04 maj 2015 04:00

04 maj 2015 04:00

Ska man behöva låsa fast sig själv?

PETRA LUNDGREN

Mitt är mitt. Ditt är ditt. Om vi inte kommit överens om något annat. Svårare än så är det inte. Det här är något som jag tror att egentligen alla vet. Men tyvärr tycks det bli fler och fler som förtränger det och tänker:

– Ditt är mitt!

Man kan dra hur många exempel som helst. Det kan vara allt från att ta någons morgontidning till att sno en bil. Små som stora förseelser och brott helt enkelt. Men oavsett storleken så drabbar detta någon. Den som gärna ville läsa sin morgontidning men som nu får äta frukost utan den som sällskap. Den som kanske planerat världens utflykt med bilen men som nu får ställa in den eller ta fötterna, cykeln, bussen, tåget i stället.

– Men jag hade inga pengar att köpa en morgontidning för, kanske tidningskorparen säger när den blir påkommen.

– Men det är ju så kul att köra bil och jag hade ingen egen, kanske biltjuven säger om den mot all förmodan klantar till det så rejält att den åker fast sittande i bilen.

Jag struntar i varför man snor andras grejer. För. Att. Det. Är. Fel.

En gång bröt sig någon klåfingrig typ in i mitt förråd och stal min cykel. Jag blev väldigt förbannad när jag upptäckte det och hoppades att tjuven skulle trilla illa och slå sig med tanke på hur dåliga bromsarna var. Tjuven hade dock inte cyklat så långt, cykeln låg slängd i ett buskage en bit bort med uppbrutet lås. Summa: Merarbete för mig. Tid jag kunde lagt på annat. Samt en ful cykel.

Härom dagen gick jag in på motionscentralen på Mösseberg. Där i omklädningsrummet finns rader med bänkar med tillhörande krokar. Alla gapade tomma. Det var länge sedan man tordes hänga något så där vind för våg. Förr gjorde man det jämt. Men det var då. Nu är nu. Nu när mitt inte längre är mitt och ditt inte längre är ditt.

Man kan inte förvänta sig att något man lämnar finns kvar när man kommer tillbaka. Man kan bara hoppas. Så jag har dubbla lås på min cykel. Ett som sitter fast och en kedja, vill man ta min cykel så ska man minsann få slita för det. Jag låser in mina skor på gymmet. Känns rätt fånigt att man ska behöva det. Jag hörde nyss talas om ett gym som tagit bort sin skohylla, just på grund av att skor försvinner. Kan man inte få ha sina saker i fred? Kan inte mitt vara mitt och ditt vara ditt?

Om inte, kommer det till slut gå så långt så man får låsa fast sig själv för att inte försvinna. Ett sådant samhälle vill jag inte ha.

Hiss

Att jag gått två rundor på golfbanan utan att ha slagit bort en enda boll. Den är orange.

Diss

De som tycker att man ska spela golf med vita bollar. Varför? De är ju jättesvåra att hitta.

Mitt är mitt. Ditt är ditt. Om vi inte kommit överens om något annat. Svårare än så är det inte. Det här är något som jag tror att egentligen alla vet. Men tyvärr tycks det bli fler och fler som förtränger det och tänker:

– Ditt är mitt!

Man kan dra hur många exempel som helst. Det kan vara allt från att ta någons morgontidning till att sno en bil. Små som stora förseelser och brott helt enkelt. Men oavsett storleken så drabbar detta någon. Den som gärna ville läsa sin morgontidning men som nu får äta frukost utan den som sällskap. Den som kanske planerat världens utflykt med bilen men som nu får ställa in den eller ta fötterna, cykeln, bussen, tåget i stället.

– Men jag hade inga pengar att köpa en morgontidning för, kanske tidningskorparen säger när den blir påkommen.

– Men det är ju så kul att köra bil och jag hade ingen egen, kanske biltjuven säger om den mot all förmodan klantar till det så rejält att den åker fast sittande i bilen.

Jag struntar i varför man snor andras grejer. För. Att. Det. Är. Fel.

En gång bröt sig någon klåfingrig typ in i mitt förråd och stal min cykel. Jag blev väldigt förbannad när jag upptäckte det och hoppades att tjuven skulle trilla illa och slå sig med tanke på hur dåliga bromsarna var. Tjuven hade dock inte cyklat så långt, cykeln låg slängd i ett buskage en bit bort med uppbrutet lås. Summa: Merarbete för mig. Tid jag kunde lagt på annat. Samt en ful cykel.

Härom dagen gick jag in på motionscentralen på Mösseberg. Där i omklädningsrummet finns rader med bänkar med tillhörande krokar. Alla gapade tomma. Det var länge sedan man tordes hänga något så där vind för våg. Förr gjorde man det jämt. Men det var då. Nu är nu. Nu när mitt inte längre är mitt och ditt inte längre är ditt.

Man kan inte förvänta sig att något man lämnar finns kvar när man kommer tillbaka. Man kan bara hoppas. Så jag har dubbla lås på min cykel. Ett som sitter fast och en kedja, vill man ta min cykel så ska man minsann få slita för det. Jag låser in mina skor på gymmet. Känns rätt fånigt att man ska behöva det. Jag hörde nyss talas om ett gym som tagit bort sin skohylla, just på grund av att skor försvinner. Kan man inte få ha sina saker i fred? Kan inte mitt vara mitt och ditt vara ditt?

Om inte, kommer det till slut gå så långt så man får låsa fast sig själv för att inte försvinna. Ett sådant samhälle vill jag inte ha.

Hiss

Att jag gått två rundor på golfbanan utan att ha slagit bort en enda boll. Den är orange.

Diss

De som tycker att man ska spela golf med vita bollar. Varför? De är ju jättesvåra att hitta.

Detta är en opinionstext. Skribenten svarar för de åsikter som framförs i texten.