16 apr 2015 04:00

16 apr 2015 04:00

När politik blir till monarki

Bush eller Clinton. Allt är som vanligt i amerikansk politik men i realiteten är det ju ett fattigmansbevis att nästa presidentval kan komma att handla om dessa båda dynastier. Hustrun till en tidigare president utmanas i så fall av sonen och brodern till två andra. Politiken kan då liknas med monarki, ty det är inte längre bara ett yrke utan något man ärver.

USA är världens mäktigaste demokrati.

USA är världens största ekonomi.

USA har världens största militär.

Men inte minst.

USA är verkligen möjligheternas land.

Till slut kan också landet få sin första kvinnliga president.

Hillary Clinton meddelade i veckan att hon ställer upp som demokraternas presidentkandidat i nästa års val men för att nå dit är det först ett antal primärval som den idag 67-åriga Hillary Clinton ska gå igenom och vinna. Det har hon goda möjligheter att göra.

Men som vanligt när det kommer till USA handlar det om två kandidater, en demokrat och en republikan, som gör upp om vem som ska få flytta in i Vita Huset i Washington.

Hennes motståndare på den republikanska sidan i valet skulle kunna heta Jeb Bush, 62 år. Men bland republikanerna finns det inte någon lika favorittippad kandidat som hos demokraterna.

Vill det sig är det dock fullt möjligt att Jeb Bush, tidigare guvernör i Florida och tillika son och broder till två tidigare presidenter (George H W Bush, 1989–1993 och George W Bush, 2001–2009) ställs mot Hillary Clinton som är hustru till en annan president (Bill Clinton, 1993–2001)

Det här är som en saga men det sägs ju att verkligheten ibland överträffar dikten. Det är i realiteten ett fattigmansbevis i världens största demokrati när två dynastier abonnerar på presidentmakten. Det börjar mer likna en monarki till sitt utseende, ty politiska uppdrag är inte längre något man skaffar sig genom förtjänst och skicklighet utan det går istället i arv. Att tendenser från denna förlegade styrelseform dyker upp på det här sättet i det som sägs vara landet där vem som helst, oavsett bakgrund, kan bli vald känns mycket märkligt.

Innan Barack Obama blev president hade familjerna Bush och Clinton oavbrutet i 28 år innehaft posten som antingen president eller vice president. Men det är inte första gången i USA:s historia där dynastier innehar den yttersta makten. Den riktigt historiskt orienterade kan erinra sig familjedynastier såsom Adams, Harrisons och Roosevelts.

Om Hillary Clinton blir amerikansk president efter Obama är det en barriär som bryts när världens mest inflytelserika land får en kvinna som ledare.

Det är ju på sin plats att erinra om att Sverige är det enda nordiska land som ännu inte haft någon kvinnlig statsminister. Det är 30 år sedan Carin Söder blev ledare för Centerpartiet. Sedan dess har flera kvinnor blivit partiledare och vi har också haft kvinnliga finans- och utrikesministrar men ingen har varit regeringschef. 2010 försökte Mona Sahlin (S) bli statsminister men misslyckades. I nästa val är det Anna Kinberg Batras (M) tur som ledare för det största oppositionspartiet att försöka.

Dynastier eller inte så det är ändå fascinerande att en kvinna snart kan komma att leda världens mäktigaste land och då kan jag trots allt leva med att det blir en ny Clinton i Vita Huset. Det kan i sin tur påverka oss i Sverige att välja en kvinna till statsminister.

USA är världens mäktigaste demokrati.

USA är världens största ekonomi.

USA har världens största militär.

Men inte minst.

USA är verkligen möjligheternas land.

Till slut kan också landet få sin första kvinnliga president.

Hillary Clinton meddelade i veckan att hon ställer upp som demokraternas presidentkandidat i nästa års val men för att nå dit är det först ett antal primärval som den idag 67-åriga Hillary Clinton ska gå igenom och vinna. Det har hon goda möjligheter att göra.

Men som vanligt när det kommer till USA handlar det om två kandidater, en demokrat och en republikan, som gör upp om vem som ska få flytta in i Vita Huset i Washington.

Hennes motståndare på den republikanska sidan i valet skulle kunna heta Jeb Bush, 62 år. Men bland republikanerna finns det inte någon lika favorittippad kandidat som hos demokraterna.

Vill det sig är det dock fullt möjligt att Jeb Bush, tidigare guvernör i Florida och tillika son och broder till två tidigare presidenter (George H W Bush, 1989–1993 och George W Bush, 2001–2009) ställs mot Hillary Clinton som är hustru till en annan president (Bill Clinton, 1993–2001)

Det här är som en saga men det sägs ju att verkligheten ibland överträffar dikten. Det är i realiteten ett fattigmansbevis i världens största demokrati när två dynastier abonnerar på presidentmakten. Det börjar mer likna en monarki till sitt utseende, ty politiska uppdrag är inte längre något man skaffar sig genom förtjänst och skicklighet utan det går istället i arv. Att tendenser från denna förlegade styrelseform dyker upp på det här sättet i det som sägs vara landet där vem som helst, oavsett bakgrund, kan bli vald känns mycket märkligt.

Innan Barack Obama blev president hade familjerna Bush och Clinton oavbrutet i 28 år innehaft posten som antingen president eller vice president. Men det är inte första gången i USA:s historia där dynastier innehar den yttersta makten. Den riktigt historiskt orienterade kan erinra sig familjedynastier såsom Adams, Harrisons och Roosevelts.

Om Hillary Clinton blir amerikansk president efter Obama är det en barriär som bryts när världens mest inflytelserika land får en kvinna som ledare.

Det är ju på sin plats att erinra om att Sverige är det enda nordiska land som ännu inte haft någon kvinnlig statsminister. Det är 30 år sedan Carin Söder blev ledare för Centerpartiet. Sedan dess har flera kvinnor blivit partiledare och vi har också haft kvinnliga finans- och utrikesministrar men ingen har varit regeringschef. 2010 försökte Mona Sahlin (S) bli statsminister men misslyckades. I nästa val är det Anna Kinberg Batras (M) tur som ledare för det största oppositionspartiet att försöka.

Dynastier eller inte så det är ändå fascinerande att en kvinna snart kan komma att leda världens mäktigaste land och då kan jag trots allt leva med att det blir en ny Clinton i Vita Huset. Det kan i sin tur påverka oss i Sverige att välja en kvinna till statsminister.

  • LINUS HELLMAN

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.