14 apr 2015 04:00

14 apr 2015 04:00

En död man i hissen

PETER HENRIKSSON

Det var många lägenheter i höghuset i Havstena, någonstans runt 45 tror jag. Här bodde jag som 20-åring i min allra första egna lägenhet.

På min våning, den åttonde, fanns det sex lägenheter. I en av dem visste jag att det bodde en gammal dam, för henne hade jag sett några gånger i trapphuset.

En lördagmorgon vaknade jag av att det ringde ihållande på min ytterdörr. Jag öppnade misstänksamt lite på glänt. Där ser jag den gamla damen som säger följande:

– Det ligger en död man i hissen.

Sedan rusar hon till sin egen lägenhet och slår igen dörren med ett brak. Jag hör hur låset vrids om.

Orden ekar fortfarande i trappan. En död man i hissen, bäst att jag kollar.

Jag vänder mig om för att öppna hissdörren. Då inser jag att hissen inte längre är kvar på mitt våningsplan. Någon har tryckt ned den. Jag trycker på knappen. Hissen kommer.

När jag öppnar hissdörren ser jag att det ligger en man där på golvet, orörlig, men han ser inte skadad ut. Jag tar ett kliv in för att kolla. Japp, den gamla damen hade rätt. Mannen är otvivelaktigt död. Han rör sig inte och jag kan inte höra några andetag heller för den delen. Vad gör jag nu?

Jag går in i min lägenhet och ringer till polisen.

– Vi kommer så fort vi kan. Du kan väl möta oss vid ingången till huset så att vi kommer in, ifall dörren är låst, var beskedet.

När jag kom ut i trappan igen slog det mig att jag inte ville ta hissen ned till bottenvåningen ihop med den döde mannen. Tänk om den opålitliga hissen stannar på vägen?

Nej, jag går ned för trapporna tänkte jag.

När jag kom ned till bottenvåningen insåg jag att den döde mannen var kvar i hissen högst upp. Bäst att trycka ned honom.

Men någon hade hunnit före. Jag hörde hur hissen rörde på sig och stannade några våningar upp. Hissdörren slogs upp och den döde mannen skrämde tydligen någon, som genast sprang in i sin egen lägenhet och låste dörren.

Nu var jag snabb och tryckte ned hissen. Jodå, mannen såg lika död ut som förut.

Nu blev det besvärligt. Jag hade ingenting att lägga mellan hissdörren och väggen så att hissen skulle stå stilla. Men jag var ju tvungen att springa ut då och då till den låsta ytterdörren för att kolla om polisen hade kommit. Varje gång jag kom tillbaka till hissen så hade någon annan i huset tryckt på knappen. Så kom det sig att den döde mannen, mycket tragiskt som jag trodde då, fick åka som en jojo upp och ner i huset.

Till slut dök polisen upp.

I ungefär två sekunder såg mannen lika död ut som förut, men sedan hände det otroliga. Mannen vaknade plötsligt till och började resa på sig... En lång ramsa med svordomar följde.

Den överförfriskade mannen fick följa med till polisstationen. Jag undrade om han hade åkt upp och ned i hissen hela natten utan att någon hade brytt sig förrän den gamla damen ringde på min dörr. Tragiskt i så fall.

Någon vecka senare satt jag och en bekant ute på min balkong och drack kaffe. Det gjorde grannen med balkongen rakt nedanför mig också.

Plötsligt hörde jag en lång ramsa med svordomar och jag stelnade till. Det där kände jag igen. Just det, det var den ”döde” mannen, en av mina grannar...

Hiss: Avstår jag ifrån av förklarliga skäl

Diss: Hiss, när det inte går att ställa upp dörren

Det var många lägenheter i höghuset i Havstena, någonstans runt 45 tror jag. Här bodde jag som 20-åring i min allra första egna lägenhet.

På min våning, den åttonde, fanns det sex lägenheter. I en av dem visste jag att det bodde en gammal dam, för henne hade jag sett några gånger i trapphuset.

En lördagmorgon vaknade jag av att det ringde ihållande på min ytterdörr. Jag öppnade misstänksamt lite på glänt. Där ser jag den gamla damen som säger följande:

– Det ligger en död man i hissen.

Sedan rusar hon till sin egen lägenhet och slår igen dörren med ett brak. Jag hör hur låset vrids om.

Orden ekar fortfarande i trappan. En död man i hissen, bäst att jag kollar.

Jag vänder mig om för att öppna hissdörren. Då inser jag att hissen inte längre är kvar på mitt våningsplan. Någon har tryckt ned den. Jag trycker på knappen. Hissen kommer.

När jag öppnar hissdörren ser jag att det ligger en man där på golvet, orörlig, men han ser inte skadad ut. Jag tar ett kliv in för att kolla. Japp, den gamla damen hade rätt. Mannen är otvivelaktigt död. Han rör sig inte och jag kan inte höra några andetag heller för den delen. Vad gör jag nu?

Jag går in i min lägenhet och ringer till polisen.

– Vi kommer så fort vi kan. Du kan väl möta oss vid ingången till huset så att vi kommer in, ifall dörren är låst, var beskedet.

När jag kom ut i trappan igen slog det mig att jag inte ville ta hissen ned till bottenvåningen ihop med den döde mannen. Tänk om den opålitliga hissen stannar på vägen?

Nej, jag går ned för trapporna tänkte jag.

När jag kom ned till bottenvåningen insåg jag att den döde mannen var kvar i hissen högst upp. Bäst att trycka ned honom.

Men någon hade hunnit före. Jag hörde hur hissen rörde på sig och stannade några våningar upp. Hissdörren slogs upp och den döde mannen skrämde tydligen någon, som genast sprang in i sin egen lägenhet och låste dörren.

Nu var jag snabb och tryckte ned hissen. Jodå, mannen såg lika död ut som förut.

Nu blev det besvärligt. Jag hade ingenting att lägga mellan hissdörren och väggen så att hissen skulle stå stilla. Men jag var ju tvungen att springa ut då och då till den låsta ytterdörren för att kolla om polisen hade kommit. Varje gång jag kom tillbaka till hissen så hade någon annan i huset tryckt på knappen. Så kom det sig att den döde mannen, mycket tragiskt som jag trodde då, fick åka som en jojo upp och ner i huset.

Till slut dök polisen upp.

I ungefär två sekunder såg mannen lika död ut som förut, men sedan hände det otroliga. Mannen vaknade plötsligt till och började resa på sig... En lång ramsa med svordomar följde.

Den överförfriskade mannen fick följa med till polisstationen. Jag undrade om han hade åkt upp och ned i hissen hela natten utan att någon hade brytt sig förrän den gamla damen ringde på min dörr. Tragiskt i så fall.

Någon vecka senare satt jag och en bekant ute på min balkong och drack kaffe. Det gjorde grannen med balkongen rakt nedanför mig också.

Plötsligt hörde jag en lång ramsa med svordomar och jag stelnade till. Det där kände jag igen. Just det, det var den ”döde” mannen, en av mina grannar...

Hiss: Avstår jag ifrån av förklarliga skäl

Diss: Hiss, när det inte går att ställa upp dörren

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.