16 feb 2015 04:00

16 feb 2015 04:00

Jag vill inte räkna kalorier dagarna i ända

När januari blev februari bestämde jag mig för att inte äta godis på en månad.

Det verkade ju lite trendigt och inne. Jag fick till och med två kompisar att hänga med. Men nu är det så att om jag förbjuder mig själv att äta något, i det här fallet godis, så blir jag bara ännu mer sugen. Resultat? Jag äter mer godis än tidigare. Dålig idé alltså. Det höll en dag, sedan upphävde jag sockerförbudet.

Samma dag som jag fick den där geniala idén att inte äta socker så bestämde jag mig också för att hoppa på en månadslång utmaning. Att äta 1500 kalorier om dagen och träna en timme enligt en speciell metod. Det lät jättebra när jag anmälde mig. Till och med när jag fick kostprogrammet så lät det bra. Jag räknade kalorier och gjorde en matsedel och tänkte att det här ska nog gå jättebra. Jag stannade uppe tills klockan var över midnatt bara för att få se träningsprogrammet och kände mig fortfarande ganska pepp.

Men så kom ju den där dagen när jag skulle börja. Min första fråga till mig själv var:

– Varför valde du en lördag? Det var väl himla osmart?

Jag gav dock inte upp utan åt frukost enligt rätt modell och blev mätt. Sedan sket jag i träningsprogrammet och gav jag mig ut och åkte skidor i stället. Kom tillbaka vrålhungrig. Allt jag kunde tänka på var mat. Jag fick kvarg. Det var ju dags för mellanmål.

Sedan åkte jag och handlade så jag skulle kunna laga min yttepyttepyttelilla lunch. 70 gram kokt ris, vet du hur lite det är? Jättelite. Typ en matsked kändes det som. Jag gjorde ett mycket argt inlägg på Facebook:

– Jag är för bövelen inte gjord av porslin och helt utan muskler!

Det vill säga jag behövde mat. Mat och motion i en fin kombination är mer min melodi. Och något onyttigt ibland. Annars blir i alla fall jag galen. Jag kände att jag var på väg att bli det. Det var ju lördag och allt.

Så jag tog mer ris än jag fick. Jag kryddade med min favoritkrydda, fast jag inte fick för det är socker i den. Jag fick en massa recept på nyttigt godis utan socker av ivriga påhejare.

– Det är bara mentalt, sa en kompis som klarat av den där 30-dagarsutmaningen.

– Om det kurrar i magen är det inte mentalt, svarade jag.

Eftersom jag redan förstört allt genom att äta för mycket ris samt krydda med socker i så sket jag också i recepten på sockerfritt godis. I stället gick jag till affären och köpte mig två hekto lösgodis samt en läsk som jag hävde i mig likt Kommandoran i Emil i Lönneberga.

– Du klarade det en förmiddag, det är ju inte fy skam det, sa drottningen av pulvermos och korv när jag berättade detta.

Nej det är det sannerligen inte, tänkte jag. Livet är för kort för att sitta och räkna kalorier om man inte måste.

 

Citat

Om det kurrar i magen är det inte mentalt

 

Hiss

Att känna att våren är runt knuten. Nu är det inte långt kvar!

 

Diss

Att läsa slarvigt när man handlar. Det är då man kommer hem med nötchokladkvarg i stället för vanilj.

Det verkade ju lite trendigt och inne. Jag fick till och med två kompisar att hänga med. Men nu är det så att om jag förbjuder mig själv att äta något, i det här fallet godis, så blir jag bara ännu mer sugen. Resultat? Jag äter mer godis än tidigare. Dålig idé alltså. Det höll en dag, sedan upphävde jag sockerförbudet.

Samma dag som jag fick den där geniala idén att inte äta socker så bestämde jag mig också för att hoppa på en månadslång utmaning. Att äta 1500 kalorier om dagen och träna en timme enligt en speciell metod. Det lät jättebra när jag anmälde mig. Till och med när jag fick kostprogrammet så lät det bra. Jag räknade kalorier och gjorde en matsedel och tänkte att det här ska nog gå jättebra. Jag stannade uppe tills klockan var över midnatt bara för att få se träningsprogrammet och kände mig fortfarande ganska pepp.

Men så kom ju den där dagen när jag skulle börja. Min första fråga till mig själv var:

– Varför valde du en lördag? Det var väl himla osmart?

Jag gav dock inte upp utan åt frukost enligt rätt modell och blev mätt. Sedan sket jag i träningsprogrammet och gav jag mig ut och åkte skidor i stället. Kom tillbaka vrålhungrig. Allt jag kunde tänka på var mat. Jag fick kvarg. Det var ju dags för mellanmål.

Sedan åkte jag och handlade så jag skulle kunna laga min yttepyttepyttelilla lunch. 70 gram kokt ris, vet du hur lite det är? Jättelite. Typ en matsked kändes det som. Jag gjorde ett mycket argt inlägg på Facebook:

– Jag är för bövelen inte gjord av porslin och helt utan muskler!

Det vill säga jag behövde mat. Mat och motion i en fin kombination är mer min melodi. Och något onyttigt ibland. Annars blir i alla fall jag galen. Jag kände att jag var på väg att bli det. Det var ju lördag och allt.

Så jag tog mer ris än jag fick. Jag kryddade med min favoritkrydda, fast jag inte fick för det är socker i den. Jag fick en massa recept på nyttigt godis utan socker av ivriga påhejare.

– Det är bara mentalt, sa en kompis som klarat av den där 30-dagarsutmaningen.

– Om det kurrar i magen är det inte mentalt, svarade jag.

Eftersom jag redan förstört allt genom att äta för mycket ris samt krydda med socker i så sket jag också i recepten på sockerfritt godis. I stället gick jag till affären och köpte mig två hekto lösgodis samt en läsk som jag hävde i mig likt Kommandoran i Emil i Lönneberga.

– Du klarade det en förmiddag, det är ju inte fy skam det, sa drottningen av pulvermos och korv när jag berättade detta.

Nej det är det sannerligen inte, tänkte jag. Livet är för kort för att sitta och räkna kalorier om man inte måste.

 

Citat

Om det kurrar i magen är det inte mentalt

 

Hiss

Att känna att våren är runt knuten. Nu är det inte långt kvar!

 

Diss

Att läsa slarvigt när man handlar. Det är då man kommer hem med nötchokladkvarg i stället för vanilj.

  • PETRA LUNDGREN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.