21 feb 2015 06:00

21 feb 2015 06:00

Blott en dag, ett ögonblick i sänder

Jag har precis haft lönesamtal med min chef och funderar på vad jag egentligen gjort de senaste tio åren. Producerat en massa, två barn inte minst, och tio år går ändå ganska fort. Jag tycker om att fundera över det här med tid. Arbetsmässigt hinner det hända en del på kort tid, men ju längre jag arbetat tycker jag att åren flyter i varandra. Och knappt kommer julgardinerna upp förrän det är dags att ta fram vårgardinerna. Är jag inne i en typisk fas för strax blivande 40-åringar, kanske?

På morgonen räknas varje minut på guldvåg. Så mycket som ska hinnas på en timma, och ändå förhandlar jag med mig själv varje gång mobilväckningen ringer. Fem minuters extra slummer medan världen vaknar till liv, det är livskvalitet! Men samma fem minuter känns på gymmet ibland som femtio minuter, så olika det kan vara.

Inom teologin har vi (minst) två begrepp för tid. Det ena är kronos. Det är den kronologiska tiden, tiden som pågår mellan två givna tidpunkter. Den är mätbar och går att räkna. Den är egentligen objektiv – fem minuter är fem minuter, oavsett vad vi gör på den tiden. Kronos-tiden är intressant för att få världslogistiken att flyta – även om jag blev förvånad när SJ nyligen berättade att ett tåg faktiskt kan avgå före utsatt tid.

Men om kronos-tid handlar om kvantitet, så är det kairos-tiden som ger innehåll och mening. Det handlar om att något sker i rätt tid, med tajming, med närvaro och fördjupning.

Alla dessa dagar som kom och gick, skriver författaren Stig Johansson, inte visste jag att det var livet. Ibland ser livet ut som femtio nyanser av grått, men i det gråa och kanske långtråkiga kan plötsligt en sekvens av färg dyka upp. Jag tror det är med tid som med en vintervilande rabatt. I rätt tid, när förutsättningarna är optimala, dyker ur den gråa kalla jorden en gul eller violett krokus upp och sätter färg på hela tillvaron.

Vad det är som ger ditt liv och din tid kvalitet, det vet bara du. Ändå styrs vi av trender och kulturella överenskommelser som ibland är till hjälp men som ibland blir till en tvångströja.

Tiden går. 24 timmar varje dygn, ett stort antal minutrar som fylls och blir fyllda av livets vardagligheter, allvarligheter och glädjeämnen. Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Hiss: Goda tider!

Diss: Tidsandan...oroar!

Jag har precis haft lönesamtal med min chef och funderar på vad jag egentligen gjort de senaste tio åren. Producerat en massa, två barn inte minst, och tio år går ändå ganska fort. Jag tycker om att fundera över det här med tid. Arbetsmässigt hinner det hända en del på kort tid, men ju längre jag arbetat tycker jag att åren flyter i varandra. Och knappt kommer julgardinerna upp förrän det är dags att ta fram vårgardinerna. Är jag inne i en typisk fas för strax blivande 40-åringar, kanske?

På morgonen räknas varje minut på guldvåg. Så mycket som ska hinnas på en timma, och ändå förhandlar jag med mig själv varje gång mobilväckningen ringer. Fem minuters extra slummer medan världen vaknar till liv, det är livskvalitet! Men samma fem minuter känns på gymmet ibland som femtio minuter, så olika det kan vara.

Inom teologin har vi (minst) två begrepp för tid. Det ena är kronos. Det är den kronologiska tiden, tiden som pågår mellan två givna tidpunkter. Den är mätbar och går att räkna. Den är egentligen objektiv – fem minuter är fem minuter, oavsett vad vi gör på den tiden. Kronos-tiden är intressant för att få världslogistiken att flyta – även om jag blev förvånad när SJ nyligen berättade att ett tåg faktiskt kan avgå före utsatt tid.

Men om kronos-tid handlar om kvantitet, så är det kairos-tiden som ger innehåll och mening. Det handlar om att något sker i rätt tid, med tajming, med närvaro och fördjupning.

Alla dessa dagar som kom och gick, skriver författaren Stig Johansson, inte visste jag att det var livet. Ibland ser livet ut som femtio nyanser av grått, men i det gråa och kanske långtråkiga kan plötsligt en sekvens av färg dyka upp. Jag tror det är med tid som med en vintervilande rabatt. I rätt tid, när förutsättningarna är optimala, dyker ur den gråa kalla jorden en gul eller violett krokus upp och sätter färg på hela tillvaron.

Vad det är som ger ditt liv och din tid kvalitet, det vet bara du. Ändå styrs vi av trender och kulturella överenskommelser som ibland är till hjälp men som ibland blir till en tvångströja.

Tiden går. 24 timmar varje dygn, ett stort antal minutrar som fylls och blir fyllda av livets vardagligheter, allvarligheter och glädjeämnen. Blott en dag, ett ögonblick i sänder...

Hiss: Goda tider!

Diss: Tidsandan...oroar!

  • Karin Långström Vinge

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.