07 feb 2015 04:00

11 feb 2015 13:31

En känsla av sammanhang

Det är verkligen inte lätt att vara tonåring. Förutom att försöka bli godkänd i alla ämnen i skolan och få tillräckligt bra betyg för att komma in på det gymnasieprogram som verkar bäst finns ett tryck från samhällskultur, kompisgäng och naturligtvis vill också föräldrarna ha inflytande över den individ som sakta men säkert transformeras från barn till vuxen.

I arbetsmiljösammanhang talas ofta om KASAM. En känsla av samhörighet och mening är ofta nödvändig för att livet ska vara hanterbart, begripligt och i bästa fall meningsfullt. Att vi har goda platser att vara på är en förutsättning för att må bra. Rummet och sällskapet är betydelsefullt, kanske mer än vad vi kan föreställa oss.

Min egen tonårstid präglades som för många andra av ett otal antal timmar i stallet. Faktiskt slitgöra i kombination med ansvarstagande och kommunikation med dessa fantastiska djur har präglat mig, och även om jag förmodligen aldrig kommer att umgås med hästar dagligen igen är ett liv utan djur otänkbart.

Jag tänker på KASAM när jag läser om nedläggningen av fritidsgårdarna i Skövde kommun. Utan att för ett ögonblick ha reflekterat över budgetposter och personalresurs konstaterar jag bara att ett antal ungdomar förlorar ett av sina vardagsrum – ibland kanske det enda trygga – och att det eventuellt är oersättligt. Människor är inte maskiner, och det är inte helt okomplicerat för den som funnit tryggheten i en viss soffa eller i ett visst hörn av världen att automatiskt flytta över sin KASAM till en annan lokal, oavsett hur fin den är eller hur få busshållsplatser bort den är.

Jag berättade för en god vän att jag tänkte skriva om fritidsgårdsnedläggningen i min krönika. Jaha, sa hen, jag visste inte att det var på gång. Just det, tänkte jag. De flesta skövdebor vet förmodligen att det är turer kring Cementa, att det är turer kring vilka hus som ska byggas var, eller att Nyeport faktiskt existerar. Oerhört viktiga frågor – men var finns det folkliga engagemanget för våra fritidsgårdar? I byarna Stöpen och Väring blir det mer naturligt att slåss för sin fritidsgård, medan ungdomarna i Lunden och Hentorp helt enkelt verkar få gilla läget.

Hiss: Ljusare tider!

Diss: Nedskärningar som drabbar ungdomar - varför?

Det är verkligen inte lätt att vara tonåring. Förutom att försöka bli godkänd i alla ämnen i skolan och få tillräckligt bra betyg för att komma in på det gymnasieprogram som verkar bäst finns ett tryck från samhällskultur, kompisgäng och naturligtvis vill också föräldrarna ha inflytande över den individ som sakta men säkert transformeras från barn till vuxen.

I arbetsmiljösammanhang talas ofta om KASAM. En känsla av samhörighet och mening är ofta nödvändig för att livet ska vara hanterbart, begripligt och i bästa fall meningsfullt. Att vi har goda platser att vara på är en förutsättning för att må bra. Rummet och sällskapet är betydelsefullt, kanske mer än vad vi kan föreställa oss.

Min egen tonårstid präglades som för många andra av ett otal antal timmar i stallet. Faktiskt slitgöra i kombination med ansvarstagande och kommunikation med dessa fantastiska djur har präglat mig, och även om jag förmodligen aldrig kommer att umgås med hästar dagligen igen är ett liv utan djur otänkbart.

Jag tänker på KASAM när jag läser om nedläggningen av fritidsgårdarna i Skövde kommun. Utan att för ett ögonblick ha reflekterat över budgetposter och personalresurs konstaterar jag bara att ett antal ungdomar förlorar ett av sina vardagsrum – ibland kanske det enda trygga – och att det eventuellt är oersättligt. Människor är inte maskiner, och det är inte helt okomplicerat för den som funnit tryggheten i en viss soffa eller i ett visst hörn av världen att automatiskt flytta över sin KASAM till en annan lokal, oavsett hur fin den är eller hur få busshållsplatser bort den är.

Jag berättade för en god vän att jag tänkte skriva om fritidsgårdsnedläggningen i min krönika. Jaha, sa hen, jag visste inte att det var på gång. Just det, tänkte jag. De flesta skövdebor vet förmodligen att det är turer kring Cementa, att det är turer kring vilka hus som ska byggas var, eller att Nyeport faktiskt existerar. Oerhört viktiga frågor – men var finns det folkliga engagemanget för våra fritidsgårdar? I byarna Stöpen och Väring blir det mer naturligt att slåss för sin fritidsgård, medan ungdomarna i Lunden och Hentorp helt enkelt verkar få gilla läget.

Hiss: Ljusare tider!

Diss: Nedskärningar som drabbar ungdomar - varför?

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.