19 jan 2015 04:00

23 jan 2015 15:56

Ingen bot för hostan från underjorden

Det finns roliga överraskningar och så finns det överraskningar som är mindre roliga. Till den första hör att ha satt personbästa i marklyft med 95 kilo och 170 i vadpress. Till den andra att vakna med halsont dagen efter. Om överraskningarna har något med varandra att göra ska vi låta vara osagt.

Men den tråkiga överraskningen fick regera ett tag. Jag tog det lugnt och tränade inte. Överraskningen svarade otacksamt med att utveckla sig till taggar i halsen och hosta på natten. Jag törs nästan likna det vid en halsstorm för en natt vaknade jag med sprängande värk som virvlade runt i både hals och öron.

Då fick jag kapitulera. Inse att jag var sjuk. Det kanske ändå var på tiden, jag har inte varit sjuk sedan våren 2013 och någon gång måste man ju åka dit. Jag provade med alla möjliga mediciner och huskurer; te, honung, tabletter som dämpar rethosta, vanliga halstabletter och hostmedicin.

Efter två dagar i soffa och säng och med te och Lilla huset på prärien som sällskap kände jag att det fick vara nog. Nu var jag frisk, hostan kändes som om den var på väg bort och jag bestämde mig för att jag minsann skulle jobba dagen därpå.

Det skulle jag nog inte ha sagt. För när natten kom, kom också hostan tillbaka. Om den varit från underjorden tidigare så vet jag inte var den kom ifrån nu. Yttre rymden kanske? Jag försökte mota bort den med honung, halstabletter, vatten, fula ord, mycket harklande, stampande i golvet och en större kudde under huvudet.

Men icke. Hostan satt där den satt. Som en förbannad kork i halsen. Det var då jag tog till det tunga artilleriet: Rävgiftet (likör) som jag fått i små flaskor av pappa.

Insvept under ett brunt papper dolde sig en pytteflaska vars kork jag snabbt vred upp och innan jag hunnit tänka för mycket sög jag i mig en slurk av vätskan. Jag visste att den inte skulle smaka helt underbart och det gjorde den inte heller när jag gurglade runt den i munnen i hopp om att ta död på hostan.

Det gjorde den förstås inte, så det blev ännu en hostsam natt där jag låg och funderade på att bygga mig en säng som man kan stå och sova i. Inte minst för att ge tillbaka på hostan som tycks vila när jag står upp. Fast först ska jag eventuellt testa ett annat husmoderstips jag just fått: Bikarbonat i vatten. Verkar enklare än att snickra, men smaken kan nog diskuteras.

Hiss

Glass, extra gott när man har ont i halsen.

Diss

Laktos, min kropp gillar det inte. Tur det finns alternativ.

Men den tråkiga överraskningen fick regera ett tag. Jag tog det lugnt och tränade inte. Överraskningen svarade otacksamt med att utveckla sig till taggar i halsen och hosta på natten. Jag törs nästan likna det vid en halsstorm för en natt vaknade jag med sprängande värk som virvlade runt i både hals och öron.

Då fick jag kapitulera. Inse att jag var sjuk. Det kanske ändå var på tiden, jag har inte varit sjuk sedan våren 2013 och någon gång måste man ju åka dit. Jag provade med alla möjliga mediciner och huskurer; te, honung, tabletter som dämpar rethosta, vanliga halstabletter och hostmedicin.

Efter två dagar i soffa och säng och med te och Lilla huset på prärien som sällskap kände jag att det fick vara nog. Nu var jag frisk, hostan kändes som om den var på väg bort och jag bestämde mig för att jag minsann skulle jobba dagen därpå.

Det skulle jag nog inte ha sagt. För när natten kom, kom också hostan tillbaka. Om den varit från underjorden tidigare så vet jag inte var den kom ifrån nu. Yttre rymden kanske? Jag försökte mota bort den med honung, halstabletter, vatten, fula ord, mycket harklande, stampande i golvet och en större kudde under huvudet.

Men icke. Hostan satt där den satt. Som en förbannad kork i halsen. Det var då jag tog till det tunga artilleriet: Rävgiftet (likör) som jag fått i små flaskor av pappa.

Insvept under ett brunt papper dolde sig en pytteflaska vars kork jag snabbt vred upp och innan jag hunnit tänka för mycket sög jag i mig en slurk av vätskan. Jag visste att den inte skulle smaka helt underbart och det gjorde den inte heller när jag gurglade runt den i munnen i hopp om att ta död på hostan.

Det gjorde den förstås inte, så det blev ännu en hostsam natt där jag låg och funderade på att bygga mig en säng som man kan stå och sova i. Inte minst för att ge tillbaka på hostan som tycks vila när jag står upp. Fast först ska jag eventuellt testa ett annat husmoderstips jag just fått: Bikarbonat i vatten. Verkar enklare än att snickra, men smaken kan nog diskuteras.

Hiss

Glass, extra gott när man har ont i halsen.

Diss

Laktos, min kropp gillar det inte. Tur det finns alternativ.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.