09 mar 2015 04:00

09 mar 2015 04:00

Tips gav både spärr och strike

PETRA LUNDGREN

Segerviss fattade jag klotet, tog några morska steg, släppte i väg det och tänkte att jag skulle slå ner alla käglor. Så blev det inte alls. Efter ett tag hade klotet rullat ner i rännan. Så fortsatte det. Klot antingen till vänster eller till höger i rännan. Ibland fick jag ner någon kägla som stod längst ut på kanten.

Det gick inte alls så bra som jag trott att bowla. Jag slog inte alls bara strike. Jag fick knappt ens någon spärr. Och brorsans tjej som enligt egen utsago lyckas bra i bowling vart femte år, hade just sitt femte år den här dagen. Till och med hennes femårige son var vassare än mig. Och brorsan slog ner käglor så att de for i sär så där som de egentligen bara kan göra på tecknad film.

Behöver jag säga mer än att jag kom sist. Fick ihop ynka 110 poäng på typ två och en halv serie. Efter detta historiska nederlag beslöt jag mig för att bowla med pappa. Han kan bowla. Vinner sju av åtta matcher varje gång han tävlar. Ungefär. Har eget klot och egna skor. Rätt seriöst. Och torkar av klotet med handduk mellan varven för att få bort olja. Tyder på att man kan en hel del tycker jag.

Till viss del skyller jag bowlingsmatchen som gick dåligt på att jag inte hittade ett klot som passade. Det var antingen för lätt eller för tungt.

– Vad tror du jag ska ha för klot? frågade jag killen i kassan i bowlinghallen.

Han synade mina händer och sa:

– Tio. Elva.

Det visade sig stämma. Med hjälp av pappa hittade jag ett ”tio”-klot som passade mina fingrar bra. Spelet kunde börja. Fyra serier stod framför oss. Banan var nyoljad. Tur vi hade handduk.

Det började väl inte direkt bra, det ska jag erkänna. Men sedan fick jag lite tips och lyckades riktigt bra. Jag fick både strike och spärr. Totalt sett så vann min pappa (även om det tydligen gick dåligt för honom just den här dagen) men stundtals ledde jag faktiskt. Speciellt i sista serien. Men jag är ändå glad över mina 412 poäng.

Sedan försökte jag skrämma upp brorsans tjej och skrev på Facebook:

– Nu vet jag hur man bowlar. Inte för att det funkar hela tiden, men ändå.

– Tjuvtränar du? frågade hon.

– Japp, sa jag.

– Ha ha ha, svarade hon då.

– Känner du skräck nu? undrade jag.

– Näe, inte det minsta, sa hon.

– Tsss! svarade jag då och tänkte att det får hon nog äta upp nästa gång vi spelar om hon nu inte lyckas bra vart fjärde eller sjätte år också.

Hiss

Våren. Behöver jag säga mer?

Diss

När mellanmålen gör en utflykt i väskan.

Segerviss fattade jag klotet, tog några morska steg, släppte i väg det och tänkte att jag skulle slå ner alla käglor. Så blev det inte alls. Efter ett tag hade klotet rullat ner i rännan. Så fortsatte det. Klot antingen till vänster eller till höger i rännan. Ibland fick jag ner någon kägla som stod längst ut på kanten.

Det gick inte alls så bra som jag trott att bowla. Jag slog inte alls bara strike. Jag fick knappt ens någon spärr. Och brorsans tjej som enligt egen utsago lyckas bra i bowling vart femte år, hade just sitt femte år den här dagen. Till och med hennes femårige son var vassare än mig. Och brorsan slog ner käglor så att de for i sär så där som de egentligen bara kan göra på tecknad film.

Behöver jag säga mer än att jag kom sist. Fick ihop ynka 110 poäng på typ två och en halv serie. Efter detta historiska nederlag beslöt jag mig för att bowla med pappa. Han kan bowla. Vinner sju av åtta matcher varje gång han tävlar. Ungefär. Har eget klot och egna skor. Rätt seriöst. Och torkar av klotet med handduk mellan varven för att få bort olja. Tyder på att man kan en hel del tycker jag.

Till viss del skyller jag bowlingsmatchen som gick dåligt på att jag inte hittade ett klot som passade. Det var antingen för lätt eller för tungt.

– Vad tror du jag ska ha för klot? frågade jag killen i kassan i bowlinghallen.

Han synade mina händer och sa:

– Tio. Elva.

Det visade sig stämma. Med hjälp av pappa hittade jag ett ”tio”-klot som passade mina fingrar bra. Spelet kunde börja. Fyra serier stod framför oss. Banan var nyoljad. Tur vi hade handduk.

Det började väl inte direkt bra, det ska jag erkänna. Men sedan fick jag lite tips och lyckades riktigt bra. Jag fick både strike och spärr. Totalt sett så vann min pappa (även om det tydligen gick dåligt för honom just den här dagen) men stundtals ledde jag faktiskt. Speciellt i sista serien. Men jag är ändå glad över mina 412 poäng.

Sedan försökte jag skrämma upp brorsans tjej och skrev på Facebook:

– Nu vet jag hur man bowlar. Inte för att det funkar hela tiden, men ändå.

– Tjuvtränar du? frågade hon.

– Japp, sa jag.

– Ha ha ha, svarade hon då.

– Känner du skräck nu? undrade jag.

– Näe, inte det minsta, sa hon.

– Tsss! svarade jag då och tänkte att det får hon nog äta upp nästa gång vi spelar om hon nu inte lyckas bra vart fjärde eller sjätte år också.

Hiss

Våren. Behöver jag säga mer?

Diss

När mellanmålen gör en utflykt i väskan.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.