16 mar 2015 04:00

16 mar 2015 07:08

Om jakten på den försvunna kakan

Ibland äter man något som är så gott så man vill äta det igen. Ibland åt man det goda långt hemifrån så det blir svårt att äta det igen.

Känner du igen dig? Kanske var man utomlands, till exempel i Budapest och åt Turo Rudi. Kanske var man inte fullt lika långt hemifrån, i Västerås, och åt den godaste chokladbiskvin med dajm på som man någonsin ätit.

Att försöka få tag i Turo Rudi i Sverige har jag inte ens försökt med. Men den där chokladbiskvin har jag jagat några månader nu. Jag har kollat i de flesta affärer hemma i stan där jag bor, men utan att hitta den. Jag har frågat folk som handlar i affärer i andra städer i närheten om de sett den (ja, jag kan tänka mig att åka en bit för denna kaka), men inte fått napp. Jag har till och med mejlat leverantören och frågat var kakan finns, men inte fått svar än.

Jag har faktiskt inte kommit längre än att jag fått en bild på kakorna i fråga. Från Västerås. Med tillägget: De är verkligen jättegoda.

Så eftersom jag inte fick tag i kakan jag ville ha så bestämde jag mig för att göra något åt det. Att ställa mig och baka biskvier kände jag inte för. Men en kladdkaka med dajmkulor i var ju inte så svårt.

– Åh, så god smeten var. Kakan kommer bli förträffligt god, skrev jag och lade ut den på sociala medier.

Alltid läskar det någon tänkte jag och det gjorde det också. Men det var inte samma sak som kakan jag ville ha. Dagen därpå var jag i Partille där jag rusade in i en stor mataffär i hopp om att hitta det jag sökte. Men där fanns bara massa lokala kakor och det hade jag nog premierat i vanliga fall, men inte nu.

Sedan fick jag reda på att en improkompis minsann sett kakan i små butiker som finns i nästan vartenda gathörn i Göteborg. Och ja, butikerna fanns visserligen lite överallt. Men kakan jag ville ha, fanns den? Icke! Där låg bara vanliga chokladbiskvier utan dajm. Jag gick åka hem och trösta mig med kladdkaka i stället.

Sedan slog mig tanken. Tänk om jag bara målat upp en drömbild av kakan. Tänk om jag får en sådan kaka och så tycker jag inte att den är god. Det vore ju inte så roligt. Drömbilden bara ”poff” och så sitter jag där med chokladbiskvi och dajm i hela ansiktet. Och kanske en hel laddning med kakor i en påse bredvid, eftersom jag köpt många för att jag trodde att de var så goda.

Kanske ändå är bäst att jag inte får tag i någon kaka. Då kan jag minnas den som den var. God. Kusligt god.

Hiss

Träning utomhus, härligt!

Diss

Nedskräpning

Känner du igen dig? Kanske var man utomlands, till exempel i Budapest och åt Turo Rudi. Kanske var man inte fullt lika långt hemifrån, i Västerås, och åt den godaste chokladbiskvin med dajm på som man någonsin ätit.

Att försöka få tag i Turo Rudi i Sverige har jag inte ens försökt med. Men den där chokladbiskvin har jag jagat några månader nu. Jag har kollat i de flesta affärer hemma i stan där jag bor, men utan att hitta den. Jag har frågat folk som handlar i affärer i andra städer i närheten om de sett den (ja, jag kan tänka mig att åka en bit för denna kaka), men inte fått napp. Jag har till och med mejlat leverantören och frågat var kakan finns, men inte fått svar än.

Jag har faktiskt inte kommit längre än att jag fått en bild på kakorna i fråga. Från Västerås. Med tillägget: De är verkligen jättegoda.

Så eftersom jag inte fick tag i kakan jag ville ha så bestämde jag mig för att göra något åt det. Att ställa mig och baka biskvier kände jag inte för. Men en kladdkaka med dajmkulor i var ju inte så svårt.

– Åh, så god smeten var. Kakan kommer bli förträffligt god, skrev jag och lade ut den på sociala medier.

Alltid läskar det någon tänkte jag och det gjorde det också. Men det var inte samma sak som kakan jag ville ha. Dagen därpå var jag i Partille där jag rusade in i en stor mataffär i hopp om att hitta det jag sökte. Men där fanns bara massa lokala kakor och det hade jag nog premierat i vanliga fall, men inte nu.

Sedan fick jag reda på att en improkompis minsann sett kakan i små butiker som finns i nästan vartenda gathörn i Göteborg. Och ja, butikerna fanns visserligen lite överallt. Men kakan jag ville ha, fanns den? Icke! Där låg bara vanliga chokladbiskvier utan dajm. Jag gick åka hem och trösta mig med kladdkaka i stället.

Sedan slog mig tanken. Tänk om jag bara målat upp en drömbild av kakan. Tänk om jag får en sådan kaka och så tycker jag inte att den är god. Det vore ju inte så roligt. Drömbilden bara ”poff” och så sitter jag där med chokladbiskvi och dajm i hela ansiktet. Och kanske en hel laddning med kakor i en påse bredvid, eftersom jag köpt många för att jag trodde att de var så goda.

Kanske ändå är bäst att jag inte får tag i någon kaka. Då kan jag minnas den som den var. God. Kusligt god.

Hiss

Träning utomhus, härligt!

Diss

Nedskräpning

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.