11 feb 2015 04:00

11 feb 2015 04:00

Pirret i magen gav mig lyckorus

Så var jag på svensk mark igen. Jag är alltså nyss hemkommen ifrån Danmark och Ålborg. Där har jag varit under fyra dagar för att i lördags stå på scenen och köra i deras Melodi Grand Prix som är den danska motsvarigheten till vår Melodifestival. Det är helt annorlunda hos dem då de bara har en enda stor final och inte en massa delfinaler och andra chanser.

Om det är bra eller dåligt är svårt att säga, men självklart har låtskrivare större chans att komma med i Sverige då det är fler bidrag som får vara med och tävla. I Ålborg i lördags var vi tio låtar som slogs om en biljett till årets Eurovision song contest som går av stapeln i slutet av maj i vackra Wien. Inför en sådan här stor tv sändning som det var i Danmark så är förberedelserna många. Jag landade sent i onsdags kväll och fick ett välkomstbrev på hotellrummet som gav mig all info om hur dagarna skulle se ut. En bil skulle hämta mig kl 8:30 på torsdagsmorgonen för att ta mig ut till den stora arenan där tävlingen skulle sändas ifrån. Det blev raka vägen i säng med andra ord för att kunna ladda batterierna. Torsdagen var väldigt intensiv då allt skulle testas för första gången. Och när vi klev upp på scenen kändes allt så mycket mer verkligt, om bara två dagar skulle hela arenan som tar in hela 5600 personer fyllas av förväntansfulla åskådare. Pirret i magen gav mig lyckorus.

Vi gjorde våra nummer fyra gånger var och fick då instruktioner om vilka kameror som vi skulle titta och inte titta i. Efter att det var klart fick vi gå in i det som heter viewing room för att granska vårt framträdande och även ha chansen att kunna ändra ljud, kameravinklar och ljussättning. Vi fick även se hur vi såg ut med våra scenkläder, smink och hår i bild. Men med ett av Danmarks bästa makeup och stylistteam så kunde vi inte bli mer nöjda. Fredagen såg nästan likadan ut men på kvällen skulle vi köra ett genrep inför publik. Att få göra det tycker jag är hur bra som helst då det lugnar våra nerver lite inför den stora dagen. Man får då testa på hur det kommer att kännas, även fast inget slår den riktiga finalkänslan. När klockan var ca 23 så var alla deltagarna tillbaka på hotellet för att försöka sova några timmar innan det var dags för att bege sig tillbaka till arenan och det vi alla var där för, FINAL!

Jag sov som en stock hela natten och vaknade utvilad och taggad till tusen. Timmarna innan sändning kunde man känna spänningarna i luften och folk började bli nervösa. Nu sjöngs det för fullt i alla loger och jag sprang som en tok emellan mina två bidrag för att stötta artisterna så mycket jag bara kunde. Till slut var stunden kommen. Precis innan vi gick i sändning spelade de Loreens Euphoria.

Att höra och se alla 5600 personer i publiken dansa och sjunga med gav mig den bästa kicken jag kunde få just då. Gåshud över hela kroppen. Nu kör vi! Mitt första bidrag att köra på var Mi Amore skriven av Thomas G:son och Henrik Sethsson. Allt satt perfekt och vi var överlyckliga efteråt. Andra låten var Hotel A skriven av Bobby Ljunggren, Marcos Ubeda och Kristian Lagerström. Vår artist Cecilie charmade nog varenda en som tittade och vi gjorde vår bästa gång någonsin. Vi var så nöjda. Sen väntade alla på resultatet. Spänningen var olidlig och när sista poängen delades ut slutade Hotel A på en fjärde plats och Mi Amore på en sjunde plats. Men det var inga bittra miner här inte. Vi var alla så glada över att få ha gjort detta tillsammans och upplevt så mycket under dessa dagar. Vi har skapat minnen för livet och även vänskap som kommer hålla för evigt. Jag är så sjukt tacksam över att få vara med om så mycket roliga och häftiga grejer som detta. Och kan ni tänka er, allt på grund av att jag gick ner till G:sons studio för tretton år sedan och frågade efter en liten låttext.

 

Hiss: Att musik kan göra en så lycklig.

Diss: Att jag till och med drömmer på danska nu.

