16 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

"Vad är det för skit du har satt på mig"

Det är svårt att lära gamla hundar att sitta sägs det. Troligen är det lika svårt att lära gamla gubbar något nytt också, men jag har faktiskt lyckats med den bedriften nyligen.

Det hela började med att min katt Ramses började halta på höger fram. Nå, det gör de lite nu och då. Eftersom våra katter springer fritt ute ser vi inte vad de ställer till med eller råkar ut för. Ibland kommer de hem och är lite tilltufsade, fast de brukar repa sig efter ett tag.

Men den här gången ökade haltandet med tiden och efter en vecka kunde det lilla livet inte stötta på tassen alls, så det var dags för ett nytt veterinärbesök.

Det visade sig bara vara en muskelinflammation så katten fick medicin och husse fick order att hålla katten i vila inne, alternativt gå ut med honom i koppel.

Eftersom Ramses aldrig någonsin varit kopplad under sina sexton år i detta jordeliv så satsade vi på att han skulle få nöja sig med att göra sina behov på kattlådan. Den står alltid redo i badrummet men används nästan aldrig.

Tyvärr hatar Ramses att gå på lådan så han vägrade och stod och kved vid ytterdörren istället. Vi bar ner och ställde honom i lådan en gång i timmen den första tiden men då det närmade sig två dygn och han fortfarande vägrade började vi bli oroliga för hans blåsa. Den borde vara stor som en fotboll vid det laget. Alltså åkte jag och köpte sele och koppel och därmed startade den stora inlärningskampen.

Katten förlorade omedelbart förmågan att gå när han fick på sig selen. Även om ytterdörren stod vidöppen framför honom tittade han bara på mig med en blick som sa:

- Vad är det för skit du har satt på mig?

Jag fick bära ut katten och ställa ner honom på gräsmattan. Då skulle han säkert fatta galoppen och gå till något lämplig ställe för att tömma fotbollen. Inte då!

Han stod som en stenstod och såg bara olycklig ut så jag drog lite i kopplet för att få honom att fatta, varvid han välte över på sidan med en duns. Och där låg han tills jag reste honom upp igen.

Skam den som ger sig, jag stod stilla bredvid ett bra tag och till sist gav han sig iväg... för att gå in igen.

-Nä, du måste kissa, sa jag och höll emot med kopplet.

Duns.

Så höll vi på. Jag bar honom till ställen som jag trodde skulle funka bra som toaletter. Han gick hemåt och jag höll emot med kopplet. Duns.

Men till sist fattade han och efter att ha luktat på varenda kvist i skogspartiet dit jag burit honom och däremellan lekt staty klämde han äntligen ur sig det som klämde och jag drog en lättnadens suck över att det faktiskt går att lära gamla kattgubbar något nytt, för inte trodde du väl att jag menade mig själv i början?

Hiss: Att Ramses hann undan hunden som anföll honom. Inne på vår tomt.

Diss: Hundägare med frispringande hundar som de inte har full kontroll över.

Det hela började med att min katt Ramses började halta på höger fram. Nå, det gör de lite nu och då. Eftersom våra katter springer fritt ute ser vi inte vad de ställer till med eller råkar ut för. Ibland kommer de hem och är lite tilltufsade, fast de brukar repa sig efter ett tag.

Men den här gången ökade haltandet med tiden och efter en vecka kunde det lilla livet inte stötta på tassen alls, så det var dags för ett nytt veterinärbesök.

Det visade sig bara vara en muskelinflammation så katten fick medicin och husse fick order att hålla katten i vila inne, alternativt gå ut med honom i koppel.

Eftersom Ramses aldrig någonsin varit kopplad under sina sexton år i detta jordeliv så satsade vi på att han skulle få nöja sig med att göra sina behov på kattlådan. Den står alltid redo i badrummet men används nästan aldrig.

Tyvärr hatar Ramses att gå på lådan så han vägrade och stod och kved vid ytterdörren istället. Vi bar ner och ställde honom i lådan en gång i timmen den första tiden men då det närmade sig två dygn och han fortfarande vägrade började vi bli oroliga för hans blåsa. Den borde vara stor som en fotboll vid det laget. Alltså åkte jag och köpte sele och koppel och därmed startade den stora inlärningskampen.

Katten förlorade omedelbart förmågan att gå när han fick på sig selen. Även om ytterdörren stod vidöppen framför honom tittade han bara på mig med en blick som sa:

- Vad är det för skit du har satt på mig?

Jag fick bära ut katten och ställa ner honom på gräsmattan. Då skulle han säkert fatta galoppen och gå till något lämplig ställe för att tömma fotbollen. Inte då!

Han stod som en stenstod och såg bara olycklig ut så jag drog lite i kopplet för att få honom att fatta, varvid han välte över på sidan med en duns. Och där låg han tills jag reste honom upp igen.

Skam den som ger sig, jag stod stilla bredvid ett bra tag och till sist gav han sig iväg... för att gå in igen.

-Nä, du måste kissa, sa jag och höll emot med kopplet.

Duns.

Så höll vi på. Jag bar honom till ställen som jag trodde skulle funka bra som toaletter. Han gick hemåt och jag höll emot med kopplet. Duns.

Men till sist fattade han och efter att ha luktat på varenda kvist i skogspartiet dit jag burit honom och däremellan lekt staty klämde han äntligen ur sig det som klämde och jag drog en lättnadens suck över att det faktiskt går att lära gamla kattgubbar något nytt, för inte trodde du väl att jag menade mig själv i början?

Hiss: Att Ramses hann undan hunden som anföll honom. Inne på vår tomt.

Diss: Hundägare med frispringande hundar som de inte har full kontroll över.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.