19 mar 2015 06:00

20 mar 2015 16:51

Låt inte lättsinnet ta över finanserna

En ekonomisk tvångströja eller en nödvändighet för att upprätthålla stabila och sunda offentliga finanser? Statens sparande inför dåliga tider kan snart försvinna då överskottsmålet istället ersätts med ett balansmål.

Nya tider kräver nya svar, menar finansministern men det vilar något klokt över att spara och inte göra av med alla resurser på en gång. Det har hindrat politiker från ekonomiskt lättsinne med skattebetalarnas pengar.

Det finns några enkla grundregler som underlättar tillvaron. Den som är satt i skuld är icke fri, har en tidigare statsminister uttryckt saken och det ligger mycket i det uttalandet. Du kan inte dra på dig stora utgifter som leder till stora underskott eftersom dessa förr eller senare måste betalas. Det är i grunden elementära principer som gäller för privatpersoner, företag och föreningar men inte minst länder. Det har finanskrisen och olika euroländers ansvarslöshet ånyo visat med brutal tydlighet.

Att ha större utgifter än inkomster är en omöjlig kombination och som obönhörligen till slut leder till ruinens brant. Man ska dock inte göra sparsamhet till någon dygd men man ska inte heller bara ha spenderingsbyxorna på. Sans och balans är bra.

För den historiskt orienterade går det att erinra sig Anne Wibbles, folkpartistisk finansminister i Carl Bildts regering i början av 1990-talet, uppmaning. Hon ansåg att det vore önskvärt att alla svenskar hade en årslön på banken. För detta blev hon med all rätta bespottad men grundtanken var det inget fel på, ty att folk sparar och har en egen buffert skulle underlätta mycket även om en årslön är en fantasisumma.

Människors trygghet ökar om de har pengar sparade. När oförutsedda utgifter uppstår, och det händer, underlättas tillvaron om man har något att falla tillbaka på och ta utav.

Efter bankkrisen på 1990-talet infördes ett finanspolitiskt ramverk för staten med utgiftstak, överskottsmål, krav på budgetbalans i kommunerna och en strikt budgetprocess. Det var välbehövliga förändringar efter det statsfinansiella kaos som vi då genomlevde men nu kan överskottsmålet snart vara ett minne blott.

Finansministerkandidaterna Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S) tävlade i valrörelsen om vem som var mest ansvarsfull. Det liknade i långa stunder kameralt tjafs men det var viktiga utfästelser som de unisont gjorde kring att överskottsmålet tjänade oss väl.

Nu är dock läget ett annat, hävdar Andersson som nyligen flyttade in i Rosenbad. Den nya regering säger sig vara berett att slakta överskottsmålet som för bara några månader sedan var lika heligt som korna är för indierna. Så här i efterhand ska det väl mer ses som valtaktik och Anderssons vördande kring överskottsmål var mer en läpparnas bekännelse.

Visst, vi har en låg statsskuld och ett högt förtroende för statsfinanserna men överskottsmålet har varit bra för Sverige. Man ska inte ändra ett fungerande system bara för att få loss mera pengar till en vidlyftig finanspolitik eller därför att finansministrar är rädda för att inte lyckas uppfylla målen.

Det är aldrig fel att se över saker men politiker ska vara rädda om finanserna och vara försiktiga med skattebetalarnas pengar. Eftersom vi har lärt oss vår egen hemläxa från 1990-talet ska vi inte utsätta oss för risken att börja fuska igen. Att regeringar tenderar att lova runt men riskerar att hålla tunt är inget skäl för att göra avkall på ett fungerande regelverk.

Utan budgetdisciplin och framtida buffertar blir ekonomin mera sårbar och vem garanterar då stabila och sunda offentliga finanser?

Nya tider kräver nya svar, menar finansministern men det vilar något klokt över att spara och inte göra av med alla resurser på en gång. Det har hindrat politiker från ekonomiskt lättsinne med skattebetalarnas pengar.

Det finns några enkla grundregler som underlättar tillvaron. Den som är satt i skuld är icke fri, har en tidigare statsminister uttryckt saken och det ligger mycket i det uttalandet. Du kan inte dra på dig stora utgifter som leder till stora underskott eftersom dessa förr eller senare måste betalas. Det är i grunden elementära principer som gäller för privatpersoner, företag och föreningar men inte minst länder. Det har finanskrisen och olika euroländers ansvarslöshet ånyo visat med brutal tydlighet.

Att ha större utgifter än inkomster är en omöjlig kombination och som obönhörligen till slut leder till ruinens brant. Man ska dock inte göra sparsamhet till någon dygd men man ska inte heller bara ha spenderingsbyxorna på. Sans och balans är bra.

För den historiskt orienterade går det att erinra sig Anne Wibbles, folkpartistisk finansminister i Carl Bildts regering i början av 1990-talet, uppmaning. Hon ansåg att det vore önskvärt att alla svenskar hade en årslön på banken. För detta blev hon med all rätta bespottad men grundtanken var det inget fel på, ty att folk sparar och har en egen buffert skulle underlätta mycket även om en årslön är en fantasisumma.

Människors trygghet ökar om de har pengar sparade. När oförutsedda utgifter uppstår, och det händer, underlättas tillvaron om man har något att falla tillbaka på och ta utav.

Efter bankkrisen på 1990-talet infördes ett finanspolitiskt ramverk för staten med utgiftstak, överskottsmål, krav på budgetbalans i kommunerna och en strikt budgetprocess. Det var välbehövliga förändringar efter det statsfinansiella kaos som vi då genomlevde men nu kan överskottsmålet snart vara ett minne blott.

Finansministerkandidaterna Anders Borg (M) och Magdalena Andersson (S) tävlade i valrörelsen om vem som var mest ansvarsfull. Det liknade i långa stunder kameralt tjafs men det var viktiga utfästelser som de unisont gjorde kring att överskottsmålet tjänade oss väl.

Nu är dock läget ett annat, hävdar Andersson som nyligen flyttade in i Rosenbad. Den nya regering säger sig vara berett att slakta överskottsmålet som för bara några månader sedan var lika heligt som korna är för indierna. Så här i efterhand ska det väl mer ses som valtaktik och Anderssons vördande kring överskottsmål var mer en läpparnas bekännelse.

Visst, vi har en låg statsskuld och ett högt förtroende för statsfinanserna men överskottsmålet har varit bra för Sverige. Man ska inte ändra ett fungerande system bara för att få loss mera pengar till en vidlyftig finanspolitik eller därför att finansministrar är rädda för att inte lyckas uppfylla målen.

Det är aldrig fel att se över saker men politiker ska vara rädda om finanserna och vara försiktiga med skattebetalarnas pengar. Eftersom vi har lärt oss vår egen hemläxa från 1990-talet ska vi inte utsätta oss för risken att börja fuska igen. Att regeringar tenderar att lova runt men riskerar att hålla tunt är inget skäl för att göra avkall på ett fungerande regelverk.

Utan budgetdisciplin och framtida buffertar blir ekonomin mera sårbar och vem garanterar då stabila och sunda offentliga finanser?

  • Linus Hellman

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.