30 jan 2015 04:00

02 feb 2015 11:01

Köket är bättre än innan - men hämtmat är gott

FLEMMING MOURITSEN

Vi renoverade vårt kök för något år sedan. Ja, vi också. Jag vet! Sveriges minst originella fritidssysselsättning måste väl ändå vara att renovera sitt kök? Alla gör det, om de nu inte har fullt upp med att renovera badrummet istället.

Men ok. Nu när det är gjort kan jag gå med på att köket är bättre än innan ... och dessutom ser det bättre ut. Men lagar vi mer mat än innan? Och smakar maten vi lagar bättre än den gjorde innan?

Det har konstaterats att svenskarna lägger många miljoner varje år på att renovera sina kök, där de sedan nästan bara slänger in färdigmat i mikron... och värmer vatten i vattenkokaren. Det är två sysselsättningar som man faktiskt inte behöver något kök alls för att utföra, en vattenkran (på toan) och ett vägguttag så är man hemma.

Jag finner det mycket underhållande att svenskarna aldrig har renoverat kök så mycket, eller för den delen köpt så många kokböcker tidigare, samtidigt som man köper mer halvfabrikat och mikromat än någonsin.

Hur vi gör hos oss? Tja, hämtmat är gott.

Men fästmön och jag lagar faktiskt tämligen ofta mat. Ivrigt påhejade av två tiggande katter. Och vi gör det tillsammans, i en koreograferad dans i vårt mycket lilla kök där vi hela tiden går i vägen för varandra, ursäktar oss och sidsteppar vidare. Allt i en noga utarbetad harmoni.

Vi gör ofta grytor, någon sorts kött steks, sedan tillsätts grönsaker som får steka med och till sist hälls en sås på och så får anrättningen puttra ett tag. Under tiden kokar ris, pasta eller potatis på en annan platta.

Slutresultatet serveras till sist med babyplommontomater och brukar (jag kan vara partisk, men tror inte det) vara mycket gott.

Under tillredningsprocessen har vi mycket noggrant fördelade uppgifter. Fästmön sköter stekpannan och steker det jag skär upp i den ordning hon bestämmer. Jag kokar pasta, eller vad jag nu kokar. Uppdragsfördelningen är mycket harmonisk och jag tror att vi båda är nöjda med ordningen och konflikter uppstår sällan. Utom en, som uppstår nästan varje gång.

Det är när jag går till anfall mot den puttrande grytan med vitlökspressen.

-Ta inte i för mycket! säger fästmön.

-Det går inte att ta i för mycket vitlök! säger jag och citerar därmed en italiensk film som vi såg för en hel del år sedan. Ett citat fästmön är tämligen trött på att höra. Hon hävdar nämligen att hon bör ta hänsyn till dem hon möter nästa dag på sitt arbete. En hänsyn som jag tycker hör hemma i femtiotalets Sverige där vitlök ansågs främmande och hemskt. Men av hänsyn till fästmön tar jag ibland hänsyn till hennes önskemål. Ibland. Men sen kommer helgen...

 

Hiss: Vitlök i mat. Mmmmmmm! Ju mer desto bättre.

 

Diss: Kemiskt behandlade så kallade lättprodukter. Ät äkta vara istället!

Vi renoverade vårt kök för något år sedan. Ja, vi också. Jag vet! Sveriges minst originella fritidssysselsättning måste väl ändå vara att renovera sitt kök? Alla gör det, om de nu inte har fullt upp med att renovera badrummet istället.

Men ok. Nu när det är gjort kan jag gå med på att köket är bättre än innan ... och dessutom ser det bättre ut. Men lagar vi mer mat än innan? Och smakar maten vi lagar bättre än den gjorde innan?

Det har konstaterats att svenskarna lägger många miljoner varje år på att renovera sina kök, där de sedan nästan bara slänger in färdigmat i mikron... och värmer vatten i vattenkokaren. Det är två sysselsättningar som man faktiskt inte behöver något kök alls för att utföra, en vattenkran (på toan) och ett vägguttag så är man hemma.

Jag finner det mycket underhållande att svenskarna aldrig har renoverat kök så mycket, eller för den delen köpt så många kokböcker tidigare, samtidigt som man köper mer halvfabrikat och mikromat än någonsin.

Hur vi gör hos oss? Tja, hämtmat är gott.

Men fästmön och jag lagar faktiskt tämligen ofta mat. Ivrigt påhejade av två tiggande katter. Och vi gör det tillsammans, i en koreograferad dans i vårt mycket lilla kök där vi hela tiden går i vägen för varandra, ursäktar oss och sidsteppar vidare. Allt i en noga utarbetad harmoni.

Vi gör ofta grytor, någon sorts kött steks, sedan tillsätts grönsaker som får steka med och till sist hälls en sås på och så får anrättningen puttra ett tag. Under tiden kokar ris, pasta eller potatis på en annan platta.

Slutresultatet serveras till sist med babyplommontomater och brukar (jag kan vara partisk, men tror inte det) vara mycket gott.

Under tillredningsprocessen har vi mycket noggrant fördelade uppgifter. Fästmön sköter stekpannan och steker det jag skär upp i den ordning hon bestämmer. Jag kokar pasta, eller vad jag nu kokar. Uppdragsfördelningen är mycket harmonisk och jag tror att vi båda är nöjda med ordningen och konflikter uppstår sällan. Utom en, som uppstår nästan varje gång.

Det är när jag går till anfall mot den puttrande grytan med vitlökspressen.

-Ta inte i för mycket! säger fästmön.

-Det går inte att ta i för mycket vitlök! säger jag och citerar därmed en italiensk film som vi såg för en hel del år sedan. Ett citat fästmön är tämligen trött på att höra. Hon hävdar nämligen att hon bör ta hänsyn till dem hon möter nästa dag på sitt arbete. En hänsyn som jag tycker hör hemma i femtiotalets Sverige där vitlök ansågs främmande och hemskt. Men av hänsyn till fästmön tar jag ibland hänsyn till hennes önskemål. Ibland. Men sen kommer helgen...

 

Hiss: Vitlök i mat. Mmmmmmm! Ju mer desto bättre.

 

Diss: Kemiskt behandlade så kallade lättprodukter. Ät äkta vara istället!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.