13 apr 2015 06:00

13 apr 2015 15:43

Jag tänkte att jag skulle bli golfproffs

PETRA LUNDGREN

Jag har börjat att spela golf. Det trodde jag ju aldrig att jag skulle göra för några år sedan. När jag var yngre spelade jag golf och tyckte att det var hur tråkigt som helst. Jag släpade runt på min lilla röda bag, alla bollar gick snett eller rakt in i skogen. En gång tävlade jag. Då fick jag diplom för att ha slagit bort flest bollar.

Så jag lade klubborna på hyllan och där fick de ligga tills de blev sålda. Men förra året vaknade golflusten till liv på något märkligt sätt. Av oklara anledningar tog det några månader tills jag gjorde slag i saken och hängde med pappa ut på golfbanan. Först slog vi några hinkar på rangen och han blev faktiskt imponerad över att jag fortfarande fick i väg bollarna.

– Helt tappad bakom en vagn är jag inte, sa jag och slog i väg ytterligare en boll åt höger.

Sedan gick vi några hål på banan. Mitt spel var ju ganska ojämnt och då är det snällt sagt. En boll fick jag i väg jättebra, men dessvärre åt vänster och rakt ner i ett vattenhål. En annan boll landade hårt mot ett träd, for till skogs och sågs aldrig mer.

När 2014 blev 2015 och det började våras hörde jag av mig till golfklubben för att gå kurs.

– Jag har tålamod och gillar att öva, så det ska nog gå bra, skrev jag ironiskt som statusuppdatering och ingen höll med, inte ens jag själv.

Kursen var på två dagar och under lättsamma former fick jag och de andra lära oss saker som ”slå ner bollen så åker den upp”. Men, det viktigaste är hur man håller klubban. Har man inte koll på vänster handled, ja då kommer bollen att gå åt vänster eller höger. Har man koll på handleden så kommer bollen att gå rakt fram. (I stort sett, om man har koll på allt det andra man ska ha koll på.)

– Skruva bollen vill ingen golfspelare göra, sa vår kursledare.

– Men om banan svänger är det väl bra att göra det, tyckte jag och de andra skrattade gott för det är nog bättre att ta sig fram genom att slå rakt.

Jag knäckte koden och lyckades slå rakt. Den känslan liksom! Inte för att det funkade varenda slag, men ändå.

Efter att ha övat utslag fick vi öva oss på att chippa (slå korta slag in på greenen och helst inte förbi den) och putta. Med raka handleder. Trodde inte man kunde få träningsvärk av golf, men det kan man. I handlederna. Sedan stretade jag runt fyra hål på banan med pappa och jag ljuger om jag säger att det gick väldigt mycket bättre. Men jag slog inte bort några bollar i alla fall.

Alltså finns det hopp. Nu ska jag bli golfproffs. Det kan väl inte vara så svårt?

 

Hiss

Att springa och träna i stockgymmet på Mösseberg i finväder. Det är livskvalitet!

Diss

Att pollensäsongen närmar sig för mig.

Jag har börjat att spela golf. Det trodde jag ju aldrig att jag skulle göra för några år sedan. När jag var yngre spelade jag golf och tyckte att det var hur tråkigt som helst. Jag släpade runt på min lilla röda bag, alla bollar gick snett eller rakt in i skogen. En gång tävlade jag. Då fick jag diplom för att ha slagit bort flest bollar.

Så jag lade klubborna på hyllan och där fick de ligga tills de blev sålda. Men förra året vaknade golflusten till liv på något märkligt sätt. Av oklara anledningar tog det några månader tills jag gjorde slag i saken och hängde med pappa ut på golfbanan. Först slog vi några hinkar på rangen och han blev faktiskt imponerad över att jag fortfarande fick i väg bollarna.

– Helt tappad bakom en vagn är jag inte, sa jag och slog i väg ytterligare en boll åt höger.

Sedan gick vi några hål på banan. Mitt spel var ju ganska ojämnt och då är det snällt sagt. En boll fick jag i väg jättebra, men dessvärre åt vänster och rakt ner i ett vattenhål. En annan boll landade hårt mot ett träd, for till skogs och sågs aldrig mer.

När 2014 blev 2015 och det började våras hörde jag av mig till golfklubben för att gå kurs.

– Jag har tålamod och gillar att öva, så det ska nog gå bra, skrev jag ironiskt som statusuppdatering och ingen höll med, inte ens jag själv.

Kursen var på två dagar och under lättsamma former fick jag och de andra lära oss saker som ”slå ner bollen så åker den upp”. Men, det viktigaste är hur man håller klubban. Har man inte koll på vänster handled, ja då kommer bollen att gå åt vänster eller höger. Har man koll på handleden så kommer bollen att gå rakt fram. (I stort sett, om man har koll på allt det andra man ska ha koll på.)

– Skruva bollen vill ingen golfspelare göra, sa vår kursledare.

– Men om banan svänger är det väl bra att göra det, tyckte jag och de andra skrattade gott för det är nog bättre att ta sig fram genom att slå rakt.

Jag knäckte koden och lyckades slå rakt. Den känslan liksom! Inte för att det funkade varenda slag, men ändå.

Efter att ha övat utslag fick vi öva oss på att chippa (slå korta slag in på greenen och helst inte förbi den) och putta. Med raka handleder. Trodde inte man kunde få träningsvärk av golf, men det kan man. I handlederna. Sedan stretade jag runt fyra hål på banan med pappa och jag ljuger om jag säger att det gick väldigt mycket bättre. Men jag slog inte bort några bollar i alla fall.

Alltså finns det hopp. Nu ska jag bli golfproffs. Det kan väl inte vara så svårt?

 

Hiss

Att springa och träna i stockgymmet på Mösseberg i finväder. Det är livskvalitet!

Diss

Att pollensäsongen närmar sig för mig.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.