 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

Linus Hellman: Jakten på den riktiga servitören

Den senaste tiden har jag varit något på spåren. Jag har letat febrilt men inte funnit det jag har sökt. I stället har jag fått ge mig till tåls men jag har blivit närmast frustrerad, förtvivlad och förargad över det. Det är inte så att jag legat vaken och sömnlöss om nätterna men det har emellanåt förföljt mig i tankarna. Var kan jag hitta en riktig servitör?

Tiderna förändras, brukar det heta. En del påstår att det snarare är människorna som förändras. Kanske är det en kombination. Alldeles oavsett infinner sig en känsla av saknad och längtan.

Det har gått några månader sedan jag bevistade USA men jag drömmer mig ibland tillbaka till det fascinerande landet. En bilresa mellan Los Angeles och Las Vegas tar sin tid. Det är omkring 40 mil som ska avverkas innan man är framme vid den stora kasinometropolen. Det är inte bara en flera timmar lång resa med bil utan det är också en färd genom ett oändligt öde landskap. Öken, öken och åter öken. Det skulle ha gjort musikprofilen Robert Broberg närmast avundsjuk.

Under bilresan till Las Vegas har jag gott om tid att fördriva tiden. Till tidens tecken hör podradio och det kan man lätt sysselsätta sig med när man vill få just tiden att gå. Podradio är en slags ljudfil via internet som man kan lyssna på direkt eller ladda ner och lyssna på senare.

Under just den här bilfärden lyssnade jag på en intervju med den kände krögaren Erik Videgård. Han sade bland annat: ” Tyvärr försvinner servitöryrket mer och mer. Serviceyrket har ju blivit ett yrke för någon som är på våg till något annat. Det har blivit något man gör under tiden, det är inte något man jobbar med fast och stadigt”.

Det var en intervju som gjorde starkt intryck på mig på många sätt. Inte bara därför att Videgård har levt ett intressant liv utan därför att hans tankar är intressanta. Det ligger också mycket i ovan nämnda resonemang.

Ibland slås jag nämligen av hur illa det är ställt med just service i dessa dagar. Det finns vissa elementära krav att ställa som gäst, kund, konsument eller hur man än väljer att definiera det, men som långtifrån alltid uppfylls. Jag tänker absolut inte generalisera, ty det finns givetvis skickligt folk i branschen, men yrket har helt klart tappat i status och sjangserats.

Konsten att göra upplevelsen för gästerna så bra som möjligt känns inte alltid som det primära. Det hör till god ton att servera, uppassa och ställa frågor till gästen. Service är svårt men en extra fråga är sällan en fråga för mycket.

Jag har också insett att en förutsättning för att stå i kassan inte längre är att kunna räkna. Ty alltför många gånger har jag mött personal som inte klarar av de mest basala som ingår i uppdraget: att ta betalt och utdela den växel som av rätt insedda skäl varierar från kund till kund.

Jag tittar ut genom bilfönstret och försöker finna något liv i denna märkliga miljö. Jag letar efter något som jag kan upptäcka och memorera men hittar inget. Till slut tvingas jag att ge upp.

Samtidigt slår det mig att det kanske är lika svårt att påträffa en servitör i ordets rätta bemärkelse i dessa tider. Ty att gå in på en restaurang i Sverige och möta en sommelier, hovmästare eller kypare som kan sin konst framstår som lika sällsynt som att finna gravida nunnor eller uppleva älgjakt på Gotland för att parafrasera en av mina personliga favoriter, radioprofilen Kjell-Albin Abrahamsson.

Till dess tvingas jag utbrista i bästa Tage Danielsson anda: Ge mig hellre en glad amatör.

HISS – Dags för handbolls-VM i Qatar.

DISS – Ösregn och kraftiga vindar.

Tiderna förändras, brukar det heta. En del påstår att det snarare är människorna som förändras. Kanske är det en kombination. Alldeles oavsett infinner sig en känsla av saknad och längtan.

Det har gått några månader sedan jag bevistade USA men jag drömmer mig ibland tillbaka till det fascinerande landet. En bilresa mellan Los Angeles och Las Vegas tar sin tid. Det är omkring 40 mil som ska avverkas innan man är framme vid den stora kasinometropolen. Det är inte bara en flera timmar lång resa med bil utan det är också en färd genom ett oändligt öde landskap. Öken, öken och åter öken. Det skulle ha gjort musikprofilen Robert Broberg närmast avundsjuk.

Under bilresan till Las Vegas har jag gott om tid att fördriva tiden. Till tidens tecken hör podradio och det kan man lätt sysselsätta sig med när man vill få just tiden att gå. Podradio är en slags ljudfil via internet som man kan lyssna på direkt eller ladda ner och lyssna på senare.

Under just den här bilfärden lyssnade jag på en intervju med den kände krögaren Erik Videgård. Han sade bland annat: ” Tyvärr försvinner servitöryrket mer och mer. Serviceyrket har ju blivit ett yrke för någon som är på våg till något annat. Det har blivit något man gör under tiden, det är inte något man jobbar med fast och stadigt”.

Det var en intervju som gjorde starkt intryck på mig på många sätt. Inte bara därför att Videgård har levt ett intressant liv utan därför att hans tankar är intressanta. Det ligger också mycket i ovan nämnda resonemang.

Ibland slås jag nämligen av hur illa det är ställt med just service i dessa dagar. Det finns vissa elementära krav att ställa som gäst, kund, konsument eller hur man än väljer att definiera det, men som långtifrån alltid uppfylls. Jag tänker absolut inte generalisera, ty det finns givetvis skickligt folk i branschen, men yrket har helt klart tappat i status och sjangserats.

Konsten att göra upplevelsen för gästerna så bra som möjligt känns inte alltid som det primära. Det hör till god ton att servera, uppassa och ställa frågor till gästen. Service är svårt men en extra fråga är sällan en fråga för mycket.

Jag har också insett att en förutsättning för att stå i kassan inte längre är att kunna räkna. Ty alltför många gånger har jag mött personal som inte klarar av de mest basala som ingår i uppdraget: att ta betalt och utdela den växel som av rätt insedda skäl varierar från kund till kund.

Jag tittar ut genom bilfönstret och försöker finna något liv i denna märkliga miljö. Jag letar efter något som jag kan upptäcka och memorera men hittar inget. Till slut tvingas jag att ge upp.

Samtidigt slår det mig att det kanske är lika svårt att påträffa en servitör i ordets rätta bemärkelse i dessa tider. Ty att gå in på en restaurang i Sverige och möta en sommelier, hovmästare eller kypare som kan sin konst framstår som lika sällsynt som att finna gravida nunnor eller uppleva älgjakt på Gotland för att parafrasera en av mina personliga favoriter, radioprofilen Kjell-Albin Abrahamsson.

Till dess tvingas jag utbrista i bästa Tage Danielsson anda: Ge mig hellre en glad amatör.

HISS – Dags för handbolls-VM i Qatar.

DISS – Ösregn och kraftiga vindar.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.