24 jan 2015 06:00

29 jan 2015 06:01

Dags att minnas Förintelsens offer

Ibland är det bra för den personliga utvecklingen att gå utanför sin säkerhetszon.

Ni vet, att en gör något som en inte alls brukar göra. I julas hade jag lovat min man att vara med i hans kör och sjunga i altstämman på julkonserten, och det är ju inga större problem utan bara roligt. Så blev solisten plötsligt sjuk samma dag, och det blir ju ingen bra julkonsert om O Helga natt inte är med. Kan du sjunga versarna? undrade Thomas och efter lite funderande tackade jag ja.

Det blev rätt bra, och det är spännande att gå in i en uppgift där en inte är hundra procent bekväm. Det kräver fokus, koncentration och en tillit till de människor som finns runt omkring, i det här fallet pianisten, dirigenten och kören. Andas djupt, känn magstödet och sjung ut. Inte svårare än så egentligen, men oerhört läskigt samtidigt. Så var vers ett avklarad och hela kören kom in i refrängen.

Så finns det ju allvarligare säkerhetszoner. När nervositeten inte handlar om att landa på fel ton i O Helga natt utan om att hamna på fel tåg. Tåget som leder till Auschwitz. På tisdag är det Minnesdagen för förintelsens offer och det är då sjuttio år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades. Vi behöver minnas de miljoner människor som mördades. Judar, homosexuella, romer, polacker, funktionshindrade, allmänt oliktänkande och oppositionella. Men vi behöver också minnas de politiska stämningar som florerade och som gjorde det systematiska mördandet möjligt. Tyskland var ett land i kris. Vems var felet? Vilka människor skulle egentligen höra hemma i Tyskland, och vilka skulle bara bort?

Alla humanitära katastrofer börjar någonstans. Någonstans tar en människa steget ut ur sin säkerhetszon och börjar formulera tankar som inte är helt bekväma. Nazisterna började fundera på hur en på effektivaste sätt tar död på så många människor som möjligt. Det blev inte bra. Det blev ett stort mänskligt lidande.

Vi behöver nu återupprätta säkerhetszonen för judar och andra utsatta grupper i Sverige. Det är inte klokt att det över huvud taget ska behöva skrivas, men det är alldeles nödvändigt. Däremot behöver vi ta oss ur säkerhetszonen alltmer när det gäller att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Fokus, djupa andetag och tillit till alla de som står bakom mänskliga rättigheter. Då kan kristallnätterna bytas mot heliga nätter där godhet och värme tar överhanden. Sjung ut!

Hiss: Snön ligger kvar!

Diss: Det är kallt i Syrien också. Barnen fryser.

Ni vet, att en gör något som en inte alls brukar göra. I julas hade jag lovat min man att vara med i hans kör och sjunga i altstämman på julkonserten, och det är ju inga större problem utan bara roligt. Så blev solisten plötsligt sjuk samma dag, och det blir ju ingen bra julkonsert om O Helga natt inte är med. Kan du sjunga versarna? undrade Thomas och efter lite funderande tackade jag ja.

Det blev rätt bra, och det är spännande att gå in i en uppgift där en inte är hundra procent bekväm. Det kräver fokus, koncentration och en tillit till de människor som finns runt omkring, i det här fallet pianisten, dirigenten och kören. Andas djupt, känn magstödet och sjung ut. Inte svårare än så egentligen, men oerhört läskigt samtidigt. Så var vers ett avklarad och hela kören kom in i refrängen.

Så finns det ju allvarligare säkerhetszoner. När nervositeten inte handlar om att landa på fel ton i O Helga natt utan om att hamna på fel tåg. Tåget som leder till Auschwitz. På tisdag är det Minnesdagen för förintelsens offer och det är då sjuttio år sedan koncentrationslägret Auschwitz befriades. Vi behöver minnas de miljoner människor som mördades. Judar, homosexuella, romer, polacker, funktionshindrade, allmänt oliktänkande och oppositionella. Men vi behöver också minnas de politiska stämningar som florerade och som gjorde det systematiska mördandet möjligt. Tyskland var ett land i kris. Vems var felet? Vilka människor skulle egentligen höra hemma i Tyskland, och vilka skulle bara bort?

Alla humanitära katastrofer börjar någonstans. Någonstans tar en människa steget ut ur sin säkerhetszon och börjar formulera tankar som inte är helt bekväma. Nazisterna började fundera på hur en på effektivaste sätt tar död på så många människor som möjligt. Det blev inte bra. Det blev ett stort mänskligt lidande.

Vi behöver nu återupprätta säkerhetszonen för judar och andra utsatta grupper i Sverige. Det är inte klokt att det över huvud taget ska behöva skrivas, men det är alldeles nödvändigt. Däremot behöver vi ta oss ur säkerhetszonen alltmer när det gäller att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Fokus, djupa andetag och tillit till alla de som står bakom mänskliga rättigheter. Då kan kristallnätterna bytas mot heliga nätter där godhet och värme tar överhanden. Sjung ut!

Hiss: Snön ligger kvar!

Diss: Det är kallt i Syrien också. Barnen fryser.

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.