09 feb 2015 04:00

09 feb 2015 04:00

Jag hasar mig fram och är ingen Kalla precis

Det är mycket lättare att åka längdskidor om man har längdskidor. Så efter att ha sett en annons i tidningen gick jag till butiken för att köpa ett par. Köttis var med mig som expert, han behövde dock inte göra så mycket. Dels för att det var vallningsfria skidor så man inte behövde kolla något spann och dels för att jag en hejare på impulsköp. Om man nu kan kalla det så, ett redan bestämt köp är nog bättre i det här fallet.

Med skidor och stavar tågade jag ut från butiken med Köttis i släptåg bärandes kassen med pjäxorna i. Utanför fanns det en liten snöhög där jag klättrade upp och konstaterade med viss ironi:

– Snötillgången är god!

Sedan sa jag att jag skulle åka direkt efter jobbet. Det gjorde jag inte. Men två dagar efter inköpet svidade jag om till skidskrud och med skidorna käckt över axeln och stavarna i handen gick jag upp till berget. Jag tänkte att en och en halv kilometer var bra uppvärmning.

– Ja så gör norrmännen, sa en man som ägnade sig åt bob-åkning och lyckönskade å det väldiga.

Efter att ha knatat uppför berget var jag framme vid skidspåren och där började jag ångra att jag inte testat skidutrustningen hemma innan jag gjorde det publikt.

– Ursäkta en fånig fråga, sa jag till en van skidåkare, men finns det höger- och vänsterskida?

– Inte om du inte har speciella bindningar, så det är nog bara att åka, svarade han.

Bara och bara tänkte jag. Jag visste ju inte ens hur jag skulle få fast pjäxorna i bindningarna. Jo, den första gick bra. Det var ju bara att sparka i pjäxan lite världsvant. Men den andra då. Jag försökte att ställa skidorna i kors och sparka lika världsvant med väldigt dåligt resultat. Inte heller visste jag hur jag skulle knäppa loss pjäxan som satt fast. Skulle det vara så illa att jag skulle behöva knyta upp pjäxan och ta av mig den?

Men så såg jag en svart liten mojäng på bindningen och tänkte att där kanske man kan trycka. Och se, det gick ju galant. Genom att sitta på huk lyckades jag sedan få på mig båda skidorna.

Sedan uppstod nästa problem. Att trassla in handskarna i stavarna. Varför provar jag aldrig något i affären? Varför testar jag inte hemma först? Det var några (välj valfritt fult ord här) kardborreband som trilskades. Men till slut satt stavarna fast så bra att jag tänkte att bara något extremt akut skulle få mig att ta av dem innan jag åkt klart.

Efter att ha lämnat företräde åt några snabbåkare kastade (nåja) jag mig ut i spåret. Jag var ingen Gunde precis. Ingen Kalla heller. Det är jättejobbigt att åka längdskidor när man inte är van. Men på slutet tyckte jag att jag fått lite snits på åkningen i alla fall. Jag hade egentligen tänkt åka en halvmil. Det blev inte riktigt så. Men jag är väldigt nöjd med att jag hasade mig runt fyra kilometer.

Petra Lundgren

 

 

Hiss

En smoothie med jordgubbar i, mer behövs inte för att få en sommarkänsla.

Diss

Att det blir så himla mycket disk hela tiden. Vem använder alla glas?

Det är mycket lättare att åka längdskidor om man har längdskidor. Så efter att ha sett en annons i tidningen gick jag till butiken för att köpa ett par. Köttis var med mig som expert, han behövde dock inte göra så mycket. Dels för att det var vallningsfria skidor så man inte behövde kolla något spann och dels för att jag en hejare på impulsköp. Om man nu kan kalla det så, ett redan bestämt köp är nog bättre i det här fallet.

Med skidor och stavar tågade jag ut från butiken med Köttis i släptåg bärandes kassen med pjäxorna i. Utanför fanns det en liten snöhög där jag klättrade upp och konstaterade med viss ironi:

– Snötillgången är god!

Sedan sa jag att jag skulle åka direkt efter jobbet. Det gjorde jag inte. Men två dagar efter inköpet svidade jag om till skidskrud och med skidorna käckt över axeln och stavarna i handen gick jag upp till berget. Jag tänkte att en och en halv kilometer var bra uppvärmning.

– Ja så gör norrmännen, sa en man som ägnade sig åt bob-åkning och lyckönskade å det väldiga.

Efter att ha knatat uppför berget var jag framme vid skidspåren och där började jag ångra att jag inte testat skidutrustningen hemma innan jag gjorde det publikt.

– Ursäkta en fånig fråga, sa jag till en van skidåkare, men finns det höger- och vänsterskida?

– Inte om du inte har speciella bindningar, så det är nog bara att åka, svarade han.

Bara och bara tänkte jag. Jag visste ju inte ens hur jag skulle få fast pjäxorna i bindningarna. Jo, den första gick bra. Det var ju bara att sparka i pjäxan lite världsvant. Men den andra då. Jag försökte att ställa skidorna i kors och sparka lika världsvant med väldigt dåligt resultat. Inte heller visste jag hur jag skulle knäppa loss pjäxan som satt fast. Skulle det vara så illa att jag skulle behöva knyta upp pjäxan och ta av mig den?

Men så såg jag en svart liten mojäng på bindningen och tänkte att där kanske man kan trycka. Och se, det gick ju galant. Genom att sitta på huk lyckades jag sedan få på mig båda skidorna.

Sedan uppstod nästa problem. Att trassla in handskarna i stavarna. Varför provar jag aldrig något i affären? Varför testar jag inte hemma först? Det var några (välj valfritt fult ord här) kardborreband som trilskades. Men till slut satt stavarna fast så bra att jag tänkte att bara något extremt akut skulle få mig att ta av dem innan jag åkt klart.

Efter att ha lämnat företräde åt några snabbåkare kastade (nåja) jag mig ut i spåret. Jag var ingen Gunde precis. Ingen Kalla heller. Det är jättejobbigt att åka längdskidor när man inte är van. Men på slutet tyckte jag att jag fått lite snits på åkningen i alla fall. Jag hade egentligen tänkt åka en halvmil. Det blev inte riktigt så. Men jag är väldigt nöjd med att jag hasade mig runt fyra kilometer.

Petra Lundgren

 

 

Hiss

En smoothie med jordgubbar i, mer behövs inte för att få en sommarkänsla.

Diss

Att det blir så himla mycket disk hela tiden. Vem använder alla glas?

  • Petra Lundgren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.