19 feb 2015 06:00

19 feb 2015 06:00

När inget längre är sig likt

Ännu en torsdag är här och det brukar alltför ofta heta att ingenting har hänt. Allt är som det alltid har varit, i alla fall vill vi gärna intala oss det, men allt är inte sig likt. Lika svårt och fruktansvärt men ändå helt omöjligt att förbigå i dessa dagar när vi egentligen ska blicka framåt och snart går mot härliga vårtider är helgens händelser i Danmark. Det avskyvärda terrordådet i Köpenhamn väcker ilska.

Att vi lever i en farligare värld får vi höra allt oftare och för den som av en händelse inte tar orden på allvar är det bara att själv titta runt omkring oss. Det nya året hann knappt börja innan Paris och Frankrike drabbades av ett terrordåd och nu senast var det Köpenhamn och Danmark som utsattes.

Det är en attack mot det fria ordet och dessutom ett antisemitiskt dåd och inför det känner vi alla avsky. Dessa fruktansvärda terrorattentat skakar om oss alla och våra samhällen i grunden men det starka demokratiska samhället med sin öppenhet och tolerans får aldrig ge vika inför våldet. Lika vackert och hoppingivande var därför måndagens minneshögtid i Köpenhamn som samlade tusentals människor.

Nu talas det om ökad säkerhet och därmed blir det tal om mer övervakning och kontroll. Det är och förblir alltid en svår balansakt. Helt klart är att det krävs mer samverkan mellan länder och säkerhetstjänster. Det behövs också en enad front mot detta meningslösa våld. Det blir än mer viktigt i en tid där motsättningarna mellan olika grupper är hårdare än tidigare och där polariseringen bara tenderar att öka i styrka.

Parallellt med detta pågår också ett krig i Europas mitt när Ryssland kränker Ukrainas suveränitet genom ockupationen av Krim och destabiliseringsförsöken i östra delarna av landet. Därmed negligerar de fredsordningen på vår kontinent.

Det finns stunder i historien när vi har tagit saker och ting för givet och som fått katastrofala konsekvenser. Det har vi sett åtskilliga exempel på. Jag tänker framför allt på den brittiske premiärministern Neville Chamberlains ord ”Fred i vår tid” när han viftandes med pappret som skulle garantera freden i Europa 1938. I dag vet vi hur det gick och det skulle dröja nästan ett halvt sekel innan Europa enades och återuppstod som den kontinent vi känner idag. Det får aldrig ske igen.

Då var det Nazityskland som skulle stoppas och göras nöjd i München. Idag är det Vladimir Putins Ryssland som måste stoppas och inte får göras nöjd.

I förra veckan träffades de båda ledarna, den ryske presidenten Vladimir Putin och hans Ukrainska dito Petro Porosjenko, i den vittryska huvudstaden Minsk tillsammans med Frankrikes president François Hollande och Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att försöka förhandla fram en vapenvila.

Fredssamtalen i Minsk till trots kom det rapporter om att striderna fortsätter i östra Ukraina. Efter det andra världskriget kom Europa överens om att inte med vapenmakt ändra gränserna men principerna för denna fredsordning bryts och utmanas nu av Putin. Att det inte går att lita på Putin har visat sig flera gånger. EU och länderna i väst måste tillsammans stå upp för Ukraina och visa enad front mot Ryssland.

Allting förblir inte som det alltid har varit. Det öppna samhället ställs och kommer att ställas inför nya påfrestningar och Europas sammanhållning sätts på prov när den utsätts för splittringsförsök av ett repressivt och revisionistiskt Ryssland.

Att vi lever i en farligare värld får vi höra allt oftare och för den som av en händelse inte tar orden på allvar är det bara att själv titta runt omkring oss. Det nya året hann knappt börja innan Paris och Frankrike drabbades av ett terrordåd och nu senast var det Köpenhamn och Danmark som utsattes.

Det är en attack mot det fria ordet och dessutom ett antisemitiskt dåd och inför det känner vi alla avsky. Dessa fruktansvärda terrorattentat skakar om oss alla och våra samhällen i grunden men det starka demokratiska samhället med sin öppenhet och tolerans får aldrig ge vika inför våldet. Lika vackert och hoppingivande var därför måndagens minneshögtid i Köpenhamn som samlade tusentals människor.

Nu talas det om ökad säkerhet och därmed blir det tal om mer övervakning och kontroll. Det är och förblir alltid en svår balansakt. Helt klart är att det krävs mer samverkan mellan länder och säkerhetstjänster. Det behövs också en enad front mot detta meningslösa våld. Det blir än mer viktigt i en tid där motsättningarna mellan olika grupper är hårdare än tidigare och där polariseringen bara tenderar att öka i styrka.

Parallellt med detta pågår också ett krig i Europas mitt när Ryssland kränker Ukrainas suveränitet genom ockupationen av Krim och destabiliseringsförsöken i östra delarna av landet. Därmed negligerar de fredsordningen på vår kontinent.

Det finns stunder i historien när vi har tagit saker och ting för givet och som fått katastrofala konsekvenser. Det har vi sett åtskilliga exempel på. Jag tänker framför allt på den brittiske premiärministern Neville Chamberlains ord ”Fred i vår tid” när han viftandes med pappret som skulle garantera freden i Europa 1938. I dag vet vi hur det gick och det skulle dröja nästan ett halvt sekel innan Europa enades och återuppstod som den kontinent vi känner idag. Det får aldrig ske igen.

Då var det Nazityskland som skulle stoppas och göras nöjd i München. Idag är det Vladimir Putins Ryssland som måste stoppas och inte får göras nöjd.

I förra veckan träffades de båda ledarna, den ryske presidenten Vladimir Putin och hans Ukrainska dito Petro Porosjenko, i den vittryska huvudstaden Minsk tillsammans med Frankrikes president François Hollande och Tysklands förbundskansler Angela Merkel för att försöka förhandla fram en vapenvila.

Fredssamtalen i Minsk till trots kom det rapporter om att striderna fortsätter i östra Ukraina. Efter det andra världskriget kom Europa överens om att inte med vapenmakt ändra gränserna men principerna för denna fredsordning bryts och utmanas nu av Putin. Att det inte går att lita på Putin har visat sig flera gånger. EU och länderna i väst måste tillsammans stå upp för Ukraina och visa enad front mot Ryssland.

Allting förblir inte som det alltid har varit. Det öppna samhället ställs och kommer att ställas inför nya påfrestningar och Europas sammanhållning sätts på prov när den utsätts för splittringsförsök av ett repressivt och revisionistiskt Ryssland.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.