20 feb 2015 04:00

20 feb 2015 04:00

Tidaholm - ett bra ställe!

FLEMMING MOURITSEN

Min fästmö tycker om att sticka och därför tycker jag numera ännu mer om Tidaholm. Låter det förvirrande? Läs vidare ändå, för där finns en viss logik.

I lördags sade fästmön:

-Vill du följa med till Madam Lutuss och köpa garn till tröjan jag skall sticka?

Min omedelbara reaktion var att sticka själv då jag klassar sådana utflykter i samma nöjeskategori som att få in en stackmyra i kalsongerna där den kryper runt och bits på otrevliga ställen. (ja, det har hänt mig, varvid min medkännande fästmö höll på att skratta ihjäl sig)

Men då frågan ställdes på alla hjärtans dag gick jag omedelbar med på det. Ja inte nog med det, jag lyckades nog låta entusiastisk också. Så vi bestämde att vi skulle göra en utflykt till Madängsholm följande dag. Det vill säga i söndags.

Väl framme vid det faktiskt tämligen fascinerande spinneriet med alla sina gamla kugghjulsförsedda maskiner slog det mig att jag hade vanvårdat min bil precis lika mycket som vanligt. Jag hade alltså inte kollat oljan på min gamla Volvo 850 på månader. Så för säkerhets skull bad jag om en bit hushållspapper och kunde strax konstatera att det inte fanns olja på oljestickan, bara lite grått skum på änden. Aj då!

Det var så torrt att jag inte vågade åka hela vägen tillbaka till Skövde utan att fylla på en skvätt olja, så när fästmön handlat färdigt tog vi svängen genom Tidaholm för att hitta en öppen bensinstation. På en söndag. Vid tretiden. Jag vet inte om det finns någon sådan facilitet i Tidaholm, men vi hittade hur som helst ingen.

Bredvid en automatstation på vägen ut ur byn fick jag däremot syn på en verkstad där det lyste i fönstren och tyckte det var värt en chansning. Jag stannade, klev på och frågade en ung mekaniker där om jag fick störa. Det fick jag så jag berättade om mitt bekymmer och han ställde genast upp på att hjälpa mig. En gammal plastflaska för olja letades upp och fylldes på från en stor tunna. Han till och med sprutade på fettlösningsmedel och torkade av den för att jag inte skulle smutsa ner mina fingrar.

När jag frågade hur mycket han skulle ha för oljan viftade han bara bort det och sa att det bara var en glädje att kunna hjälpa till. Jag tackade och gick ut och hällde oljan i gapet på motorn som svalde, rapade och sedan spann som en katt hela vägen tillbaka till Skövde.

I somras cyklade fästmön och jag runt i Tidaholm en dag och upptäckte att den lilla orten hade mer att bjuda på än vi hade trott. Vi skövdebor underskattar den byn å det grövsta. Nu har jag dessutom upptäckt att folket där ställer upp när man är i nöd, så Tidaholm... bra ställe!

Hiss: Känslan av att ha en spinnande katt i knät.

Diss: Vinden. Vi blåser ju bort om det fortsätter.

Min fästmö tycker om att sticka och därför tycker jag numera ännu mer om Tidaholm. Låter det förvirrande? Läs vidare ändå, för där finns en viss logik.

I lördags sade fästmön:

-Vill du följa med till Madam Lutuss och köpa garn till tröjan jag skall sticka?

Min omedelbara reaktion var att sticka själv då jag klassar sådana utflykter i samma nöjeskategori som att få in en stackmyra i kalsongerna där den kryper runt och bits på otrevliga ställen. (ja, det har hänt mig, varvid min medkännande fästmö höll på att skratta ihjäl sig)

Men då frågan ställdes på alla hjärtans dag gick jag omedelbar med på det. Ja inte nog med det, jag lyckades nog låta entusiastisk också. Så vi bestämde att vi skulle göra en utflykt till Madängsholm följande dag. Det vill säga i söndags.

Väl framme vid det faktiskt tämligen fascinerande spinneriet med alla sina gamla kugghjulsförsedda maskiner slog det mig att jag hade vanvårdat min bil precis lika mycket som vanligt. Jag hade alltså inte kollat oljan på min gamla Volvo 850 på månader. Så för säkerhets skull bad jag om en bit hushållspapper och kunde strax konstatera att det inte fanns olja på oljestickan, bara lite grått skum på änden. Aj då!

Det var så torrt att jag inte vågade åka hela vägen tillbaka till Skövde utan att fylla på en skvätt olja, så när fästmön handlat färdigt tog vi svängen genom Tidaholm för att hitta en öppen bensinstation. På en söndag. Vid tretiden. Jag vet inte om det finns någon sådan facilitet i Tidaholm, men vi hittade hur som helst ingen.

Bredvid en automatstation på vägen ut ur byn fick jag däremot syn på en verkstad där det lyste i fönstren och tyckte det var värt en chansning. Jag stannade, klev på och frågade en ung mekaniker där om jag fick störa. Det fick jag så jag berättade om mitt bekymmer och han ställde genast upp på att hjälpa mig. En gammal plastflaska för olja letades upp och fylldes på från en stor tunna. Han till och med sprutade på fettlösningsmedel och torkade av den för att jag inte skulle smutsa ner mina fingrar.

När jag frågade hur mycket han skulle ha för oljan viftade han bara bort det och sa att det bara var en glädje att kunna hjälpa till. Jag tackade och gick ut och hällde oljan i gapet på motorn som svalde, rapade och sedan spann som en katt hela vägen tillbaka till Skövde.

I somras cyklade fästmön och jag runt i Tidaholm en dag och upptäckte att den lilla orten hade mer att bjuda på än vi hade trott. Vi skövdebor underskattar den byn å det grövsta. Nu har jag dessutom upptäckt att folket där ställer upp när man är i nöd, så Tidaholm... bra ställe!

Hiss: Känslan av att ha en spinnande katt i knät.

Diss: Vinden. Vi blåser ju bort om det fortsätter.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.