02 feb 2015 06:00

02 feb 2015 06:00

Att inte vara nöjd med hundra

Efter att ha tagit malliga 95 kilo i marklyft bestämde jag mig för att klara ännu mer. Hundra kilo. I två veckor fokuserade jag på det. Jag talade också om det för folk jag känner, då är man ju nästan tvungen att klara det. Jag skrev det även på Facebook, då finns ingen återvändo. Då måste man göra det.

 

Så kom då dagen M som i marklyft. Jag var väldigt peppad efter att nästan inte ha tränat något sedan förra marklyftet på grund av en illasinnad förkylning med högljudd och krävande hosta.

Medan PT:n lassade på ”mesiga” 50 kilo på stången fick jag teknikvärma med en stång som knappt vägde som ett A4-ark.

Sedan fick jag lattja med stången med vikterna på. 50 kilo, inga problem. 70 kilo, inga problem det heller även om det enligt en viktkontrollant visade sig vara 80. Förmodligen. Vikterna hade nämligen plockats av när detta fördes på tal och jag fick frågan:

– Kändes det som 80?

– Jag vet inte. Men det var tungt, sa jag och funderade på hur man uppskattar om man nyss lyft 70 eller 80 kilo.

Nåväl. 80 blev 90 som blev 95 som blev 97,5. Plus 400 gram för de stopp man sätter på stången för att inte vikterna ska ramla av, de väger enligt min PT 200 gram styck.

Efter att ha klarat 97,5 var jag riktigt nära mitt mål. För att hamna exakt på hundra kilo var vi lite våghalsiga och tog bort stoppen.

– Klarar du det här är du med i hundraklubben, sa min PT.

– Jaha, vilka är med där då? frågade jag.

– Du och jag, jag startade den precis, sa min PT.

– Jag måste klara det här, jag har ju sagt att jag ska ta hundra kilo i marklyft i dag, sa jag.

Så böjde jag mig ner, greppade stången, böjde knäna, sköt fram bröstet, spände magen, fokuserade på vad jag skulle göra och lyfte! På ett par sekunder var det över. Jag hade nått mitt mål, hundra kilo. En high five på det och beröm för bra teknik.

– Jag skulle blivit väldigt besviken på mig själv om jag inte klarat det, sa jag.

– Det finns mer att hämta, konstaterade min PT.

Sedan, efter att ha satt personbästa av bara farten med 200 kilo i stående vadpress, åkte jag hem och startade i min stora mallighet Facebook-gruppen ”Jorå, jag tar hundra kilo i marklyft”.

Hittills är vi tre som är med; jag, min PT och en av hans kompisar som han sett lyfta hundra kilo eller mer. Jag hoppas kunna ändra namnet på gruppen framöver till ”Jorå, jag tar hundra kilo i marklyft. Minst.” Jag har som mål att göra det om två veckor. Då ska jag ta 105 kilo.

 

Hiss

Fruktsallad med vaniljkvarg. Mums!

 

Diss

Vädret. Jag är illa trött på den här konstiga vintern.

 

Så kom då dagen M som i marklyft. Jag var väldigt peppad efter att nästan inte ha tränat något sedan förra marklyftet på grund av en illasinnad förkylning med högljudd och krävande hosta.

Medan PT:n lassade på ”mesiga” 50 kilo på stången fick jag teknikvärma med en stång som knappt vägde som ett A4-ark.

Sedan fick jag lattja med stången med vikterna på. 50 kilo, inga problem. 70 kilo, inga problem det heller även om det enligt en viktkontrollant visade sig vara 80. Förmodligen. Vikterna hade nämligen plockats av när detta fördes på tal och jag fick frågan:

– Kändes det som 80?

– Jag vet inte. Men det var tungt, sa jag och funderade på hur man uppskattar om man nyss lyft 70 eller 80 kilo.

Nåväl. 80 blev 90 som blev 95 som blev 97,5. Plus 400 gram för de stopp man sätter på stången för att inte vikterna ska ramla av, de väger enligt min PT 200 gram styck.

Efter att ha klarat 97,5 var jag riktigt nära mitt mål. För att hamna exakt på hundra kilo var vi lite våghalsiga och tog bort stoppen.

– Klarar du det här är du med i hundraklubben, sa min PT.

– Jaha, vilka är med där då? frågade jag.

– Du och jag, jag startade den precis, sa min PT.

– Jag måste klara det här, jag har ju sagt att jag ska ta hundra kilo i marklyft i dag, sa jag.

Så böjde jag mig ner, greppade stången, böjde knäna, sköt fram bröstet, spände magen, fokuserade på vad jag skulle göra och lyfte! På ett par sekunder var det över. Jag hade nått mitt mål, hundra kilo. En high five på det och beröm för bra teknik.

– Jag skulle blivit väldigt besviken på mig själv om jag inte klarat det, sa jag.

– Det finns mer att hämta, konstaterade min PT.

Sedan, efter att ha satt personbästa av bara farten med 200 kilo i stående vadpress, åkte jag hem och startade i min stora mallighet Facebook-gruppen ”Jorå, jag tar hundra kilo i marklyft”.

Hittills är vi tre som är med; jag, min PT och en av hans kompisar som han sett lyfta hundra kilo eller mer. Jag hoppas kunna ändra namnet på gruppen framöver till ”Jorå, jag tar hundra kilo i marklyft. Minst.” Jag har som mål att göra det om två veckor. Då ska jag ta 105 kilo.

 

Hiss

Fruktsallad med vaniljkvarg. Mums!

 

Diss

Vädret. Jag är illa trött på den här konstiga vintern.

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.