21 apr 2015 04:00

21 apr 2015 08:25

En himmelsblå lögn som jag ångrar

ALF EHN

Att man aldrig lär sig. Ljug aldrig för barn – inte ens om det är på skoj!

Jag gillar inte lögner, varken egna eller andras.

Förra söndagen kunde jag inte låta bli, även om det bara var menat som ett skämt.

Före den allsvenska matchen IFK Göteborg–Malmö FF var jag och sonen och käkade på en restaurang i centrala Göteborg. Efter avslutad måltid och innan vi skulle gå till Gamla Ullevi, passade jag på att besöka toaletten.

Det var kö. Före mig stod en liten grabb, märkbart nödig, i en ljusblå MFF-tröja med namnet Rosenberg på ryggen. För den som inte vet är Rosenberg (Markus i förnamn) en av Malmös duktiga anfallare.

Grabben stod med benen i kors, suckade tungt, glodde på toalettdörren och stönade:

”Vem är där inne?”

Ibland slinter tungan och jag sa att det kanske är Markus Rosenberg som är där inne.

Grabben tittade på mig och verkade glömma sin nödighet. Helt plötsligt var fokuset på något helt annat.

Hans pappa hängde på:

”Det kanske är Zlatan, han är ju avstängd och kanske passar på att titta på Malmö.”

Grabbens ögon blev ännu större.

Helt plötsligt hörde vi att det spolade inne på toan, någon tvättade händerna och satte sedan i gång aggregatet där det går att torka händerna.

Dörren öppnades, men det var varken Rosenberg eller Zlatan som klev ut. I stället var det en helt vanlig restaurangbesökare med nytvättade händer.

Grabben blev besviken. Hans tydliga kroppsspråk och blick visade tydligt vad han tyckte om mig och hans pappa. Pojken klev in på toan, slängde igen dörren och låste omsorgsfullt. När han kom ut, bevärdigade han mig inte med en blick, utan gick bara rakt fram.

Han var säkert gladare några timmar senare, då Malmö hade vunnit mot IFK.

Mitt ”brott” kändes ändå oskyldigt, jämfört med vad alla kunde höra på Gamla Ullevis läktare. Under slutet av matchen byttes en spelare in i Malmö FF. Han har tidigare spelat för just IFK Göteborg men tillbringat några år ute i Europa, och valde MFF när han återkom till Sverige.

Vid inhoppet skrek karlen, som satt bakom mig, högt och tydligt: ”Hora!”

Mannen, som var i medelåldern, prydligt klädd och verkade vara hyfsat balanserad, hade tyvärr sällskap av flera andra förolämpare på läktaren.

Hans bänkgranne frågade lugnt vad han menade.

Det fanns inget svar som höll.

 

Hiss:

SM-finalserien i ishockey mellan Växjö och Skellefteå har bjudit på bortasegrar i samtliga fyra matcher. Vilket härligt raffel!

 

Diss:

Självupptagna människor.

 

 

 

 

Jag gillar inte lögner, varken egna eller andras.

Förra söndagen kunde jag inte låta bli, även om det bara var menat som ett skämt.

Före den allsvenska matchen IFK Göteborg–Malmö FF var jag och sonen och käkade på en restaurang i centrala Göteborg. Efter avslutad måltid och innan vi skulle gå till Gamla Ullevi, passade jag på att besöka toaletten.

Det var kö. Före mig stod en liten grabb, märkbart nödig, i en ljusblå MFF-tröja med namnet Rosenberg på ryggen. För den som inte vet är Rosenberg (Markus i förnamn) en av Malmös duktiga anfallare.

Grabben stod med benen i kors, suckade tungt, glodde på toalettdörren och stönade:

”Vem är där inne?”

Ibland slinter tungan och jag sa att det kanske är Markus Rosenberg som är där inne.

Grabben tittade på mig och verkade glömma sin nödighet. Helt plötsligt var fokuset på något helt annat.

Hans pappa hängde på:

”Det kanske är Zlatan, han är ju avstängd och kanske passar på att titta på Malmö.”

Grabbens ögon blev ännu större.

Helt plötsligt hörde vi att det spolade inne på toan, någon tvättade händerna och satte sedan i gång aggregatet där det går att torka händerna.

Dörren öppnades, men det var varken Rosenberg eller Zlatan som klev ut. I stället var det en helt vanlig restaurangbesökare med nytvättade händer.

Grabben blev besviken. Hans tydliga kroppsspråk och blick visade tydligt vad han tyckte om mig och hans pappa. Pojken klev in på toan, slängde igen dörren och låste omsorgsfullt. När han kom ut, bevärdigade han mig inte med en blick, utan gick bara rakt fram.

Han var säkert gladare några timmar senare, då Malmö hade vunnit mot IFK.

Mitt ”brott” kändes ändå oskyldigt, jämfört med vad alla kunde höra på Gamla Ullevis läktare. Under slutet av matchen byttes en spelare in i Malmö FF. Han har tidigare spelat för just IFK Göteborg men tillbringat några år ute i Europa, och valde MFF när han återkom till Sverige.

Vid inhoppet skrek karlen, som satt bakom mig, högt och tydligt: ”Hora!”

Mannen, som var i medelåldern, prydligt klädd och verkade vara hyfsat balanserad, hade tyvärr sällskap av flera andra förolämpare på läktaren.

Hans bänkgranne frågade lugnt vad han menade.

Det fanns inget svar som höll.

 

Hiss:

SM-finalserien i ishockey mellan Växjö och Skellefteå har bjudit på bortasegrar i samtliga fyra matcher. Vilket härligt raffel!

 

Diss:

Självupptagna människor.

 

 

 

 

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.

Välkommen att kommentera på sla.se. Vi förhandsmodererar alla kommentarer, om det är första gången du kommenterar läs våra regler kring artikelkommentarer.