12 mar 2015 06:00

12 mar 2015 06:00

Dilemmat med retoriken och verkligheten

Det är de mest kaxiga uttrycken som man får äta upp, brukar det heta. Samma resonemang kan appliceras på användandet av stora ord och en svulstig retorik. Det skapar stora förväntningar på de som gör utfästelserna men även hos dem som vill se dessa realiseras. Verkligheten tenderar dock att vara komplext, ty ibland gör det inget om man sänker tonläget en aning.

Att ha regeringsmakten är en sak, att sitta i opposition är en annan. Att säga saker före ett val men att förverkliga dessa är också två helt olika saker. Inte sällan blir sedan den segrande parten fånge hos verkligheten.

Det blev regeringsskifte förra året. Svenska folket ville ha en förändring och kastade ut den sittande regeringen. Även om det var en valrörelse med betydande skillnader mellan partierna beträffande inriktningen på politiken var de reella skillnaderna inte avgrundsdjupa. Samtidigt var det ekonomiska utrymmet litet och möjligheten till stora vallöften därmed ytterst begränsat. Det hindrade emellertid inte våra politiker från att göra olika utfästelser med en inte sällan bombastisk retorik.

Innan valet utlovades det en handlingskraftig regering men det medgav inte valresultatet. Istället presenterade sig den nya minoritetsregeringen som en samarbetsregering. Det svaga parlamentariska underlaget till trots har dock inte hindrat den rödgröna regeringen med statsminister Stefan Löfven i spetsen från en verbal offensiv.

Socialdemokraterna stora vallöfte var att Sverige 2020 skulle ha lägst arbetslöshet i hela EU. Det upprepades flera gånger i valrörelsen. Därefter gick det några veckor innan Löfven tog till orda i sin första partiledardebatt. Statsministern vill ge den amerikanska drömmen en egen motsvarighet i form av det svenska löftet som han ansåg tålde att jämföras med det förstnämnda. Detta upprepades sedan i hans jultal. I den utrikespolitiska deklarationen tidigare i februari lanserades också begreppet ”en feministisk utrikespolitik”. Det är ett uttryck som väcker känslor men samtidigt också förpliktigar.

När det gäller att lyckas nå lägst arbetslöshet i EU återstår det mycket att göra. Det påverkas ju också av hur det går för andra EU-länder, ty det kan ju till och med gå sämre för både andra och oss. Det gör att målet är väldigt diffust.

Det svenska löftet ska motverka splittring i samhället utifrån statsministerns fokus på kunskap, trygghet och jämlikhet men i kontrast till den amerikanska drömmen har det mycket att leva upp till.

Den ”feministiska utrikespolitiken” klingar verkligen falskt i kombination med regeringens ambivalens kring att avbryta vapenavtalet med den brutala diktaturen Saudiarabien nu när möjligheten finns. Den frågan splittrar regeringen och det ska bli intressant att se hur de klarar av att hantera den.

Förväntningarna och förhoppningarna är stora och många men verkligheten är den största fienden. Det är vackert med storslagna mål men dessa ställer också motkrav. Det finns en risk att människor blir ledsna och besvikna när dessa sedan ska möta verkligheten och där det bland annat finns en strukturell högermajoritet i riksdagen. Då är det lätt att det inte blir mer än en vacker svada med ord utan praktisk möjlighet att förverkligas. Den stora våndan kring exempelvis Saudiavtalet skulle kunna minskas om tonläget skruvades ner något. Det skulle inte skada.

Att likt Hasse Andersson sjunger om i Melodifestivalen, att bara lova guld och gröna skogar är inte lika lätt sagt som gjort. Det är verkligen upp till bevis för regeringen att omsätta alla ord till handling.

Att ha regeringsmakten är en sak, att sitta i opposition är en annan. Att säga saker före ett val men att förverkliga dessa är också två helt olika saker. Inte sällan blir sedan den segrande parten fånge hos verkligheten.

Det blev regeringsskifte förra året. Svenska folket ville ha en förändring och kastade ut den sittande regeringen. Även om det var en valrörelse med betydande skillnader mellan partierna beträffande inriktningen på politiken var de reella skillnaderna inte avgrundsdjupa. Samtidigt var det ekonomiska utrymmet litet och möjligheten till stora vallöften därmed ytterst begränsat. Det hindrade emellertid inte våra politiker från att göra olika utfästelser med en inte sällan bombastisk retorik.

Innan valet utlovades det en handlingskraftig regering men det medgav inte valresultatet. Istället presenterade sig den nya minoritetsregeringen som en samarbetsregering. Det svaga parlamentariska underlaget till trots har dock inte hindrat den rödgröna regeringen med statsminister Stefan Löfven i spetsen från en verbal offensiv.

Socialdemokraterna stora vallöfte var att Sverige 2020 skulle ha lägst arbetslöshet i hela EU. Det upprepades flera gånger i valrörelsen. Därefter gick det några veckor innan Löfven tog till orda i sin första partiledardebatt. Statsministern vill ge den amerikanska drömmen en egen motsvarighet i form av det svenska löftet som han ansåg tålde att jämföras med det förstnämnda. Detta upprepades sedan i hans jultal. I den utrikespolitiska deklarationen tidigare i februari lanserades också begreppet ”en feministisk utrikespolitik”. Det är ett uttryck som väcker känslor men samtidigt också förpliktigar.

När det gäller att lyckas nå lägst arbetslöshet i EU återstår det mycket att göra. Det påverkas ju också av hur det går för andra EU-länder, ty det kan ju till och med gå sämre för både andra och oss. Det gör att målet är väldigt diffust.

Det svenska löftet ska motverka splittring i samhället utifrån statsministerns fokus på kunskap, trygghet och jämlikhet men i kontrast till den amerikanska drömmen har det mycket att leva upp till.

Den ”feministiska utrikespolitiken” klingar verkligen falskt i kombination med regeringens ambivalens kring att avbryta vapenavtalet med den brutala diktaturen Saudiarabien nu när möjligheten finns. Den frågan splittrar regeringen och det ska bli intressant att se hur de klarar av att hantera den.

Förväntningarna och förhoppningarna är stora och många men verkligheten är den största fienden. Det är vackert med storslagna mål men dessa ställer också motkrav. Det finns en risk att människor blir ledsna och besvikna när dessa sedan ska möta verkligheten och där det bland annat finns en strukturell högermajoritet i riksdagen. Då är det lätt att det inte blir mer än en vacker svada med ord utan praktisk möjlighet att förverkligas. Den stora våndan kring exempelvis Saudiavtalet skulle kunna minskas om tonläget skruvades ner något. Det skulle inte skada.

Att likt Hasse Andersson sjunger om i Melodifestivalen, att bara lova guld och gröna skogar är inte lika lätt sagt som gjort. Det är verkligen upp till bevis för regeringen att omsätta alla ord till handling.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.