14 mar 2015 04:00

14 mar 2015 04:00

Rätt att fira Jonsson med skattepengar

Att den kommunala vardagen handlar om att få livet att funka för andra människor, är en insikt jag tog med mig från min korta period som förtroendevald i kommunfullmäktige och nämnd.

Oerhört mycket slit, oerhört många sena kvällar och inläsning av allt, jag menar allt, från asfaltering av cykelvägar till mångmiljonsaffärernas minsta paragrafer. I vårt stadshus mitt i stan finns människor som lägger ner sina bästa arbetsår och sin dyrbara fritid på energifrågor, på barnomsorgsfrågor, på funderingar om på vilka håll bussarna ska gå, helt enkelt hur vardagen ska fungera för oss Skövdebor.

Det är sällan som vi – nu menar jag mänskligheten i stort – uppskattar varandra. Politiker får sällan uppskattning utan får mest skäll och kritik. Inte bara för de beslut de tar i ena eller andra riktningen, utan även för att de till sitt vara är politiker. Att ha visioner och idéer om hur vi bygger ett samhälle tillsammans är att balansera på en skör tråd – att skaffa sig så mycket inflytande att det är värt att ens försöka, men ändå på ett så smart sätt så att en inte uppfattas som maktgalen.

En toppolitiker, som vårt kommunalråd Katarina Jonsson, ställer sitt liv till allmänhetens förfogande, på flera sätt. Även om jag inte delar hennes uppfattningar i alla frågor tycker jag att hon är duktig, påläst och en god förebild.

I intervjuer ibland annat SLA delar hon med sig av de svårigheter i livet hon utsatts för, och det ger ytterligare en dimension i hennes ledarskap. Hon vet vad hon talar om. Livet går sönder emellanåt men det går att komma tillbaka!

Så firas hon med mottagning där kommuninvånarna bjuds in till snittar och cider, och naturligtvis måste några vänner av ordning ifrågasätta arrangemanget. Ska våra skattepengar gå till detta? Självklart, menar jag. Det vore skamligt om Skövde kommun inte kunde stå för detta evenemang.

Det handlar inte bara om Katarina Jonsson som privatperson, utan som symbol. Femtioårsdagen som en hyllning till livet, till livet som tar en ny vändning, för nya livsmöjligheter. En hyllning till alla dem som inte får möjlighet att fylla femtio. En hyllning till kvinnor som vågar ta på sig ledartröjan och visa vägen framåt. Grattis till oss!

 

Hiss: Femtioåringar – ni har livserfarenhet och massor kvar

 

Diss: Ogenerösa tyckare och JO-anmälare, tag en snitt och ett glas cider och dra på smilbandet istället. Det är vår!

Oerhört mycket slit, oerhört många sena kvällar och inläsning av allt, jag menar allt, från asfaltering av cykelvägar till mångmiljonsaffärernas minsta paragrafer. I vårt stadshus mitt i stan finns människor som lägger ner sina bästa arbetsår och sin dyrbara fritid på energifrågor, på barnomsorgsfrågor, på funderingar om på vilka håll bussarna ska gå, helt enkelt hur vardagen ska fungera för oss Skövdebor.

Det är sällan som vi – nu menar jag mänskligheten i stort – uppskattar varandra. Politiker får sällan uppskattning utan får mest skäll och kritik. Inte bara för de beslut de tar i ena eller andra riktningen, utan även för att de till sitt vara är politiker. Att ha visioner och idéer om hur vi bygger ett samhälle tillsammans är att balansera på en skör tråd – att skaffa sig så mycket inflytande att det är värt att ens försöka, men ändå på ett så smart sätt så att en inte uppfattas som maktgalen.

En toppolitiker, som vårt kommunalråd Katarina Jonsson, ställer sitt liv till allmänhetens förfogande, på flera sätt. Även om jag inte delar hennes uppfattningar i alla frågor tycker jag att hon är duktig, påläst och en god förebild.

I intervjuer ibland annat SLA delar hon med sig av de svårigheter i livet hon utsatts för, och det ger ytterligare en dimension i hennes ledarskap. Hon vet vad hon talar om. Livet går sönder emellanåt men det går att komma tillbaka!

Så firas hon med mottagning där kommuninvånarna bjuds in till snittar och cider, och naturligtvis måste några vänner av ordning ifrågasätta arrangemanget. Ska våra skattepengar gå till detta? Självklart, menar jag. Det vore skamligt om Skövde kommun inte kunde stå för detta evenemang.

Det handlar inte bara om Katarina Jonsson som privatperson, utan som symbol. Femtioårsdagen som en hyllning till livet, till livet som tar en ny vändning, för nya livsmöjligheter. En hyllning till alla dem som inte får möjlighet att fylla femtio. En hyllning till kvinnor som vågar ta på sig ledartröjan och visa vägen framåt. Grattis till oss!

 

Hiss: Femtioåringar – ni har livserfarenhet och massor kvar

 

Diss: Ogenerösa tyckare och JO-anmälare, tag en snitt och ett glas cider och dra på smilbandet istället. Det är vår!

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.