12 feb 2015 06:00

12 feb 2015 06:00

Ett bevis på maktens bräcklighet

Häromdagen visade han upp sig och det var verkligen som hämtat ifrån någon diktatur. Det var som om Gud, fadern själv, nedsteg till jorden för att visa sin närvaro och ge välsignelse till det förfärliga system som han själv skapat. Efter att inte ha synts på bild på över ett år uppmärksammades Fidel Castros framträdande och det framstod som något av en uppståndelse. Det säger det mesta om Kuba och behovet av förändring och förnyelse.

Han störtade Fulgencio Batista 1959 och grepp makten på Kuba. Han styrde sedan fram till 2008 innan han lämnade över makten till brodern Raúl. För de som inte redan visste framgick det av tv-programmet På Spåret som till min stora förtjusning hade besökt Kubas huvudstad Havanna i sitt program förra fredagen. Anledningen till min upphetsning kring valet av resmål är att jag bevistade landet och just Havanna sommaren 2013 vilket gav upphov till viss nostalgi hos mig.

Castros framträdande i förra veckan väckte uppmärksamhet eftersom det figurerat rykten kring den 88-årige ex-diktatorns död då han inte har varit synlig på bild på över ett år. Att en sjuklig och gammal mans eventuella hädanfärd spelar en roll på Kuba visar på ett mycket bräckligt politiskt system som en vacker dag kommer att gå under. Det är mycket symboliskt värde i hans framträdande. Fidel Castro är extraordinär, löd en rubrik i en kubansk tidning. Det är inte någon konstig formulering i en diktatur men mystiken tätnar och det blir närmast kremlologi kring vad som sker och händer på Kuba. Det visar på maktens bräcklighet.

Samtidigt inträffade något väldigt oväntat och mycket överraskande kort innan jul. Det var ett förlösande besked men kritiken lät givetvis inte vänta på sig. Jag tillhör dem som menar att orden som den amerikanske presidenten yttrade var välkomna: USA vill normalisera sina relationer med Kuba.

Det gäller att skilja på sak och person, på sak och verkan. Kommunism är och kommer alltid att vara ett vidrigt samhällssystem som är fullt jämförbart med andra besudlade totalitära ideologier från det förra seklet.

Vidare är Castros styre helt förkastligt och värt all kritik den överhuvudtaget kan få. Att tvinga människor till underkastelse inför maktspråk och döma dem till en betydligt sämre tillvaro än nödvändigt är lika förfärligt om det sker på en ö i Karibien som i Nordkorea, Kina eller Vitryssland. Det ska inte glorifieras utan snarare jämställas med andra satellitstater i det forna sovjetiska imperiet som till slut krackelerade.

Med detta sagt. Den amerikanska politiken mot Kuba har inte gett den önskade effekt som förväntats. Därav min uppskattning av ett nytt tänk från Barack Obama och hans administration. Att det förtyckta folket på Kuba får drägligare villkor är välkommet.

Men vi ska inte vara naiva. En förändring av handelsembargot som har gällt sedan 1961 förbättrar förvisso relationerna mellan länderna men att situationen för de mänskliga rättigheterna på Kuba skulle förbättras finns det inte mycket som pekar på.

Vi ska inte ha för stora förhoppningar. Kubanernas öde ligger i deras egna händer. Obama må vara en misslyckad president på många punkter men sjukvårdsreformen är något som han har lyckats med att få på plats. Om knappt två år går amerikanerna till val för att utse hans efterträdare. Obama går i alla fall också till historien som den president som bröt med en över 50 år gammal amerikansk doktrin gentemot Kuba.

Om det är något att vara stolt över får framtiden utvisa.

Han störtade Fulgencio Batista 1959 och grepp makten på Kuba. Han styrde sedan fram till 2008 innan han lämnade över makten till brodern Raúl. För de som inte redan visste framgick det av tv-programmet På Spåret som till min stora förtjusning hade besökt Kubas huvudstad Havanna i sitt program förra fredagen. Anledningen till min upphetsning kring valet av resmål är att jag bevistade landet och just Havanna sommaren 2013 vilket gav upphov till viss nostalgi hos mig.

Castros framträdande i förra veckan väckte uppmärksamhet eftersom det figurerat rykten kring den 88-årige ex-diktatorns död då han inte har varit synlig på bild på över ett år. Att en sjuklig och gammal mans eventuella hädanfärd spelar en roll på Kuba visar på ett mycket bräckligt politiskt system som en vacker dag kommer att gå under. Det är mycket symboliskt värde i hans framträdande. Fidel Castro är extraordinär, löd en rubrik i en kubansk tidning. Det är inte någon konstig formulering i en diktatur men mystiken tätnar och det blir närmast kremlologi kring vad som sker och händer på Kuba. Det visar på maktens bräcklighet.

Samtidigt inträffade något väldigt oväntat och mycket överraskande kort innan jul. Det var ett förlösande besked men kritiken lät givetvis inte vänta på sig. Jag tillhör dem som menar att orden som den amerikanske presidenten yttrade var välkomna: USA vill normalisera sina relationer med Kuba.

Det gäller att skilja på sak och person, på sak och verkan. Kommunism är och kommer alltid att vara ett vidrigt samhällssystem som är fullt jämförbart med andra besudlade totalitära ideologier från det förra seklet.

Vidare är Castros styre helt förkastligt och värt all kritik den överhuvudtaget kan få. Att tvinga människor till underkastelse inför maktspråk och döma dem till en betydligt sämre tillvaro än nödvändigt är lika förfärligt om det sker på en ö i Karibien som i Nordkorea, Kina eller Vitryssland. Det ska inte glorifieras utan snarare jämställas med andra satellitstater i det forna sovjetiska imperiet som till slut krackelerade.

Med detta sagt. Den amerikanska politiken mot Kuba har inte gett den önskade effekt som förväntats. Därav min uppskattning av ett nytt tänk från Barack Obama och hans administration. Att det förtyckta folket på Kuba får drägligare villkor är välkommet.

Men vi ska inte vara naiva. En förändring av handelsembargot som har gällt sedan 1961 förbättrar förvisso relationerna mellan länderna men att situationen för de mänskliga rättigheterna på Kuba skulle förbättras finns det inte mycket som pekar på.

Vi ska inte ha för stora förhoppningar. Kubanernas öde ligger i deras egna händer. Obama må vara en misslyckad president på många punkter men sjukvårdsreformen är något som han har lyckats med att få på plats. Om knappt två år går amerikanerna till val för att utse hans efterträdare. Obama går i alla fall också till historien som den president som bröt med en över 50 år gammal amerikansk doktrin gentemot Kuba.

Om det är något att vara stolt över får framtiden utvisa.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.