 

Så var jag på svensk mark igen. Jag är alltså nyss hemkommen ifrån Danmark och Ålborg. Där har jag varit under fyra dagar för att i lördags stå på scenen och köra i deras Melodi Grand Prix som är den danska motsvarigheten till vår Melodifestival. Det är helt annorlunda hos dem då de bara har en enda stor final och inte en massa delfinaler och andra chanser.

Om det är bra eller dåligt är svårt att säga, men självklart har låtskrivare större chans att komma med i Sverige då det är fler bidrag som får vara med och tävla. I Ålborg i lördags var vi tio låtar som slogs om en biljett till årets Eurovision song contest som går av stapeln i slutet av maj i vackra Wien. Inför en sådan här stor tv sändning som det var i Danmark så är förberedelserna många. Jag landade sent i onsdags kväll och fick ett välkomstbrev på hotellrummet som gav mig all info om hur dagarna skulle se ut. En bil skulle hämta mig kl 8:30 på torsdagsmorgonen för att ta mig ut till den stora arenan där tävlingen skulle sändas ifrån. Det blev raka vägen i säng med andra ord för att kunna ladda batterierna. Torsdagen var väldigt intensiv då allt skulle testas för första gången. Och när vi klev upp på scenen kändes allt så mycket mer verkligt, om bara två dagar skulle hela arenan som tar in hela 5600 personer fyllas av förväntansfulla åskådare. Pirret i magen gav mig lyckorus.

Vi gjorde våra nummer fyra gånger var och fick då instruktioner om vilka kameror som vi skulle titta och inte titta i. Efter att det var klart fick vi gå in i det som heter viewing room för att granska vårt framträdande och även ha chansen att kunna ändra ljud, kameravinklar och ljussättning. Vi fick även se hur vi såg ut med våra scenkläder, smink och hår i bild. Men med ett av Danmarks bästa makeup och stylistteam så kunde vi inte bli mer nöjda. Fredagen såg nästan likadan ut men på kvällen skulle vi köra ett genrep inför publik. Att få göra det tycker jag är hur bra som helst då det lugnar våra nerver lite inför den stora dagen. Man får då testa på hur det kommer att kännas, även fast inget slår den riktiga finalkänslan. När klockan var ca 23 så var alla deltagarna tillbaka på hotellet för att försöka sova några timmar innan det var dags för att bege sig tillbaka till arenan och det vi alla var där för, FINAL!

Jag sov som en stock hela natten och vaknade utvilad och taggad till tusen. Timmarna innan sändning kunde man känna spänningarna i luften och folk började bli nervösa. Nu sjöngs det för fullt i alla loger och jag sprang som en tok emellan mina två bidrag för att stötta artisterna så mycket jag bara kunde. Till slut var stunden kommen. Precis innan vi gick i sändning spelade de Loreens Euphoria.

Att höra och se alla 5600 personer i publiken dansa och sjunga med gav mig den bästa kicken jag kunde få just då. Gåshud över hela kroppen. Nu kör vi! Mitt första bidrag att köra på var Mi Amore skriven av Thomas G:son och Henrik Sethsson. Allt satt perfekt och vi var överlyckliga efteråt. Andra låten var Hotel A skriven av Bobby Ljunggren, Marcos Ubeda och Kristian Lagerström. Vår artist Cecilie charmade nog varenda en som tittade och vi gjorde vår bästa gång någonsin. Vi var så nöjda. Sen väntade alla på resultatet. Spänningen var olidlig och när sista poängen delades ut slutade Hotel A på en fjärde plats och Mi Amore på en sjunde plats. Men det var inga bittra miner här inte. Vi var alla så glada över att få ha gjort detta tillsammans och upplevt så mycket under dessa dagar. Vi har skapat minnen för livet och även vänskap som kommer hålla för evigt. Jag är så sjukt tacksam över att få vara med om så mycket roliga och häftiga grejer som detta. Och kan ni tänka er, allt på grund av att jag gick ner till G:sons studio för tretton år sedan och frågade efter en liten låttext.

 

Hiss: Att musik kan göra en så lycklig.

Diss: Att jag till och med drömmer på danska nu.

 

  • JOHANNA BEIJBOM

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.