24 feb 2015 05:00

24 feb 2015 05:00

Den fjärde ryttaren förbereder sig för attacken

Lyssnade på ett föredrag om bakterier som blivit resistenta mot antibiotika.

Den skicklige föreläsaren (forskaren Erik Gustafsson) avslutade med en liknelse mellan konsekvenserna av vår omåttliga konsumtion av antibiotika och Apokalypsens fyra ryttare.

Vilka bilder det skapade. Gång på gång har jag sett fyra hästar komma stormande. Ryttarna, som beskrivs i bibelns uppenbarelsebok (sjätte kapitlet) har olika färger; vit, röd, svart och gulblek/grön. Den vite ryttaren var segraren, den röde var kriget som tog freden från jorden så att människorna skulle slakta varandra, den svarte var svälten och den gulbleke/gröne var döden.

Ödesmättat värre.

De fyra ryttarna har inspirerat åtskilliga författare och musikmakare genom åren.

Forskare Gustafsson gav den fjärde ryttaren en ny innebörd under sin föreläsning. I bland har ryttaren, felaktigt enligt många, framställts som pesten som ska komma och ta hand om människorna. Gustafsson menar att den fjärde ryttaren är hotet om att det inte ska finnas något bot mot infektionssjukdomar. Att, i en nattsvart framtid, bakterierna blivit resistenta mot antibiotika och att en farsot kommer att sopa bort mänskligheten.

Den drastiska och dramatiska framtidsbilden fick säkert många av oss som lyssnade på föredraget att tänka till. Vi var säkert många som googlade på de fyra ryttarna och insåg vad Gustafsson menade.

Tänk om det blir så? Tänk om det kommer en farsot som inte går att bota? Svininfluensan målades upp som ett hot för några år sedan, men utbrottet blev inte lika kraftigt som det samhället förberedde sig på. I stället fick många myndigheter och institutioner kritik för att de blåst upp farhågorna.

Vad händer nästa gång en farsot är på gång?

Kan vi ta den på allvar, eller rycker vi bara på axlarna och konstaterar att det blir nog inte så farligt?

I väntan på det får samhället – vi har alla ett ansvar – försöka göra allt för att få ned antibiotikaanvändandet. Gustafsson tror att det redan gått för långt. Att vi i Sverige fått ned förskrivningen med 40 procent spelar kanske ingen roll när preparaten formligen vräks ut i Indien, Kina och USA? Dessutom tas bara en del av det vi stoppar i oss upp av kroppen. Resten åker ut i avloppet och finns sedan i kretsloppet. Användningen av antibiotika i djurproduktionen ökar inte framtidstron.

Frågan är inte om, utan när, den fjärde ryttaren kommer.

 

 

Hiss: Vad Petter Northug sysslar med utanför spåren kan diskuteras, men vilken skidåkare det är.

Diss: Den nya svenska thrillerserien Jordskott är bara för mycket. För mig i alla fall.

 

 

Den skicklige föreläsaren (forskaren Erik Gustafsson) avslutade med en liknelse mellan konsekvenserna av vår omåttliga konsumtion av antibiotika och Apokalypsens fyra ryttare.

Vilka bilder det skapade. Gång på gång har jag sett fyra hästar komma stormande. Ryttarna, som beskrivs i bibelns uppenbarelsebok (sjätte kapitlet) har olika färger; vit, röd, svart och gulblek/grön. Den vite ryttaren var segraren, den röde var kriget som tog freden från jorden så att människorna skulle slakta varandra, den svarte var svälten och den gulbleke/gröne var döden.

Ödesmättat värre.

De fyra ryttarna har inspirerat åtskilliga författare och musikmakare genom åren.

Forskare Gustafsson gav den fjärde ryttaren en ny innebörd under sin föreläsning. I bland har ryttaren, felaktigt enligt många, framställts som pesten som ska komma och ta hand om människorna. Gustafsson menar att den fjärde ryttaren är hotet om att det inte ska finnas något bot mot infektionssjukdomar. Att, i en nattsvart framtid, bakterierna blivit resistenta mot antibiotika och att en farsot kommer att sopa bort mänskligheten.

Den drastiska och dramatiska framtidsbilden fick säkert många av oss som lyssnade på föredraget att tänka till. Vi var säkert många som googlade på de fyra ryttarna och insåg vad Gustafsson menade.

Tänk om det blir så? Tänk om det kommer en farsot som inte går att bota? Svininfluensan målades upp som ett hot för några år sedan, men utbrottet blev inte lika kraftigt som det samhället förberedde sig på. I stället fick många myndigheter och institutioner kritik för att de blåst upp farhågorna.

Vad händer nästa gång en farsot är på gång?

Kan vi ta den på allvar, eller rycker vi bara på axlarna och konstaterar att det blir nog inte så farligt?

I väntan på det får samhället – vi har alla ett ansvar – försöka göra allt för att få ned antibiotikaanvändandet. Gustafsson tror att det redan gått för långt. Att vi i Sverige fått ned förskrivningen med 40 procent spelar kanske ingen roll när preparaten formligen vräks ut i Indien, Kina och USA? Dessutom tas bara en del av det vi stoppar i oss upp av kroppen. Resten åker ut i avloppet och finns sedan i kretsloppet. Användningen av antibiotika i djurproduktionen ökar inte framtidstron.

Frågan är inte om, utan när, den fjärde ryttaren kommer.

 

 

Hiss: Vad Petter Northug sysslar med utanför spåren kan diskuteras, men vilken skidåkare det är.

Diss: Den nya svenska thrillerserien Jordskott är bara för mycket. För mig i alla fall.

 

 

  • Alf Ehn

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.