10 feb 2015 04:00

10 feb 2015 04:00

Tänk att folk skiter i att ta upp bajset

Det som göms i snö dyker upp i tö.

Även om det handlar om hundskit.

Nu när snön äntligen kommit, och den verkar ju ligga kvar en tid, så verkar många hundägare tro att de inte behöver plocka upp det som kommer ur baken på deras ögonstenar. I stället för att ta fram en påse ur fickan och plocka upp bajset så får det ligga kvar i snön.

Om de som struntar i det, tycker att bajset kan ligga kvar om det är dolt i snö, har jag ingen aning om. Alla som promenerar på de skottade gångbanorna kan se att det finns mycket mer hundskit bredvid och, i flera fall, på gångbanan nu när det är snöigt.

När det är soligt och varmt försvinner ju en hundbajs rätt snabbt. Den torkar och sedan är den bara borta. Det är ingen ursäkt att inte plocka upp den, men då märks effekterna inte lika mycket.

Nu är det skillnad. Bajset blir djupfryst och ligger kvar i originalformen så länge det är minusgrader och snön finns kvar. När tövädret börjar kommer den hundbajs som trampats eller sjunkit ned i snön fram. Ännu värre är det med det bajs som plockats upp med hjälp av den – oftast – svarta påsen och där sedan påsen (med innehåll) slängts i snön. När väl tövädret lockar fram den dröjer det väldigt länge tills påsen är borta.

Hur tänker folk?

Det förekommer även att hundägare under sommaren plockar upp bajset, knyter påsen omsorgsfullt och ordentligt, för att sedan kasta ut den i naturen. Jag vet inte hur länge det tar innan påsen, som är gjort av någon sorts plast, multnar men det lär ta tid. Där är det bättre, eller mindre dåligt, att låta skiten ligga kvar.

Det går knappast att skylla på att det inte finns bajstunnor. Där vi bor är det relativt gott om dem. Problemet är att de borde tömmas ofta. Hur fräscht är det när lådan är proppfull, locket inte går att stänga och bajspåsarna får staplas.

Tack om alla vore lika noga som farbrodern jag stötte på en mörk kväll i höstas. Han stod vid sidan av en stig och lyste på marken med en ficklampa. Han hade en hund i koppel, letade efter något och såg bekymrad ut.

Jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till.

”Gärna, men jag tror inte du vill. Hunden bajsade men jag hittar det inte.”

Jag gick vidare men är övertygad om att farbrodern hittade bajset.

 

 

 

 

 

 

 

Det som göms i snö dyker upp i tö.

Även om det handlar om hundskit.

Nu när snön äntligen kommit, och den verkar ju ligga kvar en tid, så verkar många hundägare tro att de inte behöver plocka upp det som kommer ur baken på deras ögonstenar. I stället för att ta fram en påse ur fickan och plocka upp bajset så får det ligga kvar i snön.

Om de som struntar i det, tycker att bajset kan ligga kvar om det är dolt i snö, har jag ingen aning om. Alla som promenerar på de skottade gångbanorna kan se att det finns mycket mer hundskit bredvid och, i flera fall, på gångbanan nu när det är snöigt.

När det är soligt och varmt försvinner ju en hundbajs rätt snabbt. Den torkar och sedan är den bara borta. Det är ingen ursäkt att inte plocka upp den, men då märks effekterna inte lika mycket.

Nu är det skillnad. Bajset blir djupfryst och ligger kvar i originalformen så länge det är minusgrader och snön finns kvar. När tövädret börjar kommer den hundbajs som trampats eller sjunkit ned i snön fram. Ännu värre är det med det bajs som plockats upp med hjälp av den – oftast – svarta påsen och där sedan påsen (med innehåll) slängts i snön. När väl tövädret lockar fram den dröjer det väldigt länge tills påsen är borta.

Hur tänker folk?

Det förekommer även att hundägare under sommaren plockar upp bajset, knyter påsen omsorgsfullt och ordentligt, för att sedan kasta ut den i naturen. Jag vet inte hur länge det tar innan påsen, som är gjort av någon sorts plast, multnar men det lär ta tid. Där är det bättre, eller mindre dåligt, att låta skiten ligga kvar.

Det går knappast att skylla på att det inte finns bajstunnor. Där vi bor är det relativt gott om dem. Problemet är att de borde tömmas ofta. Hur fräscht är det när lådan är proppfull, locket inte går att stänga och bajspåsarna får staplas.

Tack om alla vore lika noga som farbrodern jag stötte på en mörk kväll i höstas. Han stod vid sidan av en stig och lyste på marken med en ficklampa. Han hade en hund i koppel, letade efter något och såg bekymrad ut.

Jag gick fram och frågade om jag kunde hjälpa till.

”Gärna, men jag tror inte du vill. Hunden bajsade men jag hittar det inte.”

Jag gick vidare men är övertygad om att farbrodern hittade bajset.

 

 

 

 

 

 

 

  • ALF EHN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.