11 mar 2015 04:00

11 mar 2015 04:00

Min mormor har blivit en ängel

Var inte rädd, jag går bredvid dig, kom ta min hand, jag håller i dig. Här i min famn kan du våga tro, sänk dina murar jag ger dig ro. För att jag älskar dig så som du är och jag vill ge dig allting jag har.

Så låt mig få bära dig när du är svag för du betyder allting för mig. Med ögonen fulla av tårar sjöng jag Kärleksvisan för min lilla mormor samtidigt som jag höll hennes hand i min. Jag visste då att detta blir det sista jag sjunger för henne. När min mormor var drygt sextio år fick hon diagnosen Alzheimers sjukdom. Den började sakta men säkert ta hennes minne ifrån henne. Och den tog även vår fina mormor och mamma ifrån oss.

För många år sedan hade vi en hund som hette Fanny, en guldfärgad Tollare och hon blev mormors lilla älskling. Eftersom både hon och morfar var pensionärer så passade de jättegärna Fanny på dagarna när mamma och pappa jobbade och vi gick i skolan. Mormor älskade att vara ute och gå långa promenader tillsammans med sin fyrbenta vän.

Men efter ett tag blev sträckorna allt kortare. Vi förstod då att det var för att mormor inte riktigt vågade sig iväg då hon var rädd för att inte hitta hem. Vår kloka lilla Fanny kände också på sig att något inte stod rätt till och vägrade till slut gå längre än runt huset även om mormor försökte gå en annan väg så var det totalt stopp från Fannys sida.

Djur är fantastiska. Åren gick och sjukdomen hade nu tagit det mesta av mormors minne, tal och personlighet. Mormor fick flytta till avdelningen Kullen på Hentorps äldreboende. Även fast hon nästan inget sa så var hon alltid glad och hon kunde verkligen det där med att le med hela ansiktet så ögonen glittrade. Men var det något som inte passade så bet hon ifrån. Så humör hade hon. Mormor har alltid har haft världens största hjärta, och familjen var hennes allt. Hon uppfostrade tre barn och tog väl hand om sin man och vi barnbarn blev hennes guldklimpar. Mormor var en trygg kvinna som ville alla väl.

Hon var värd den bästa vården hon kunde få och det fick hon verkligen av personalen på Kullen. De sista tre dagarna som vi satt vid hennes säng och vakade var tjejerna på avdelningen helt fantastiska. De såg till att hon inte var ensam en sekund och en av dagarna när vi kom så låg en av dem bredvid mormor i sängen och höll om henne då hon hade varit orolig. Det värmer så otroligt mycket att veta hur bra hon har haft det och att hon även fått kärlek av personalen.

Jag vet att jag talar för hela familjen när jag säger att vi är så oerhört tacksamma och glada för allt ni gjort för vår lilla mormor och mamma. Ett extra stort tack till Cecilia, Sofia och Madeleine som var med oss in i det sista.

Förra veckan uteblev min krönika. Tackar min kollega Flemming som snabbt kunde rycka in med en av sina texter. Den 2 mars 2015 tog min mormor sitt sista andetag.

Hon somnade in med solens strålar som pressade sig in genom fönstret. Älskade lilla mormor, du kommer alltid finnas i våra hjärtan och vi vet att även fast vi inte ser dig längre så är du ändå här. Tack för allt du givit och för dem vi har blivit. Himlen har nu fått ännu en vacker och älskad ängel att ta hand om.

Älskar dig mormor, idag, imorgon och för alltid.

 

Hiss: Att solen sken när du lämnade mig

 

Diss: Att förlora någon man älskar

Så låt mig få bära dig när du är svag för du betyder allting för mig. Med ögonen fulla av tårar sjöng jag Kärleksvisan för min lilla mormor samtidigt som jag höll hennes hand i min. Jag visste då att detta blir det sista jag sjunger för henne. När min mormor var drygt sextio år fick hon diagnosen Alzheimers sjukdom. Den började sakta men säkert ta hennes minne ifrån henne. Och den tog även vår fina mormor och mamma ifrån oss.

För många år sedan hade vi en hund som hette Fanny, en guldfärgad Tollare och hon blev mormors lilla älskling. Eftersom både hon och morfar var pensionärer så passade de jättegärna Fanny på dagarna när mamma och pappa jobbade och vi gick i skolan. Mormor älskade att vara ute och gå långa promenader tillsammans med sin fyrbenta vän.

Men efter ett tag blev sträckorna allt kortare. Vi förstod då att det var för att mormor inte riktigt vågade sig iväg då hon var rädd för att inte hitta hem. Vår kloka lilla Fanny kände också på sig att något inte stod rätt till och vägrade till slut gå längre än runt huset även om mormor försökte gå en annan väg så var det totalt stopp från Fannys sida.

Djur är fantastiska. Åren gick och sjukdomen hade nu tagit det mesta av mormors minne, tal och personlighet. Mormor fick flytta till avdelningen Kullen på Hentorps äldreboende. Även fast hon nästan inget sa så var hon alltid glad och hon kunde verkligen det där med att le med hela ansiktet så ögonen glittrade. Men var det något som inte passade så bet hon ifrån. Så humör hade hon. Mormor har alltid har haft världens största hjärta, och familjen var hennes allt. Hon uppfostrade tre barn och tog väl hand om sin man och vi barnbarn blev hennes guldklimpar. Mormor var en trygg kvinna som ville alla väl.

Hon var värd den bästa vården hon kunde få och det fick hon verkligen av personalen på Kullen. De sista tre dagarna som vi satt vid hennes säng och vakade var tjejerna på avdelningen helt fantastiska. De såg till att hon inte var ensam en sekund och en av dagarna när vi kom så låg en av dem bredvid mormor i sängen och höll om henne då hon hade varit orolig. Det värmer så otroligt mycket att veta hur bra hon har haft det och att hon även fått kärlek av personalen.

Jag vet att jag talar för hela familjen när jag säger att vi är så oerhört tacksamma och glada för allt ni gjort för vår lilla mormor och mamma. Ett extra stort tack till Cecilia, Sofia och Madeleine som var med oss in i det sista.

Förra veckan uteblev min krönika. Tackar min kollega Flemming som snabbt kunde rycka in med en av sina texter. Den 2 mars 2015 tog min mormor sitt sista andetag.

Hon somnade in med solens strålar som pressade sig in genom fönstret. Älskade lilla mormor, du kommer alltid finnas i våra hjärtan och vi vet att även fast vi inte ser dig längre så är du ändå här. Tack för allt du givit och för dem vi har blivit. Himlen har nu fått ännu en vacker och älskad ängel att ta hand om.

Älskar dig mormor, idag, imorgon och för alltid.

 

Hiss: Att solen sken när du lämnade mig

 

Diss: Att förlora någon man älskar

  • Johanna Beijbom

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.