20 jan 2015 06:00

23 jan 2015 15:57

Lär inte av mina misstag...

Ibland är jag helt kompromisslös. Ibland får jag ångra det. Jag tänker på min iver att rensa i skåp och lådor och att slänga mycket av det som kommer fram. En sen kväll i förra veckan letade jag efter något i ett sidan-om-skåp i köket. Fyllt av ljus, servetter, diskhanddukar, vaser, ett stort antal påskfjädrar (hur de nu kom dit?), recept i en jäkla oordning och lite annat... Trots att det var sent och att skåprensning därför inte borde stå på att-göra-listan så var det just det jag drog i gång med. Plötsligt stod jag inte ut med det kaos som rådde i skåpet. Jag rev ut allt på golvet och 40-talet ljus, flertalet halvbrunna och sneda, åkte i soppåsen liksom tilltryckta servetter av obestämt ursprung och likaså några gamla vaser som inte fått stå på ett bord de senaste 20 åren. Det tog mig en timme att få ordning, jag var så nöjd med mig själv när jag stängde skåpet.

Tre dagar senare var jag lika nöjd när jag öppnade det, men allt förbyttes i ”vad tusan?” redan efter några sekunder. Var var diskhanddukarna? I en liten hög, intryckta bakom receptboken låg de. Men inte alla. Jag insåg direkt att jag som vanligt när jag röjer lyckas få med mig något i soporna som inte ska slängas. En av de nyare diskhanddukarna hade följt med ner i soppåsen – jag såg det plötsligt tydligt framför mig.

Missförstå mig inte, att slänga en handduk är verkligen inget allvarligt eller något jag gråter över. Det som gör mig sur är att jag är så slarvig. I min iver över att städa undan, slänga, göra plats, så blir det nästan alltid väldigt tråkiga följder. Jag har slängt lampor, mattor, kläder, viktiga papper... faktiskt lite allt möjligt som jag efteråt har insett att jag INTE skulle slänga.

Detta får mig att tänka på den väldigt fina handsydda och mycket värdefulla duk jag fick en gång – ett vackert hantverk som hann pryda vårt matsalsbord några gånger. Den är borta sedan några år tillbaka.

Eftersom det var en speciell duk lämnade jag in den för tvätt ett par gånger. Länge trodde jag att jag glömt att hämta ut den där, men så var det inte.

Min teori i dag är att jag vid en storrensning i linneskåpet fick med duken med annat som verkligen skulle slängas, givetvis utan att kontrollera noga VAD jag slängde.

Man lär sig av sina misstag, heter det ju. Det stämmer inte in på mig, jag gör om dem hela tiden.

Hiss: Solen som tittade fram i söndags

Diss: ”Affärsmän” som tjänar stora pengar på flyktingar

Ibland är jag helt kompromisslös. Ibland får jag ångra det. Jag tänker på min iver att rensa i skåp och lådor och att slänga mycket av det som kommer fram. En sen kväll i förra veckan letade jag efter något i ett sidan-om-skåp i köket. Fyllt av ljus, servetter, diskhanddukar, vaser, ett stort antal påskfjädrar (hur de nu kom dit?), recept i en jäkla oordning och lite annat... Trots att det var sent och att skåprensning därför inte borde stå på att-göra-listan så var det just det jag drog i gång med. Plötsligt stod jag inte ut med det kaos som rådde i skåpet. Jag rev ut allt på golvet och 40-talet ljus, flertalet halvbrunna och sneda, åkte i soppåsen liksom tilltryckta servetter av obestämt ursprung och likaså några gamla vaser som inte fått stå på ett bord de senaste 20 åren. Det tog mig en timme att få ordning, jag var så nöjd med mig själv när jag stängde skåpet.

Tre dagar senare var jag lika nöjd när jag öppnade det, men allt förbyttes i ”vad tusan?” redan efter några sekunder. Var var diskhanddukarna? I en liten hög, intryckta bakom receptboken låg de. Men inte alla. Jag insåg direkt att jag som vanligt när jag röjer lyckas få med mig något i soporna som inte ska slängas. En av de nyare diskhanddukarna hade följt med ner i soppåsen – jag såg det plötsligt tydligt framför mig.

Missförstå mig inte, att slänga en handduk är verkligen inget allvarligt eller något jag gråter över. Det som gör mig sur är att jag är så slarvig. I min iver över att städa undan, slänga, göra plats, så blir det nästan alltid väldigt tråkiga följder. Jag har slängt lampor, mattor, kläder, viktiga papper... faktiskt lite allt möjligt som jag efteråt har insett att jag INTE skulle slänga.

Detta får mig att tänka på den väldigt fina handsydda och mycket värdefulla duk jag fick en gång – ett vackert hantverk som hann pryda vårt matsalsbord några gånger. Den är borta sedan några år tillbaka.

Eftersom det var en speciell duk lämnade jag in den för tvätt ett par gånger. Länge trodde jag att jag glömt att hämta ut den där, men så var det inte.

Min teori i dag är att jag vid en storrensning i linneskåpet fick med duken med annat som verkligen skulle slängas, givetvis utan att kontrollera noga VAD jag slängde.

Man lär sig av sina misstag, heter det ju. Det stämmer inte in på mig, jag gör om dem hela tiden.

Hiss: Solen som tittade fram i söndags

Diss: ”Affärsmän” som tjänar stora pengar på flyktingar

  • LENA JONSSON

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.