04 apr 2015 05:00

04 apr 2015 09:54

Alla skämt är bra utom de dåliga

ALF EHN

SLA skämtade om att Skövdes centrum ska flyttas, Mariestadstidningen bjöd på nyheten av två världslirare i bandy ska förstärka Otterbäcken.

Första april är allt möjligt och onsdagen före påsk följde mönstret.

Göteborgsposten skrämde säkert flera med budskapet om att trängselskattkamerorna även ska användas till att ta fast fortkörare. På Gotland ska parkeringsavgifter tas upp på hela ön. Kamratposten ska bara komma ut på engelska och Ishotellet i Jukkasjärvi ska byta namn för att inte kopplas ihop med Islamiska staten, IS.

De flesta av årets aprilskämt var roliga och fyndiga.

Däremot är det inte lika trevligt med rena lögner som skämt, i synnerhet inte om någon enskild drabbas av lögnen.

Kul ska det vara, annars kan det kvitta.

Visst har jag blivit blåst. För flera år sedan, då jag var ledare i en fotbollsklubb, fick vi under slutet av träningen reda att våra fötter skulle kontrolleras, för att undvika onödiga besvär. Innan vi duschade skulle vi gå upp i klubbrummet och vänta på en fotspecialist. Hon hade mycket att göra, så det kunde dröja lite.

”Jag ska bara ta en kopp kaffe och ringa ett samtal, sedan kommer jag”, sa vår tränare.

Vi var 20 spelare och ledare som satt i lokalen och väntade. Och väntade.

Någon specialist dök inte upp.

Klockan gick långsamt, alla började bli rastlösa. Det finns ju trevligare saker att göra än att sitta och vänta.

Till slut såg vi tränaren gå till bilen, sätta sig i sätet och åka iväg.

Någon sekund senare kom vaktmästaren upp. Han asgarvade och hade en hälsning från tränaren:

”Vilken dag är det i dag!”

Alla blev arga men skämdes samtidigt. Hur kunde så många intelligenta, tyckte vi själva i alla fall, människor gå på en sådan blåsning.

Några år efter körde jag samma grej, då jag var ledare för en annan klubb. De intelligenta, tyckte de själva i alla fall, spelarna i klubben gick på skämtet, men nästa träning blev inte rolig för mig. Har fortfarande ont i hälsenorna. Varje gång jag blev nedsparkad i tvåmålsspelet, fick jag rådet att kolla mina fötter.

Jag bjöd på det.

Liksom på garven som skämtet lockade fram.

Vi måste våga ha lite roligt, men vi måste skratta med – inte åt – varandra.

Hiss:

Tv-serien ”I ondskans spår” är mörk, spännande och väldigt bra.

Diss:

All egoism.

SLA skämtade om att Skövdes centrum ska flyttas, Mariestadstidningen bjöd på nyheten av två världslirare i bandy ska förstärka Otterbäcken.

Första april är allt möjligt och onsdagen före påsk följde mönstret.

Göteborgsposten skrämde säkert flera med budskapet om att trängselskattkamerorna även ska användas till att ta fast fortkörare. På Gotland ska parkeringsavgifter tas upp på hela ön. Kamratposten ska bara komma ut på engelska och Ishotellet i Jukkasjärvi ska byta namn för att inte kopplas ihop med Islamiska staten, IS.

De flesta av årets aprilskämt var roliga och fyndiga.

Däremot är det inte lika trevligt med rena lögner som skämt, i synnerhet inte om någon enskild drabbas av lögnen.

Kul ska det vara, annars kan det kvitta.

Visst har jag blivit blåst. För flera år sedan, då jag var ledare i en fotbollsklubb, fick vi under slutet av träningen reda att våra fötter skulle kontrolleras, för att undvika onödiga besvär. Innan vi duschade skulle vi gå upp i klubbrummet och vänta på en fotspecialist. Hon hade mycket att göra, så det kunde dröja lite.

”Jag ska bara ta en kopp kaffe och ringa ett samtal, sedan kommer jag”, sa vår tränare.

Vi var 20 spelare och ledare som satt i lokalen och väntade. Och väntade.

Någon specialist dök inte upp.

Klockan gick långsamt, alla började bli rastlösa. Det finns ju trevligare saker att göra än att sitta och vänta.

Till slut såg vi tränaren gå till bilen, sätta sig i sätet och åka iväg.

Någon sekund senare kom vaktmästaren upp. Han asgarvade och hade en hälsning från tränaren:

”Vilken dag är det i dag!”

Alla blev arga men skämdes samtidigt. Hur kunde så många intelligenta, tyckte vi själva i alla fall, människor gå på en sådan blåsning.

Några år efter körde jag samma grej, då jag var ledare för en annan klubb. De intelligenta, tyckte de själva i alla fall, spelarna i klubben gick på skämtet, men nästa träning blev inte rolig för mig. Har fortfarande ont i hälsenorna. Varje gång jag blev nedsparkad i tvåmålsspelet, fick jag rådet att kolla mina fötter.

Jag bjöd på det.

Liksom på garven som skämtet lockade fram.

Vi måste våga ha lite roligt, men vi måste skratta med – inte åt – varandra.

Hiss:

Tv-serien ”I ondskans spår” är mörk, spännande och väldigt bra.

Diss:

All egoism.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.